Sitter nu på mitt rum och funderar och är rätt så deppig. Under de två dagar som gått har jag sagt hejdå till nästan alla mina nära vänner här. Nu är det bara att packa klart väskan och åka i stort sett. Det känns rätt tomt.

Igår träffade jag Mikaela och Olivia och sa hejdå till Olivia, inte helt utan tårar, efter att ha haft en skön och lugn eftermiddag tillsammans med kaffe och massa prat.

Igår kväll åkte jag över till Vojta för grillkväll med honom, Paloma, Bea, Sean, Steph och några fler som jag inte kände. Så ja, där blev det hejdå till alla dom också. Skulle åkt hem på kvällen men blev rätt sent så sov någon timme innan jag körde hem i soluppgången vid klockan 06 imorse och sov några få timmar till.

Vid 11 idag åkte jag in till Geneve som badade i solsken och supervarmt väder hela dagen och mötte upp Gemma. Vi hängde hela dagen och när det väl kom till att säga hejdå grät vi båda två bakom våra solglasögon.

Imorgon ska jag försöka säga hejdå till Jessie, klämma in det på något sätt. Sen på tisdag blir det hejdå till min värdfamilj, imorgon är min sista dag, det känns helt overkligt! Sen blir det ett sista avsked när jag landar på Arlanda och måste säga hejdå till Mikaela som är på samma plan som mig hem. 

Det är på ett ätt mycket jobbigare att säga hejdå till vännerna här än det var att säga hejdå i höstas innan jag åkte. Alla jag sa hejdå till höstas var mer- hejdå vi ses om ett år.
Mina vänner jag säger hejdå till här är mer- hejdå vi kanske aldrig mera ses, och med de man kommit riktigt nära blir det- hejdå vi får se när vi ses nästa gång och vi får göra allt vi kan för att hålla kontakten innaan det oavsett om det är om 1 år eller 5.

Det är sjukt jobbigt att inte kunna förutspå vilka som faktiskt kommer att finnas kvar i mitt liv och vilka som det är hejdå för alltid till, men jag vet att i alla fall jag kommer göra mitt yttersta för att inte förlora kontakten med de vänner som efter det här året verkligen har kommit att betyda så himla mycket för mig.