Erica hörde av sig på eftermiddagen och vill till Yvoire där det var karneval. En härlig promenad i den kvävande värmen blev det och en runda i Yvoire för att se på alla utklädda. Köpte även en klass att smaska på.

 

 

 

 

Igår spenderade jag dagen i trädgården iförd bikini, värd dag. På kvällen åkte jag inte till Geneve för "Fete de l'espoir" vilket betyder typ Hoppets festival. 

 

Mötte där upp Louise och Julia, två andra svenskar som kommer åka härifrån nu i veckan, vilket är lite synd men men vad ska man göra? Vi picknickade lite, fick gratis snacks (supergoda majsgrejer!) och snackade innan vi tänkte ta oss till scenen. Tydligen fick man inte en ballong om man inte var barn, sjukt ledsen. Scenen var inte där vi trodde den var, där var det en stor tvskärm istället. Vadå finns det ingen scen, är det ett skämt?! Vi insåg snart att scenen var inomhus, skumt men okej. Då all alkohol i området var dyr begav vi oss iväg för att köpa en flaska vin på en vanlig affär istället. Vi tog en med kork men hade ingen öppnare. Då fick Louise en smart idé att visa sitt partytrick...vilket slutade med att flaksan sprängdes. Inte helt lyckat trick, så vi köpte en ny flaska med skruvkork denna gång. 

 

Mötte sedan upp Mikaela och Olivia, mina vänner från Annecy och satt och pratade på en gräsmatta. Ett gäng tjejer kom fram random och frågade efter dricka och cigg, nej tyvärr tjejer, vi har inget (eller ja, allt är slut). Men de satte sig och började prata med oss på dålig engelska och det visade sig att de var 15 år, herregud vad gammal jag kände mig där. 

 

Vi tog oss in i byggnaden med scenen och såg några band, dansade lite och jag fick en CD (efter att den knockat mig i bröstkorgen, har fortfarande ont!). Sjukt härlig och galet lyckat kväll! 

 

Oj. Veckan bara försvann, helt. Plötsligt är det fredag igen och dags att vara ledig, för det är ju ju inte hela dagarna..eller? 

I onsdags åt jag middag med Jessie, så himla härligt att se henne igen, har verkligen saknat henne sen jag flyttade och inte längre kan dra över var och var annan sekund. Men i onsdags så återförenades vi i alla fall efter en månad (SÅ LÅNG TID) ifrån varandra. Vi åt en lyxig måltid på donken..(mest för att ingen av oss ville spendera massa pengar) och catchade up om livet. Nästa helg åker jag med henne och två till av tjejerna från Annecy på roadtrip till Italien! Sitter och planerar inför det nu! 

 

Igår var det gym på förmiddagen, gick på bodypump (sjukt bra pass faktiskt!) där en tant var instruktör. Hon måste varit minst 60 år och i TOPPFORM, herregud vad mesig och svag jag kände mig när hon hade minst dubbel vikt av det jag hade på allt, och jag ska föreställa vältränad? 

Efter lunch var det franskakurs, det spöregnade så vi spenderade kursen inne med övningar och prat, självklart bjöd våran lärare på choklad, som han alltid gör. 

På kvällen blev det ännu ett gympass, köttade hårt alltså! Jag har träningsvärk idag. 

 

Idag åkte jag med Paloma och Erica till stranden där vi satt och pratade och tittade på ett gäng barn som skulle segla optimist. Även en fika blev det innan jag drog hem och däckade i trädgården med bikini. Vaknade som tur var efter inte allt för lång tid och tror att jag undvek att bränna mig. 

 

 

Har börjat inse hur kort tid det är kvar och tar till vara på varje dag, varje timme, varje minut, kanske inte riktigt varje sekund, men det är inte långt ifrån. Helgen passerade blixtsnabbt och nu är det måndag igen, solen skiner och jag ska snart ut i solen och plugga lite franska. 

 

Ska berätta om gårdagen i Lyon. Vi var 10 pers som åkte dit, två bilar alltså, på vägen dit åkte vi om varandra hela tiden, varje gång gjorde personerna i den omkörande bilen någon grimas eller liknande. Observera att bilturen tar ca 2 timmar. 

Väl framme letade vi parkering i ca 20 minuter innan vi äntligen hittade. Till skillnad från sist jag var i Lyon i December för Fete les lumieres, var det denna gång ca 25 grader och sol utan ett enda litet moln på himelen, så shorts och linne var för mig en självklarhet, vilket det inte var för sydeuroperna i gruppen. Vi vandrade omkring i Lyon och såg nog det mesta man ska se, alla byggnader och områden, lite glass och picknick ingick självklart! Sedan tog vi oss till en gigantisk park: Jardain de tete d'or. Som tydligen ska vara en av de största, eller bästa eller ja någonting sånt, i Europa. Vi gick vilse ungefär 5 gånger. I parken fanns det förutom allt som finns i en vanlig park (gångvägar, gräs, träd osv) en djurparksavdelning och en botanisk trädgård. 

Helgen har hittills och kommer fullt ut att spenderas med vänner. 

 

Igår åkte jag och Erica till Nyon, det blåste mer eller mindre halv storm vilket var tråkigt då det var superfint väder och man hade lust att vara ute, men då blåste man ju bort. Mötte upp Emelie och hennes söta lilla bebis där och det slutade med att istället för att gå och promenera i Nyon så hamnade vi i hennes lägenhet med kaffe. 

 

Väl tillbaka hemma tog jag bilen för att hämta Nina och åka till gymnastik. På grund av vinden valde jag att avstå från min vanliga löprunda som jag alltid tar mig ut på då hon har gymnastik, istället gick jag till poolen som ligger i samma byggnad som gymnastiken, låg och nötte fram och tillbaka i bassängen i mer än en timme, 2 km simmade jag innan jag gick upp. 

 

På kvällen gick jag och en flaska vin ner till Erica där även Vojta och Paloma var. Efter att desperat ha försökt få igång spisen för att fixa middag försökte vi med micro och till slut brödrost för att värma de färdiga crepesen, det funkade med brödrosten, lite i alla fall. Tur att vi hade efterrätt att äta istället!

 

Idag blev det en promenad med Erica nere vid vattnet innan vi åkte in till Geneve med Paloma, Vojta och Bea. Vi skulle låna cyklar men tydligen var man tvungen att lämna 20 € för varje cykel som man sen fick tillbaka då man lämnade tillbaka cykeln, pengar vi inte hade. Så det slutade med en promenad i Botaniska Trädgården där det även fanns en liten strand som vi satte oss att sola på. Gick förbi FN och den bombade stolen också. 

 

Imorgon blir det tidig morgon, kl 8 bär det av mot Lyon med samma gäng som jag var med idag (och kanske några fler, lite oklart) för att turista runt där över dagen!

 

 

Galen turisthelg. Vad mer finns att säga, helt knas väder, ena sekunden sol, andra regn. Kommunaltrafiken är inte den lättaste att hitta i men åkte inte fel en enda gång! Flyget hem igår var försenat, skitjobbigt men läste ut en hel bok i väntan.  Mycket vandrande och många trappor, ont i fötter. Så kan man väl sammanfatta det hela! Nu blir det bilder istället!

 

Nu blir det ett sånt där långt filosofiskt och tråkigt inlägg igen. Njut av min lilla uppsats! Om ni orkar läsa igenom den!

 

Om två månader åker jag hem, EXAKT 2 månader, idag är det 8e maj, 8e juli åker jag hem, det känns sjukt, jag är taggad men samtidigt orolig. Jag tog ett steg ut ur mitt gamla liv för att börja ett nytt men om två månader kommer jag hoppa tillbaka in i det igen, mer eller mindre. Är faktiskt en aning nervös över hur det kommer gå, kommer jag trivas med mitt gamla liv på samma sätt jag gjorde förut, eller kanske bättre? Eller sämre? 

 

För övrigt måste jag bara säga att livet i min nya familj är riktigt riktigt bra, självklart inte perfekt, men det var inte heller något jag förväntade mig, bara bättre, och det har det verkligen blivit. Dock har jag fortfarande kvar vissa "arbetsskador" om man ska uttrycka det så, från förra familjen. Varje gång någon av föräldrarna kommer och säger: "Du, Johanna...." blir jag helt spänd och nervös, förväntar mig en utskällning och tankarna börjar genast rusa omkring för att komma på vad jag har gjort fel. Men det blir aldrig en utskällning, det är bara lätta informationer och liknande: "Jag åker iväg nu. " " Vill du ha te, jag ska sätta på vattenkokaren." "Tack för att du gjorde dethär" "Vad har du för planer för ikväll?"

Och trots att jag haft det såhär i över en månad så sätter ändå min reaktion igång vid varje tillfälle, rädslan att ha gjort fel, att ha varit en besvikelse. Jag hoppas att detta kommer gå över så snart som möjligt. 

 

 

Livet som au pair är inte lätt, men familjen är en stor del av det, hur man blir bemött, både av föräldrar och barn. Att anpassa sig så totalt till en annans familjs livsstil och förhållningssätt och sätt att hantera ALLT är nog en av de svåraste saker jag någonsin gjort, men också en av de mest lärorika och jag är så himla glad att jag har tagit den här möjligheten, och att jag, trots att det blev totalt kaos (för ja, det var det faktiskt) i min första famlilj, inte gav upp utan bestämde mig för att stanna i Frankrike och avsluta det jag påbörjat. Jag ångrar inte för en sekund att jag bytte familj, även om det innebar att lämna mycket av det liv jag byggt upp under lite mer än 7 månader. 

 

Så många upplevelser har jag haft sedan jag åkte iväg hit, och nu närmar sig slutet med stormsteg, dagarna verkligen flyger iväg utan att jag ens greppar att de går! Jag har bara 2 månader kvar att göra allt jag vill göra, att umgås med mina nya fantastiska vänner och att njuta så mycket av tillvaron som möjligt innan det är dags att lämna livet jag skapat mig här och allt som hör till det. Är rätt jobbigt och lite sorgligt, samtidigt som jag inte kan vänta tills jag får träffa alla vänner och familjen igen. 

 

Jag har hemlängtan, men inte riktigt, mer en saknad av saker jag inte har här. Vardagsmotion, att bara gå ner till centrum, eller till bussen eller tåget, eller till en kompis, saker jag gjorde varje dag, gör jag inte här, inte på samma sätt. Att åka kommunalt, också något jag gjorde varje dag, medan jag här alltid sätter mig i bilen och kör iväg, hur mycket tid som helst som går till spillo bara för att man sitter bakom ratten, resetid, som jag hemma uttnyttjade till att göra saker, plugga, läsa, sova, prata i telefon, stirra ut genom fönstret och förlora mig i mina egna tankar. Jag saknar att dricka ett glas mjölk, mjölken här är inte alls som mjölken hemma, den funkar att ha till flingor eller till kaffe, men inte att dricka bara sådär. Jag saknar mina katter, att ha någon av dem i sängen när jag ska sova, att prata med dem med den där urfåniga rösten som man alltid använder när man pratar med djur eller bebisar. Jag saknar att mobba mina bröder och bli mobbad tillbaka och veta att oavsett vad så kommer vi komma överens igen. Jag saknar att vara upptagen jämt och ständigt med alla mina olika projekt, att försöka pussla ihop varje dag så att jag hinner med allt och lite till. Jag saknar att spela piano och att mina bröder klagar på att det låter för högt (gud vad jag saknar att spela piano!). Jag saknar att dra ut och springa, paddla, åka skidor eller cykla med min pappa, som alltid ska dela med sig av sina enorma (mestadels irrelevanta eller saker jag redan fått berättat för mig) kunskaper och tips oavsett vilken sport som utövas. Jag saknar att ha vänner som verkligen känner mig, vet hur jag funkar och alltid finns där för mig, ni som jag kan prata om vad som helst med, där samtalsämnena aldrig tar slut, ni som jag kan komma till när som helst, och bli mottagen med öppna armar, en kopp kaffe/te och kanske någon godsak om jag har tur och framför allt, som man kan krama utan någon som helst anledning. 

 

 

Dagen har spenderats fullt ut med Nina. Sprang en vända då hon var på gymnastiken. Sista gången med mina gamla älsklingar på fötterna, nästa springtur blir med de nya! 

 

Under eftermiddagen hade Nina en vän här och vi satt alla tre och målade tavlor, båda tjejerna tittade och suckade avundsjukt när de tittade på min (som jag spenderade mer än dubbelt så  lång tid som dem på att göra, tålamod lönar sig!) innan de bestämde sig för att hoppa studsmatta och skada sig båda två så min snälla vårdande sida fick komma fram och säga att nej, ni kommer inte dö. 

 

Nu på kvällen har jag och Nina lagt pussel, dansat "Just Dance" och bakat CHOKLADBOLLAR. Egentligen borde man inte säga baka, man har ju inte in dem i ugnen eller någonting, blanda chokladbollar eller gegga ihop chokladbollar skulle vara mer passande. Fantastiskt gott, hade glömt hur enkelt och gott det är, farligt snacks detdär. Vi åt faktiskt toast och drack lite te innan vi gjorde chokladbollarna så inte helt supersockerspeedad Nina blev det, bara lite. 

 

Promenad och läsning vid vattnet i Evian medan Nina var på gymnastik- köpte även nya löpskor för mina trogna älsklingar är helt nedslitna.

 

I fredags åkte jag, Rebecka, barnen och en av Sidneys kompisar till äventyrsbad. På vägen dit pausade vi i 10 minuter för att införskaffa baddräkt åt mig och Rebecka (hon hade inte med några badkläder och jag föredrar att ha baddräkt så man inte av misstag råkar visa allt och lite mer då bikinin hamnar på snedden i allt lek och stoj). 

Väl framme, eller typ 500 meter ifrån blir vi stoppade av polisen, oh shit, en man kommer fram till fönstret, jag vevar ner rutan med pulsen skyhög. " Ni får vänta här några minuter, det är cyklar som kommer". Lättnad. Jag hade inte gjort något fel i min körning, det vara bara ett cykelrace på gång precis där vi var. 

 

Ett snabbt ombyte till badkläder och sedan körde vi igång. Ström med flytande badringar, mängder av vattenkanor av olika slag, vågpool, jacuzzi och diverse annat som hör äventyrsbaden till hamnade vi i. Mina favoriter var "toaletten" en vattenkana där man åkte som en vanlig kana i början och sedan kom ut som i en stor skål och åkte runt där tills farten tog slut och man åkte ner i det stora hålet i mitten, och även en vattenkana som var HELT svart innuti så man inte såg var eller hur man åkte, läskigt men dödligt kul!

 

Igår kastade jag mig på cykeln och åkte till Yvoire och mötte upp min numera inte-längre-granne Olivia för lunch och lite rundvandring samt catchup då vi inte sett varandra på länge. Riktigt mysigt, och solen kikade fram även om det blåste något som kändes som halv storm. 

 

 

På eftermiddagen kom jag hem till nybakade semlor, årets första! Det var lite på tiden, jag menar, tänk att gå ett helt år utan att äta semlor! FASANSFULLT!!!! Jag är vädligt mycket för traditioner har jag märkt. Speciellt de som innehåller god mat eller liknande saker. Senare under kvällen köpte jag och Rebecka pizza till middag innan vi åkte in till Geneve för utgång! 

Vi mötte upp en av Rebeckas fd au pair vänner på en bar och hängde där innan vi rörde oss vidare mot klubb. MEN uppenbarligen var vi inte tillräckligt uppklädda för att komma in, skitvakt. Synd för dem, inget party utan svenskarna! Så det var bara till att åka tillbaka hem, men vi hade haft en trevlig kväll ändå så vi var nöjda då vi kom i säng. 

 

 

TILL SIST. Idag- Jag körde (efter lite för lite sömn) till bussen med Rebecka och följde med henne in till Geneve där Geneve Marathon var i full gång. Hade två vänner som skulle springa så stod nära mål och spanade i en timme ungefär, fick syn på Vojta från franskaklassen men ingen annan jag kände igen. Kul att kolla på folket ändå måste jag erkänna. Blev även sjukt sugen på att springa/cykla/bara köra ett lopp av något slag när jag är tillbaka i Sverige, eller flera lopp. Någon frivillig att hänga på? Har suttit och kollat igenom internet lite efter diverse motionslopp som jag skulle kunna genomföra nu under eftermiddagen. En kaffe på starbucks med lite läsning blev det innan jag åkte tillbaka hem igen. Somnade nästan i bilen innan jag kom till huset, stabilt. Nu under eftermiddagen har jag legat och degat i soffan, powernappat och ja, letat motionslopp, väldigt intressant.

 

Nu när jag sovit lite känner jag mig faktiskt rätt okej, lite pigg nästan. Klockan 20 ska jag ut och springa med Erica, TAGGAD! 

 

Oooooooch där har ni mitt fullspäckade schema de senaste dagarna! Varsegoda och tack för idag!