De allra flesta har som sagt redan listat ut ATT jag ska vara au pair i Frankrike i ett år, men något som inte supermånga har koll på hur det började. Seriöst, hur kommer man på idén att vara au pair, och i Frankrike? 

 

 

Sagan börjar hösten 2012. Eller nej, vi spolar tillbaka ännu mer, till våren 2011, i slutet av ettan på gymnasiet. Jag var fortfarande osäker på hur mitt liv efter gymnasiet skulle se ut, och så kom papprena där man skulle fylla i sina individuella val till 2an.

"Shit, ingen aning...Ja, franskan ger ju alltid merit, bra att ha i slutet, let's do it" var väl ungefär vad jag tänkte då. 

 

Vi går vidare till hösten 2011, påväg till matsalen en dag står några ungdomar och delar ut blanketer och godis (jag var nog mest lockad av godiset...).

"Är du intresserad av att åka som au pair efter gymnasiet?" Frågade ungdomarna. Ja, jag gick ju bara i tvåan, men någonstans där började tanken slå rot, även om det var en väääääldigt liten rot.

 

Vintern 2012 åkte jag med skolans franskagrupp till Frankrike! Vi bodde i Paris hos varsin "correspondant" som vi haft kontakt med i någon månad eller två. Under veckan vi bodde i Paris blev jag en aning förälskad i både Paris och Frankrike i helhet.

"Hit ska jag komma tillbaka" var tanken jag lämnade Paris med. 

 

Under året vilade alltså tanken på att vara au pair, eller den glömdes mer eller mindre bort faktiskt. Sen kom det där pappret igen med individuella valen inför 3an.

"Nu har jag läst franska i massa år, jag kan ju inte lägga av nu, vi kör ett år till!" Jag tänker att här är det på sin plats att lägga till att jag aldrig varit någon toppstudent inom franskan, jag har gjort läxor, ansträngt mig (kanske inte till 100%) på det vi gjort på lektionerna, men jag har alltid läst franska mer för att jag tycker det är rätt roligt än för att jag är bra på det.

 

Under mitt sista sommarlov, för ganska exakt ett år sen, började tankarna tränga sig på. VAD ska jag göra efter gymnasiet? Mina tankar gick mellan en mängd olika saker (då menar jag en fet lista med ungefär 15 olika punkter, au pair var inte en av dem). Till slut kom jag  fram till att, jag lär inte prata flytande franska efter ett år till med franskalektioner, och det känns ju onödigt att ha lagt så mycket tid på något om man bara ska kasta bort det. Det skulle nog vara kul att flytta till frankrike ett tag så man faktiskt lär sig det där språket på riktigt! 

 

"Jag vill inte plugga vidare direkt" Det var tanken som satt fast i mig hösten igenom. Någon gång där under hösten kom jag på den där tanken med att vara au pair igen, men avfärdade den snabbt då jag kollade runt på olika organisationers hemsidor, det kändes inte helt stabilt.

 

 

Efter jullovet började dock en tanke ta form i mitt huvud då jag ofta fick frågan:

"Vad ska du göra efter gymnasiet?" Jag började automatiskt svara att jag funderade på att vara au pair, då folk frågade mig var någonstans svarade jag Frankrike.

"Jag gillar ju barn och har erfarenhet av dem..." Mer än så tänkte jag egentligen inte. Jag måste erkänna att jag var en aning förvånad själv över mitt beslut som jag inte ens hade fattat. Det var mer ett spontant infall och något som nog skulle vara kul. 

 

Allvaret började då min gamla konfledare tipsade mig om hemsidan aupair-world.net. Jag blev medlem på sidan och sökandet efter en värdfamilj utan någon förmedlings hjälp började. Jag vet inte hur många familjer jag varit i kontakt med som antingen nekat mig eller som jag själv nekat, det var en ganska slitsam process måste jag erkänna. Tillslut så hittade jag en familj som bara kändes helt rätt. Vi hade kontakt via mejl extremt ofta och pratade i Skype. Utan att vi faktiskt riktigt sa att jag skulle komma till familjen var det bestämt, jag är fortfarande osäker på hur det gick till.

 

Nu sitter jag här, om två veckor är jag hos den där familjen som jag haft kontakt med i över ett halvår. Allt pappersarbete och alla förberedelser är klara. Jag är skitnervös.