Ja, det var ju det här med språket. Franskan framför allt. Vilket jag fortfarande håller på att lära mig. 

 

Såhär är det. Jag pratar franska hela dagarna, hemma, hela tiden, med andra föräldrar vid skolan, på franskalektionerna, i min kör. Jag hör franska hela tiden, på radio, på tv, av folk jag pratar med. Samtidigt så läser jag, ser filmer och pratar med mina vänner här på engelska. Ovanpå det bloggar jag, pratar på skype, chattar och ser överallt på internet allt på svenska. 

 

Att tänka och använda 3 språk samtidigt är inte det allra lättaste jag har gjort, och det leder till att jag gör massa fel i alla tre språk (okej franska gör jag massa fel i ändå...). Framför allt blir det ibland så att jag mixar språk, det händer faktiskt ganska ofta. Det händer även att jag byter ut några bokstäver här och där...så vissa ord blir en aning annorlunda än vad jag egentligen menar.. Här har ni några exempel på felsägningar av mig: 

 

Sen jag kom hit för lite mer än 3 månader sedan har jag sett på en MASSA franska filmer och serier. Främst barnfilmer tillsammans med ungarna. Till min stora förtjusning förstår jag i stort sett allt i barnfilmerna, ibland tack vare att jag sett filmen tidigare.

 

 

 Mina favoriter hittills är såklart Hitta Nemo- en film som ALDRIG slår fel på något språk. Franskan var inget undantag, för er som mig kan ungefär alla repliker utantill så kan jag berätta att när de ger Nemo namnet Hajmat i den svenska versionen säger de i den franska Sushi. Jag skrattade så jag inte kunde andas och var tvungen att spola tillbaka en sisådär 10 gånger för att se det igen. Vem sa att man måste växa upp och bli vuxen? Jag blir bara 20 om 3½ månad. 

 

En ny film som familjen visade mig är filmen The Croods. Det är nog en av de bästa barnfilmer jag sett, var klistrad hela filmen. DEN ÄR UNDERBAR. Den är från dreamworks och kom ut i år, helt ny alltså. Det går inte att förklara, man måste se den. Bjuder på trailern i alla fall! 

 

 

 

 

 

Förutom dessa fina filmer händer det ju faktiskt ibland att jag kollar på fransk tv, nyheterna såklart, men även vissa tvprogram. Jag har hittills funnit mig själv tittandes på serier såsom Fringe, CSI och Doctor Who på franska när jag zappat mig igenom kanalerna. Det är knäppt. Alla har fel röster och osynkade munnar.

 

 

 

Kära dagbok. Eller kära blogg kanske man ska skriva. Helgen har bjudit på många trevliga stunder. Igår, lördag gjorde jag inte ett skit ända fram till klockan 14, då jag bestämde mig för att åka in till Annecy. Där handlade jag julklappar så nu är alla inhandlade och redo att transporteras hem till Sverige för inslagning till julen, en månad i förväg, god marginal så att säga.

Efter middag med familjen hemma körde jag iväg för att träffa en annan svennebrud, Louise. Vi drog in till Geneve för att festa, vi var på klubben Bypass, vilket var en rätt så nice klubb. Dock dåligt utbud av killar, endast två stycken som var snygga och längre än mig! Vid 04.30 var vi hemma hos Louise igen och däckade i sängen.

Idag gjorde jag ett fruktandsvärt misstag. Först tog jag fel på tiden och trodde jag hade bråttom till Annecy för att träffa Gemma, så jag tog motorvägen. Det finns betalstationer på motorvägen, detta kostade mig 6 euro. Sved i plånboken.

Väl framme och parkerad inser jag att jag är en timme tidig. Då i stort sett allt är stängt på söndagar tog jag en 1 timmes promenad runt i Annecy.

Sedan träffade jag Gemma, vi hittade ett ställe som var öppet och köpte med oss kaffe (eller ja, hon tog te, hon är ju trotts allt britt!) innan vi gick iväg och bowlade!

Det var allt för idag. Tack och hej, nu ska jag gå och lägga mig!

Ännu en vecka har gått. Snö och lek med barnen, blöta kläder och så vidare. 

 

Idag är det lördag. Igår var det fredag. En sjukt GRYM fredag. På förmiddagen körde jag ett styrkepass, kände inte helt för att dra ut och springa i slasket och allt det blöta som kommer då snön smälter. Sedan tog jag mig till Annecy för att äta lunch med Mikaela (Finland), vi körde en pytt i panna som de äkta skandinaver vi är! 

Sedan var det franskalektion. Det är rätt tugnt med 2½ timme franska utan paus. MEN som tur är hade jag och Gemma (England) ett moment med glädje skrik och allmänt övertaggade utrop. Hon langade nämligen fram biobiljetterna till kvällens bio, Hungergames-Catching Fire. 

Efter lektionen var jag ledig. LEDIG. Jag behövde inte åka hem innan bion tyckte Christina, jag blev så sjukt glad att slippa sitta och köra massa extra! Närmaste 3 timmarna spenderades i Courier, (som påminner om Kista galleria fast mycket mindre) med att njuta av alla fina förberedelser inför jul (julkänslan kommer!!!), ta en ensam fika och driva runt i affärerna på jakt efter eventuella julklappar.

 

Klockan 18.30 ställde jag mig i kön för att komma in till bion. Ensam. Då jag nästan var framme (lite panik!) såg jag Milla (Finland) komma in genom dörren och viftade till henne med båda armarna i vädret, folk tittade konstigt på mig. 5 sekunder senare komma även Gemma instormandes. Jag var hysteriskt övertaggad och även Gemma som är ungefär lika stor nörd som jag är. Tur att Milla drog ner oss lite på en mer normal nivå. 

Efter den första filmen var det en paus. Jag och Gemma stormade iväg till Subway för en sen middag medan Milla stannade och vaktade platserna. 10 minuter innan andra filmen skulle börja kom vi tillbaka, picnic i biosalong är väl inte något som händer varje dag. 

2a filmen var grym. Även om det var på franska så fattade jag allt och var alldeles för exalterad både innan, under och efter. Filmen bjöd på ungefär allt jag förväntat mig, med några små missar. Även denna film fick mig att börja gråta, och faktiskt även skrika till av chock en gång. Tur att mina vänner fanns där och kunde hålla min hand i dessa stunder av för mycket känslor. Nej okej jag var inte ensam om att gråta och skrika så det är okej.

 

 

Imorse vaknade jag, som alla andra dagar, allmänt otaggad på att ta mig ur min varma säng. När jag till slut kom ur den och gjort mig i ordning tittade jag ut genom fönstret. ALLT var vitt. Jag fick en chock. På något sätt måste det ha snöat HELA natten. 

Att väcka barnen har aldrig varit så lätt, jag började med Romane, in i rummet, en hand på axeln, säger lite försiktigt: "Romane, il neige" (det snöar). Inom loppet av mindre än en sekund bokstavligt talat hoppar hon ur sängen och springer till fönstret, hon skriker av glädje och väcker snabbt sin lillebror med den goda nyheten. Resten av morgonen spenderas till att prata om allt roligt man kan göra nu när det finns snö. Jag har dyrt och heligt lovat att göra en fet snögrotta med ungarna, så snart det är tillräckligt med snö. 

 

Barnen lekte ute i stort sett hela eftermiddagen medan jag och Sarah (min granne från USA för er som glömt) drack te och pratade. Hon gjorde även pumpapaj hos oss, för deras ugn är tydligen trasig, oflyt. Men det resulterade i att vi fick en bra bit av pajen som tack för att hon fick låna ugnen, sjukt gott!

 

Förutom det har jag idag pluggat massa franska (mer än tidigare då jag bara slappat med en bok eller film eller kanske lite inlärning av verb) för nu har vi nämligen börjat få läxor i franska kursen. En liten text på 2 A4 till fredag blev dagens plugg. 

 

Efter en veckas jobb kom äntligen helgen, min lediga tid. Jag är alltid borta i stort sett hela helgen, det är ju enda chansen jag har att träffa vänner! Denna helgen, för 3e helgen i rad sov jag borta, typ som hemma i Sverige alltså. 

 

Vad gjorde jag denna helg då? Jo, Emelie, min gamla klassis från KG är ju au pair en sådär 45 minuters bilväg från mig. Rätt överkomligt. Så helgen spenderades helt enkelt med henne i klassisk svenska anda. Vi började med en guidad tur i Nyon, men då vädret var grått trist och allmänt otaggande bestämde vi oss för att inte stanna där hela eftermiddagen. ISTÄLLET åkte vi (till min enorma förtjusning) till IKEA!!! Svenska saker, svensk mat, godis och allt annat. Plötsligt var jag hemma igen, nästan. Vi köpte glögg, plockgodis och damsugare. 

 

 

Det är rätt skönt att ha Emelie så pass nära. Även om vi inte träffas så ofta är det som en slags säkerhet och trygghet i sig att ha någon från sitt liv där hemma. Vi inte är världens bästa vänner, men vi har saker gemensamt och vi trivs i varandras sällskap och det är obeskrivligt härligt att ha någon här som vet saker om mig, som har varit en del av mitt liv, som har minnen man med och som man bara kan babbla på med om allt och inget. Måste erkänna att det faktiskt var skönt att få prata svenska också, det händer ju inte så ofta här. 

 

Kanske ska lägga till att Emelie bad mig lite spontant att klippa hennes hår, så nån dm rök där söndag morgon. Rätt skojj! Hon har också en blogg, och uppdaterar oftare än jag gör, dock har den lösen, så fråga henne (eller mig) om ni vill läsa! Passar på att lägga en länk till den här ändå! http://leendelivsresa.blogg.se/

 

Måndagen börjar. En trött Johanna ligger och drar sig i sängen (självklart i sällskap av sin bok) tills hon hör högljudda barn. Dags att göra något åt livet. Klockan är 08.30. Två pojkar springer omkring i huset, Louis och hans kusin som spenderat natten hos oss. Great, nu måste jag lugna ner dom lite, tänker Johanna. Hon beordrar dom strängt att leka på rummet eller sätta sig och rita. Det har önskad effekt. Runt klockan 11 kommer Romane (som sovit hos kusinerna) och kusinen blir upphämtad. Johanna ställer sig i köket för att laga mat. Efter maten tar hon med sig ungarna och en stor väska till bilen. Eftermiddagen spenderas på isen, med skridskor på. Johanna och barnen är alla underbart glada. 

 

Tisdagen kommer. Under förmiddagen gör Johanna inte ett skit. Inget alls. Åtminstone inget värt att nämna. Direkt efter lunchen kör hon till Annecy för sin franskakurs, det går bra. Hon har fått några vänner i klassen som hon gladeligen pratar med (självklart på franska!) i klassen. Efter lektionen kör hon hem och plockar upp barnen,, övar lite piano med Romane innan föräldrarna kommer hem. Maten serveras och Johanna åker sedan iväg på kör, vilket är kul, men en aning vädigt långsamt mot vad hon är van vid. Hon är numera känd i kören som "la "petite" Suedoise" (den "lilla" svensken) vilket kören tycker är otroligt roligt då hon är yngst och endast några få män är längre än henne. På kvällen börjar hon läsa om "Catching Fire", andra boken i Hungerspelsserien för att förbereda sig inför den kommande premiären. Det blir lite för sent.

 

Onsdag. Johanna vaknar, barnen har dukat frukost, HURRA FÖR LIVET! Barnen leker med grannarna. En av grannarna langar en flygspya över hela köket. Johanna städar. Johanna lagar mat, en aning otaggad pga lukten som fortfarande hänger kvar i köket. Efter mat tar Johanna barnen till Romanes pianolektion. Dom kör hem igen. Johanna tar med sig Romane och grannpojke på en löprunda. Bra träning. Johanna skjutsar Romane och grannpojken till Judo. Johanna kör hem. Johanna badar Louis. Johanna tar ett glas vin. Johanna gillar att skriva sitt namn. 

 

Dags för torsdag. Förmiddagen används till städning. Barnen äter hemma. Eftermiddag spenderas till att ta det lugnt. Johanna inser när hon går och lägger sig (lite för sent) att hon läst ut "Catching fire" för att hon sträckläst på varje ledig sekund senaste två dagarna. 

 

Fredag. Johanna gör franskaläxor, ganska underhållande! Lunch med barnen. Johanna kör till Annecy och träffar Gemma (som är typ Johanna fast i brittisk version, och kort.) för fika i en timme. Innan hon kör hem. 

 

 

 

 

Det känns helt otroligt konstigt att jag redan varit här i tre månader, samtidigt som det ibland känns som jag nyss kom. Varvar med lite bilder från tiden här så ni slipper ha bara text.

 

Allt är annorlunda, mitt liv har vänts ut och in och upp och ner på samma gång. Knappast något är likadant här. Det är stundvis sjukt jobbigt, att allt är så inte-mitt-liv-aktigt. Samtidigt har jag skapat mig ett nytt liv här, som också är mitt liv på ett sätt. Jag gillar det mesta med det här nya livet. Självklart finns det saker jag inte är nöjd med, ibland vill jag åka hem igen. Det tänker jag inte göra. Jag ser allt som är bra med att vara här, tar till vara på alla härliga stunder, och njuter av dagen. Jag väljer att se det bästa med livet här. Jag är en person som inte kan ge upp, och oavsett hur svårt det kan vara att vara au pair ibland så tänker jag fortsätta kämpa. 

För att vara ärlig har jag vant mig vid livet här, det blir lättare och lättare ju längre tid som går med allt det där som är annorlunda och jag lär mig att uppskatta alla dagar på nya sätt. Även om jag har mina dippar så kommer de mer och mer sällan. Jag mår bra och har aldrig varit så ostressad i mitt liv som jag är nu (tror jag i alla fall!). Jag har börjat gilla min nya livsstil och livsrytm, även om jag gärna skulle ändra på vissa småsaker (som att få sova längre på helgerna!). 

 

 

Under de här tre månaderna har jag upplevt en massa saker! Jag har börjat komma in i den franska kulturen, och även upplevt en del kulturkrockar. Jag har tid till saker jag vill göra och inte riktigt kunnat göra tidigare, jag är inte längre så pass begränsad. Redan nu har jag fått massa erfarenheter och kunskaper som jag är väldigt tacksam över och kommer värdesätta och använda i mitt fortsatta liv. Förutom det har jag fått tid att lära känna mig själv bättre, reflektera mer över mig själv, vad jag vill i livet och hur jag vill att saker ska vara (okej, nu ska jag inte överdriva, mycket är fortfarande väldigt oklart, men mer klart än tidigare!). Det är ganska skönt att få tid till den insikten i sig själv och kunna må bra i själen av att veta vad jag vill. Exempelvis vet jag redan nu en del saker: 

1. Jag vill inte ha barn än.

2. När jag får barn, om jag får barn, kommer jag älska dem sjukt mycket, och antagligen störa mig på dem lika mycket.

3. Jag vill inte bo i en liten by i närheten av Franska Alperna när jag väl flyttat hemifrån.

4.Jag vet ungefär vad för slags hus och inredning jag vill ha när jag skaffar eget ställe.

5. Matlagning är rätt så kul, och man kan göra sjukt goda saker även med en rätt minimal ansträngning.

6. Jag har så stor respekt för alla föräldrar, som utan en extra vuxen (ungdom) klarat av att uppfostra sina barn samtidigt som de: jobbat, städat, tvättat, lagat mat, handlat, skjutsat till aktiviteter, varit med sina barn, åkt iväg på olika saker med barnen. Verkligen, JAG tycker det är jobbigt och tar energi, och jag är ändå hemma hela dagarna utan att åka iväg och jobba!

Tillbaka in i vardagen efter lovet. Skolan sätter igång igen, och jag får för- och eftermiddagarna för mig själv. Ganska härligt faktiskt. Veckan har gått på en sekund, helt plötsligt blev det helg igen. Det är november nu, jag går hela tiden och väntar på att det ska bli mörkt vid klockan 16 och vara mörkt när jag vaknar, att solen ska gömma sig och allt ska bli grått och trist. Men nej, det blir mörkt först vid 17.30 och kl 7 när jag går upp har även solen börjat titta fram. Gräset är fortfarande grönt, bladen på träden i alla höstens färger och solen lyser många dagar. I torsdags kunde jag gå utomhus i tshirt och ändå svettas, det är helt sjukt. Oftast går jag dock inte i tshirt men går fortfarande runt i min jeansjacka, utan att frysa. 

Samtidigt saknar jag lite den där hösten hemma i Sverige, dagarna då regnet öser ner, allt är kallt och jobbigt, och då man kan sitta och kolla på film i soffan en hel dag, dricka te med sina vänner och lyssna på regnet utanför. 

 

Dagarna hemma spenderas mer eller mindre likadant som förut. Den här veckan har jag skrivit ett flertal brev i sällskap av min kaffekopp och fransk radio, skriva brev har blivit en av mina favoritsysslor. Jag har även börjat satsa mer på franskan, jag läser på franska, pluggar franska verb och ser massa fransk tv, och jag måste erkänna att jag verkligen märker av förbättringen av språket även om jag är långt ifrån flytande i det.

 

Det är konstigt hur jag vissa dagar trivs hur bra som helst här, med det här nya livet som jag hoppat in i, samtidigt som jag vissa dagar skulle göra vad som helst för att bara för en dag få tillbaka mitt gamla liv. Kunna sova på helgerna, prata svenska, spontan filmkväll med kompisar, bara få vara i ett liv som jag känner till och känner mig helt 100% bekväm i. Jag saknar allt där hemma, jag medger det, men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka hit, för ja, jag trivs. 

 

 

• Åka till Paris
• Åka till Lyon på fête la lumiere
• Åka till Franska rivieran 
• Fira Lucia med min familj här (projektet ska snart ta sin början!)
• Tala flytande franska
• Veta vad jag ska göra av mitt liv (i alla fall för hela nästa år...)
• Åka skidor i Alperna
• Gå på Fransk klubb CHECK
• Bli raggad på av en fransman CHECK
• Bli expert på ostar
• Bli expert på viner
• Bli en bättre kock
• Åka till Chamonix och Mount Blanc CHECK
• Äta sniglar CHECK
• Föräta mig på ost (går det?)
• Lära mig laga en del fransk mat
• Skaffa vänner från massa olika länder CHECK
• Sightseeing i Annecy CHECK
• Besöka alla sevärdheter i och i närheten av Annecy
• Sightseeing i Genève
• Bila till Italien
• Bli biff pga all tid jag har att träna!
• Läsa alla Game of Thrones böckerna
• Se klart alla avsnitt av: Doctor Who, Game of Thrones och Supernatural som kommit ut. (eller som kommer komma ut innan jag åker hem)
• Skicka 100 brev (jag har 100 kuvert att göra av med)
• Skaffa massa underbara minnen

I måndags hämtade jag upp en mycket fin, söt och glad och bara allmänt underbar och härlig tjej (men något förvirrad) på flygplatsen i Geneve efter att ha kört upp med ungarna till deras morföräldrar i Lausanne. Alexandra, ändå från Svea rike, tog sig ett flyg för att hälsa på mig här borta!

På något sätt har vi hunnit göra äckligt mycket saker, ändå känner jag mig nu rätt utvilad. Förutom att prata om allt mellan himmel och jord i ungefär 5 dagar har vi även: