Hej till mitt hus!
Insåg nu att jag filmade den här videon för typ två-tre veckor sen men glömde att lägga upp den (bra gjort Johanna!) så ni får den nu. Ni får lyssna på min vackra stämma som guidar er runt i mitt hus.
OBS, ignorera mig i slutet. Enjoy!
Barn-vandrande pesthärdar
Vanligtvis blir jag sjuk 2-3 gånger per år. Sen jag kom hit har jag lärt mig två ord på franska för sjukdomar, Gastro (magsjuka typ, vilket jag hade under första månaden..) samt angine (halsfluss) vilket jag har legat med nu i fyra dagar. När jag blir sjuk blir jag riktigt sjuk, så sängen har varit min bostad mer eller mindre, utan ork att göra mycket mer än sova, läsa lite, sova, kolla på film, sova och sova lite mer.
Måste erkänna att när jag är sjuk vill jag verkligen inget hellre än att åka hem till Sverige, det är enda gången jag har hemlängtan på riktigt. Att bara få slappna av och veta hur allt fungerar när man är sjuk känns så underbart, och det är inte fallet här, med en okänd familj, ett jobb som egentligen måste skötas och allt omkring.
Jag måste direkt dra min väldigt ökade frekvens av sjukdom till barnen, det är deras fel. Barn har bakterier och baciller överallt och drar med sig all slags skit hem från skolan, som såklart sedan drabbar mig. Dessutom är jag väl extra känslig i ett nytt land med nya fina mutationer av virus och bakterier som min kropp aldrig stött på tidigare. Jag hatar att vara sjuk. Och hoppas för guds skull att det här var sista gången jag blir sjuk här (som om det skulle hända) kanske i alla fall innan jag åker hem för jul.
Nu samlar jag kraft och energi för imorgon är det högskoleprovet i Genève som gäller. Håller tummarna för mig själv!
En händelsernas helg!
Vad har hänt? Jo massor. Och det här inlägget är LÅNGT med MASSOR av info och bilder. Håll till godo!
Fredagen avslutades med film i soffan. Precis då jag är påväg att somna hindrar jag mig själv, nej, jag har ju en sak jag måste göra innan jag sover. En väldigt viktig sak. Jag tittar på klockan, först om en halvtimme ska jag göra det. En kopp kaffe blev räddningen. 30 minuter senare sätter jag mig i bilen och kör iväg till Genève.
Väl vid flygplatsen tar jag mig till plattform ett. Efter ett tag rullar ett tåg in, jag tittar spänt på dörrarna. Ingen kliver av då de öppnas, "shit jag måste vara fel!". Jag vrider på huvudet fram och tillbaka, och längst bort på andra änden av perrongen lämnar en grupp människor tåget. Med snabba steg, (folk måste trott att jag var en galning) springer jag till rulltrappen där hopen av människor åkt upp. Nej, ingen kvar, jag var inte så hypermegasnabb som jag trodde. Panik börjar komma krypande, tänk om vi inte hittar varandra?! Ett lönlöst försök till ett telefonsamtal i rulltrappan upp från perrongen. Jag går en bit, till, spanandes. "Är det där? Näää, eller kanske? JO DET ÄR DET! DET ÄR SIRI!"
Slutligen fann vi varandra och åkte lättade hem till mig. Mitt i natten såklart! Det roliga var att vi båda två har lite problem med språken och blandade gladeligen svenska, engelska, franska (för min del) och tyska (för Siris del), lite förvirrande men ganska underhållande!
Lördagen spenderade vi i Annecy i linne och tshirt och med 20 grader sol! Gigantiskt fikabröd, pizza, vin, shopping och Siri, kan en dag bli mycket bättre? Kvällen avslutades med mina au pair vänner och en filmkväll innan jag körde en trött Siri tillbaka hem till mig.
"Johanna, vi skulle tagit med oss badkläder, det är ju varmt i vattnet"
Kan fortfarande inte riktigt komma över hur fint det är här!
JA, det är oktober?!
Söndagen, regn regn och åter regn. Inte sådär roligt väder skulle jag vilja säga. Vi tog det ganska lugnt och åt lunch med min familj (som för övrigt kommenterade att min vän var SÅ HIMLA trevlig!) innan vi tog oss in mot Genève med bilen.
Jag vill nu berätta om hur det är att köra bil i Genève. Först går det ganska bra. Sen blir man lite osäker på hur filerna går, och vilken man egentligen ska ligga i. Sen missar man gatan man ska svänga in på. Man tänker, nej men det är ju bara att svänga runt, nej! Enkelriktad gata åt vänster, förbjudet att svänga åt höger, okej vi fortsätter rakt fram och tar nästa. Vid nästa korsning svänger man vänster, tänker att man kan göra en fin liten cirkulerande rörelse och komma tillbaka på gatan man var på. NEJ. Det går inte för gatan är avstängd på grund av vägarbete, okej vi tar nästa korsning, enkelriktat. Och så fortsatte det, det var som ett stort skämt. Det tog oss 30 minuter att komma tillbaka på rätt spår, jag överdriver inte, och lyckas hitta in på vägen vi hade missat. Stress och panik i överflöd, jag bröt säkert mot en mängd trafikregler som jag inte visste om, hastiga och spontana filbyten, hög puls, ångest. Att köra bil i Genève är (ursäkta språket) ett RENT HELVETE!
I alla fall, EFTER denna extra halvtimme mötte vi upp Emelie. Vi lyckades (utan missöden!) ta oss till naturhistoriska muséet i Genève och gå runt där lite. Sen började helvetet igen, när vi skulle ta oss till tågstationen och fika. Denna gång bara 20 minuter innan vi kom rätt. Fikat var i alla fall fantastiskt, tog en sjukt god dessert med kaffe och glass och grädde.
Bästa au pairerna i Schweiz! Fina tjejer detdär! <3
För att åka hem igen tog det mig ytterligare 30 minuter att hitta ut ur Genève (jag var ganska så uppgiven och allmänt otaggad på livet i denna stund). Jag är glad att jag lyckades ta mig hem.
För att sammanfatta helgen: Väldigt skönt att träffa folk jag känner, och inte precis har träffat och bara få njuta av deras sällskap. Mycket prat med fina vänner, kärlek, glädje och värme. Vad finns det mer att säga, det var helt fantastiskt!
En vanlig vecka- the Johanna way
Veckorna här är mer eller mindre likadana. Allt börjar falla på plats och jag har fått en sjuk rutin på det mesta. Så nu tänkte jag berätta för alla er där ute hur en vanlig vecka i mitt liv ser ut, mer eller mindre. Då kanske VISSA (inga namn nämnda) förstår varför jag inte alltid har tid att blogga varje dag. Ibland är det rätt späckade dagar så att säga. Här är i alla fall ungefär hur alla mina veckor ser ut!
Måndag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-11.30 Städning av nedervåningen + förbereda lunch, lite tid för läsning/brevskrivning
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen
13.30-15.45 Lite fritid för läsning, skype, film, brevskrivning eller liknande. Eventuellt springtur med Sara (inte grannen, en annan au pair!)
15.45-16.45 Hämta barnen i skolan, fixa mellis
16.45-17.30 Lämna Louis på Judo, öva piano och göra läxor med Romane, hämta Louis på Judo
17.30-18.45 "Fritid" eller hjälpa till med maten
18.45-20.15 Åka med Christina och träna Thaï So
20.15-21.00 Middag med Christina och Eric
21.00-22.30 Dusch, kolla på ett avsnitt av någon serie. SOVA
Tisdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-10.00 Springtur + Dusch
10.00-11.30 Plugg + förbereda lunch
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen
13.30-17.00 Köra till Annecy, franskakurs, köra tillbaka för att hämta barn
17.00-17.30 Läxor och piano med Romane, underhålla Louis på något sätt
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten. Alternativt laga egen mat och äta.
19.30-22.30 Upphämtas av Suzanne, kör till kören, har kör, får skjuts hem. SOVA
Onsdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-11.30 Städa övervåningen, lägga barnens rena kläder i garderober + förbereda lunchen
11.30-13.10 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska
13.10-14.00 Köra till Romanes pianolektion, vara med på lektionen och samtidigt underhålla Louis
14.00-15.00 Skjutsa Romane till ridning (Louis i bilen hela tiden, stackarn), hämta upp hennes vän på vägen, lämna av flickorna. Köra hem med Louis.
15.00-18.15 Leka med Louis, fixa mellis. Läxor med Romane när hon kommer hem. Leka med barnen
18.15-18.40 Skjutsa Romane och grannpojken till Judo
18.40-19.10 Ge Louis ett bad
19.10-19.50 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.50-20.30 Middag med familjen + eventuellt lägga barnen
20.30-22.30 Titta på film/serie. Läsa. SOVA
Torsdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-10.00 Springtur + Dusch
10.00-11.30 Läsa/brevskrivning, plugga + förbereda lunch
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen13.30-15.45 Ta mig till ett café för en kaffe, läsning/brevskrivning, åka och handla saker jag behöver eller baka något mumsigt.
15.45-17.30 Hämta barnen i skolan. Fixa mellis. Läxor + piano med Romane. Leka med barnen.
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.30-20.00 Middag med familjen + eventuellt lägga barnen
20.00-22.30 Titta på film/serie. Läsa. SOVA
Fredag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-13.30 Köra till Annecy, gå till café läsa/brevskrivning eller träffa vänner. Äta lunch.
13.30-17.00 Franskakurs. Köra hem och hämta upp barnen
17.00-17.30 Läxor och piano med Romane, underhålla Louis på något sätt
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.30-20.00 Middag med barnen + lägga barnen
20.00-21.30 Film/läsning
21.30- Ledig för helgen! Eventuellt köra till Annecy för att träffa vänner/sova hos någon
Lördag
09.00 Går upp, sover aldrig längre då barnen låter VÄLDIGT mycket
Vanligtvis ledig, gör saker som:
Åker till Annecy för att träffa vänner. Gör utflykter/vandringar med vänner. Tränar. Gör utflykter/vandringar med familjen. Åker skidor (så snart det blir snö så!) med familjen/vänner. Åker med familjen på lunch/middag hos deras vänner. Går ut med vänner på kvällen. Filmkväll med vänner.
Söndag
09.00 Går upp, sover aldrig längre då barnen låter VÄLDIGT mycket
Vanligtvis ledig, gör saker som:
Åker till Annecy för att träffa vänner. Gör utflykter/vandringar med vänner. Tränar. Gör utflykter/vandringar med familjen. Åker skidor (så snart det blir snö så!) med familjen/vänner. Åker med familjen på lunch/middag hos deras vänner. OBS. I stort sett allt är stängt på söndagar, mataffärer, caféer, butiker.
18.00-19.00 Hjälper till med bad/dusch för Romane och Louis
Ibland är jag dock tvungen att ta hand om och vara med barnen även lördagar och söndagar, dvs inte ledig.
Och ibland ändras schemat, men mer eller mindre såhär. Typ. Ibland lyckas jag nämligen träffa någon som inte bor allt för långt bort på fm eller em då barnen är i skolan. I HAVE FRIENDS!!!
Ungefär såhär ser alla mina veckor ut, fullt upp och inte så mycket vila även om jag ofta har "fritid". Måste ändå erkänna att jag gillar mina veckor, det är rätt skönt att ha saker att göra, det gör mig motiverad!
8 Veckor senare- 2 månader
Jag är numera mer fransk än svensk (nästan), då har jag bott här i två månader. Det känns som två veckor. Idag vid lunchen pratade jag med Romane, hon sa att tiden bara flyger iväg, det känns som att jag kom hit igår och som att jag snart kommer lämna dem. Jag känner samma sak. Jag ska vara här i ca 11 månader, jag har redan varit här i två! Bara en graviditet kvar tills jag ska åka hem till Sverige och huset där igen. Om två månader ska jag tillbaka i nästan 3 veckor för att fira jul och nyår. BARA TVÅ MÅNADER?!? Det är lika länge som jag varit här, ingenting!
Då jag kommer hem över jul kommer jag vara i ständigt behov av vin, ost och baguetter, och yoghurt. Samt honung på macka. Och franska. Min hjärna kommer kollapsa om jag inte får fortsätta på mitt nya superintresse (franskan alltså).
Påtal om ingenting var jag hos doktorn och gjorde en hälsoundersökning, mycket trevlig man, berättade att jag var i extremt bra form (croissanterna har ännu inte fördärvat mig) och hade ett "coeur sportif" (sportigt hjärta), jag tar det som en bra sak!
Jag trivs bättre och bättre, allt ovant och jobbigt är numera rätt så vanligt och vardagligt. Dagarna försvinner på nolltid, jag är upptagen hela tiden känns det som, oklart om det är bra eller dåligt. Ständigt får jag komplimanger för att jag pratar bra franska, vilket gör mig så sjukt motiverad att bli ännu bättre!
Alla nya människor jag lärt känna här har jag faktiskt börjat få riktiga relationer med, vilket känns enormt härligt. Man kan slappna av mer i sällskapet och behöver inte alltid tänka så mycket på om man gör något som kanske får till följd att någon tar illa upp, för vi känner varandra nu.
Ska jag vara ärlig känner jag nästan att jag skulle kunna flytta hit, det är ett otroligt härligt ställe! Inte flytta till familjen, men till det här området. Skulle dock vilja bo lite mer centralt, och kanske inte med massa barn. Men sådär spontant skulle jag inte tacka nej om någon frågade mig om jag ville flytta ihop med dem och bo här efter mitt år som au pair!
Det känns som att jag skriver nästan samma saker i varje inlägg, kul för er där hemma att läsa! Mycket variation osv.
Tack för mig nu ska jag på en träningsgrej!
Otrolig och rätt så underbar helg
Tiden går sjukt fort, veckorna flyger förbi och helt plöstligt är det helg igen och innan man vet ordet av är den slut.
Veckans helg har varit fantastisk! Fredagskvällen spenderades med film tillsammans med barnen, sjukt mysigt.
Igår åkte jag in till Annecy och träffade Deanna (USA) för att snacka och fika, plus att jag hittade en ny jacka som jag köpte, är sjukt nöjd! Efter det åkte jag hem, vi fick gäster, drack te och åt tryfflar, pratade med mamman i familjen väldigt mycket, hon var extremt trevlig! Sen åt vi, fondue, köttfondue och inte ost tyvärr, men lite för gott ändå. Resten av kvällen spenderades sen med några glas vin, mycket prat och många skratt. Kände mig vuxen då jag sitter och pratar och skrattar med två föräldrapar där alla är 40+.
Idag var den allra bästa dagen. Jag tog med mig Sarah (USA) och åkte nästan till Genève, efter att jag 3 gånger fått gå ur bilen och fråga efter vägen kom vi till slut fram. Destinationen var Mount Salève, väl framme mötte vi ca 10 andra au pairer (alla utom jag och en annan tjej var sk. Native english speakers, spännande!) och sedan började bestigningen av berget. 2 timmar senare var vi på 1379 meters höjd, svettiga men glada. Mötte flera nya härliga människor och pratade och lärde känna folk jag redan kände bättre.
Luke (England) och Gemma (England) påväg mot toppen
På väg upp! Karin (Skottland), Sarah (USA), Kira (Kanada), Lia (Holland), Jag (SWEDEEEN!), Tara (Kanada), Luke (England)
Luke (England) ramlade nästan ner för berget. Tur att jag räddade honom.
WE MADE IT! Halva gruppen spexar på toppen.
Nathan (Australien), Luke (England), Sarah (USA), Karin (Skottland), Anna (Tyskland), Gemma (England)
Hela gruppen på toppen!
Michelle (Kanada), Gemma (England), Jag (Svealand), Lia (Holland), Kira (Kanada), Karin (Skottland), Sarah (USA), Nathan (Australien), Anna (Tyskland), Tori (USA), Emily (USA), Luke (England) och Tara (Kanada)
Som sagt. En rätt så underbar helg, har fyllt mig med energi och lycka. Just nu är livet som bäst!
Livet här
Livet rullar på. Jag och barnen kommer på nya saker att göra varje dag, jag är helt slut på kvällarna. Kanske är det fortfarande franskan som gör mig så trött.
Det har börjat bli riktigt kallt ute, jag måste köpa nya skor en en bättre jacka än min jeansjacka, vet dock inte vilket jag borde prioritera, kanske skorna? Idag är det 10 grader och regn, inte helt toppen.
Varje dag kommer byggarbetarna och jobbar på övervåningen (tredje våningen) på det som ska bli mitt nya rum, det låter sjukt mycket med borrar och allt vad de nu har.
Christina har börjat bjuda på lite mer franska maträtter, eller schweiziska.Jag har senaste veckan provat både Tartiflette (potatis, skinka och lite gojs med massa fransk ost på, och in i ugnen, ser ut som jansons frestelse ungefär) och Raclette (supergott! Smälter franska ostbitar, stora, i en liten spatel, sen dränker man en potatis eller två i osten, och väljer en ny ost). Idag åt vi panerad ost (SÅ GOTT) med grönsaker. JAG ÄLSKAR ALL OST I MATRÄTTERNA HÄR!
Skolan har börjat på riktigt och jag hoppas att franska nu ska gå framåt med stormsteg! Påtal om franskan har jag haft flera konversationer på franska med nya och okända människor, mycket givande! Idag var jag även tvungen att ringa ett telefonsamtal (ÅNGEST) till en läkare för att boka tid för en hälsoundersökning. Det gick bra, förutom när kvinnan i luren frågade efter mitt namn. Tog mig ungefär 5 minuter att stava det, är fortfarande inte säker på att hon fick efternamnet rätt....
I tisdags var jag på kör. Blev upphämtad av en urgullig tant som var väldigt trevlig och pratade franska med mig och hjälpte mig när jag försökte säga något. Kören, ja vad ska man säga. Inte som KG. På grund av flera anledningar, kanske framför allt att jag sänkte medelåldern med 15 år då jag kom dit. Vissa var mindre bra på att sjunga, men de flesta var ändå rätt bra, tack och lov. Dock är notläsningen inte på topp. Det är ingen dålig kör, det låter bra! MEN, det går långsamt, alla stycken de ska lära sig tar tid. Inte särskilt effektivt. Fast jag känner att det är en kör, och det känns bra och även om det är långt ifrån KG-standard så får det duga. Är dock lite rädd att jag ska tappa MIN KG-standard som jag fått efter 3 år på KG. Bli sämre på att sjunga, läsa noter osv. Fast det är nog värre om jag inte går i en kör.
Vad finns det mer att säga, allt börjar lägga sig, jag har fått struktur och ordning på mitt liv. Jag trivs och har börjat anpassa mig till att bo och leva på det här sättet :)
Vill även passa på att tacka min fina vän Piglet (även känd som Matilda) för min nya header på bloggen som hon har fixat! :D
Mina svårigheter
Som de flesta antagligen fattar så är inte allt lätt, roligt och perfekt, det är inget här i livet. Så även om mycket här är bra och helt fantastiskt så finns det vissa saker som kan vara svåra och jobbiga.
Ombytet
Livet jag levt i lite mer än 19 år är som bortblåst, dethär är mitt liv nu och allt där hemma i Sverige är ett tidigare liv. Bytet mellan de två liven har varit en aning påfrestande, allt är nytt och man måste anpassa sig till en helt ny livsstil och livsrytm. Jag kan helt ärligt erkänna att jag först nu efter nästan två månader känner att jag nästan har kommit in i det nya livet. Mycket här är annorlunda och ovant, vilket ibland kan känns extremt jobbigt, jag känner mig så oerhört blottat så fort det uppstår situationer jag inte är van vid. Dock har jag nog passerat den värsta delen av denna fas och tycker inte längre att alla olikheter är lika jobbiga.
Språket
Även om min franska har blivit så mycket bättre sen jag kom hit och jag nu kommunicerar på franska med typ alla utom mina vänner i skolan (vi kör fortfarande med engelska), så är det ibland EXTREMT frustrerande att inte kunna få ut det man vill, att inte kunna visa sin personlighet på grund av språkliga begränsningar. Att försöka argumentera med barnen på ett språk jag inte behärskar när de hela tiden tjaffsar emot, avbryter och inte ens försöker lyssna på det jag försöker säga är nog det jobbigaste. Då jag jobbar med att vara med barnen är det ibland så att jag helt enkelt inte kan säga åt dem att göra något eller inte. Oftast är det lättare med vuxna, dock gör min begränsning i språket att jag ibland inte kan uttrycka vad jag vill då jag pratar med föräldrarna, förklara saker och så vidare. Men jag gör mitt bästa!
Situationen
Som au pair är man väldigt utsatt. Man kommer ensam, utan vänner, backup eller stöd, till en familj i ett nytt land. Att läsa av familjen, alla personer, hur man ska handskas och behandla barnen och även föräldrarna har i alla fall gett mig mycket att tänka på. Jag går ständigt runt och funderar över om jag gör något fel, om föräldrarna är missnöjda med något, eller om barnen kanske hatar mig? Jag vet att det inte är så för jag får väldigt ofta höra precis vad alla tycker, väldigt skönt, tyvärr kan jag inte riktigt besvara hur jag själv tycker att det är. Trots att jag vet att familjen tycker om mig och är glada att ha mig här kan jag inte helt skjuta bort tankarna: TÄNK OM.
Placering
I Stockholm bor jag i förorten. Jag bor inte centralt, men det tar mig ändå bara 13 minuter med pendeltåget till centralen, om jag cyklar till stationen tar det mig 20 minuter från att jag lämnat huset. Mataffären ligger 10 minuter gång bort. Jag kunde cykla till skolan på 40 minuter i våras. Det finns mer än ett café 15 minuter gång bort från mitt hus.
Här bor jag på landet. Det tar mig 35 minuter med bil in till stan, då det inte är rusningstrafik. Det går inga bussar eller tåg från där jag bor. Mataffären ligger 10 minuter bort, med bil, ca 1 mil. Om jag skulle cykla till skolan skulle det ta mer än 2 timmar. För att komma till närmaste café måste jag åka bil 10-15 minuter, och hitta parkering.
Att jag dessutom har endast 3h ledigt på fm och 2h på em gör avstånden att jag i stort sett aldrig har tid att åka iväg och göra något.
Avstånden är väldigt annorlunda, och tillgängligheten. Dock känner jag att det är bra att prova på att bo på olika ställen, jag vet redan nu att jag inte vill bo så är off i framtiden, gärna en aning mer centralt, i alla fall någonstans med en mataffär!
Vänner
I Sverige har jag alltid haft vänner nära, jag kan skicka ett sms eller ringa någon 20.00 på kvällen och säga: Hej, ska vi kolla på film? Här är det omöjligt. Jag har Sarah mitt emot, vi är rätt olika men kommer överens, men jag känner inte att vi skulle blir världens bästa kolla-på-film-vänner. Ska jag träffa en vän måste jag bestämma det i förväg, jag måste göra det på helger, fredag förmiddagar eller kvällar efter kl 18 (inte måndag, tisdag, onsdag eller fredag, okej, alltså torsdagkvällar). Jag känner mig väldigt begränsad och saknar att ha de där vännerna jag bara kan vandra över till helt spontant.
Det är även svårt att byta bort alla sina vänner hemma i Sverige som man har känt i flera år och känner utan och innan, mot ett gäng nya människor, där man först måste inse vilka man gillar, vilka som gillar mig, vilka jag vill vara med och vilka som vill vara med mig. Alla människor passar inte ihop även om man gärna vill det. Det är svårt att inte ha någon nära vän här som man kan prata med och anförtro sig åt. Men vänskaper formas med tiden, och de människor jag har hittat här kommer jag närmare för varje dag.
Slappna av
Jag är en person som ofta har behov att kunna slappna av, lugna ner mig och bara tänka på mig själv för ett litet tag. Här är det svårt, jag har svårt att ta mig egentid, även när jag är hemma på dagarna utan barnen är det svårt, för jag vet att det alltid finns sysslor att göra här, ALLTID. När barnen är hemma måste jag alltid vara beredd att rycka in OM det händer något. Jag måste även vara med barnen, ha ansvar, se till att de gör det de ska (läxor, plockar undan efter sig, byter om osv) och säga till när de gör saker de inte får. När föräldrarna är hemma är jag egentligen ledig, men barnen kommer och vill leka med mig ändå, ha hjälp med saker och annat. Jag bor på jobbet och är i stort sett aldrig ledig förutom när jag är utanför huset. Senaste tiden har jag försökt ta en liten stund varje kväll när alla andra har gått och lagt sig, sätta på pianomusik på datorn, tända ljus i rummet och bara sitta och andas en stund. Det hjälper otroligt mycket!
Hemlängtan
För att vara ärlig trodde jag att jag skulle ha mer hemlängtan än jag har. Faktiskt så saknar jag inte min familj (förlåt mamma, pappa, Erik och Olof), dock saknar jag mina katter.. Det känns lite konstigt att inte träffa familjen varje dag, men det är samtidigt rätt skönt att slippa de människor man bott med i 19 år (inget illa menat), och jag vet att jag kommer uppskatta dem så mycket mer när jag kommer tillbaka.
Dock saknar jag mina vänner, mina tillförlitliga, vanliga, svenska, underbara vänner. De där personerna som man kan vara hur störd som helst med utan att man blir dömd, personer man nästan känner bättre än sig själv. Som man kan skratta med, prata med, gråta med, sova med, sitta tyst med, allt, utan att det känns konstigt eller ovant.
Sen saknar jag också ibland, min svenska vardag, mina svenska vanor och mitt svenska liv. Det jag är van vid och har växt upp med, som jag för det mesta har trivts med, men som jag nu inte längre har. Jag saknar att leva som jag vill och inte behöva anpassa mig. Samtidigt som det är så otroligt givande och spännande att vara här.
Sjukt långt inlägg, grattis om du orkade läsa allt!
Liten sammanfattning
Oj, var ska jag börja.
Skolan, efter ett franskaprov har vi nu delats in i klasser, jag går i klassen med nivå B1, vilket är rätt så skapligt. Den högsta nivån för de som läser kursen är för tillfället B2. På tisdag börjar skolan på riktigt, antagligen kommer det också att bli en del läxor.
På tisdag ska jag även testa på en kör som ligger en liten bit härifrån, hoppas att det känns bra så att jag kan börja. Min efter KG-körabstinens börjar kännas av.
Jag får massa komplimanger att jag har ett fantastiskt franskt utal och nästan ingen accent, tummen upp för det.
Imorse tog familjen med mig till en second hand skidutförsäljning. Jag känner mig lite bortskämd, familjen köpte all nödvändig utrustning till mig, skidor, stavar, pjäxor och hjälm. Allt var i fantastiskt skick och och pjäxorna ser knappt använda ut, längtar redan till skidsäsongen börjar. Det bästa var priset, alla mina saker gick på ca 1000 svenska kronor. HELT GALET!
Ikväll är jag ensam med Louis, men har arrangerat med Sarah (som också är ensam med sin minsta!) att fixa en fantastisk kväll för ungarna med "resturang" och "bio" hemma hos dem. Barnen ska få göra biljetter och pengar att använda under kvällen. Jag är SÅ TAGGAD!
Skolan, efter ett franskaprov har vi nu delats in i klasser, jag går i klassen med nivå B1, vilket är rätt så skapligt. Den högsta nivån för de som läser kursen är för tillfället B2. På tisdag börjar skolan på riktigt, antagligen kommer det också att bli en del läxor.
På tisdag ska jag även testa på en kör som ligger en liten bit härifrån, hoppas att det känns bra så att jag kan börja. Min efter KG-körabstinens börjar kännas av.
Jag får massa komplimanger att jag har ett fantastiskt franskt utal och nästan ingen accent, tummen upp för det.
Imorse tog familjen med mig till en second hand skidutförsäljning. Jag känner mig lite bortskämd, familjen köpte all nödvändig utrustning till mig, skidor, stavar, pjäxor och hjälm. Allt var i fantastiskt skick och och pjäxorna ser knappt använda ut, längtar redan till skidsäsongen börjar. Det bästa var priset, alla mina saker gick på ca 1000 svenska kronor. HELT GALET!
Ikväll är jag ensam med Louis, men har arrangerat med Sarah (som också är ensam med sin minsta!) att fixa en fantastisk kväll för ungarna med "resturang" och "bio" hemma hos dem. Barnen ska få göra biljetter och pengar att använda under kvällen. Jag är SÅ TAGGAD!
Börjar få grepp om allt
Vardagen blir mer och mer vardag. Alla dagar är mer eller mindre lika, samtidigt som de är otroligt olika. Jag har numera koll på var alla grejer i huset har sin plats och jag vet vad som finns i frys, kylskåp och skafferi. Sällan tar jag med GPSen när jag ska nånstans, för jag hittar överallt dit jag vanligtvis åker. Jag har även fått en enorm vana med bilen och de smala vägarna här, ett möte är inte längre särskilt obehagligt för att man är så pass nära varandra.
Dagarna blir kortare och vi börjar gå mot hösten, vissa blad har börjat ändra färg, men det är fortfararande runt 20 grader varmt ute under dagen och man behöver bara jacka på morgonen och kvällen, många dagar klarar man sig även utan tjocktröja och långbyxor mitt på dagen. Ganska härligt att slippa det svenska höstrusket som jag antar har sänkt sig över allt och alla där hemma. Det blir ett franskt höstrusk istället, hur det blir återstår att se.
Påtal om franska, min franska går framåt med stormsteg skulle jag nästan vilja säga. Jag pratar endast franska hemma, ENDAST, ibland kan det komma ett enstaka ord på engelska som jag inte orkar förklara, och då är barnen genast på mig. Jag har utvecklats otroligt mycket språkligt sen jag kom hit och är så sjukt begränsad fortfarande (vilket får mig att inse hur dålig jag var för några veckor sen), men trots det har jag även konversationer på franska utanför familjen, lärare eller föräldrar på skolan och vänner till familjen. Idag hade Romane sin första pianolektion, jag pratade med hennes lärare (på franska) som har två barn med svenska namn (Sven och något mer som jag inte kommer ihåg..). Hon blev väldigt glad över att jag spelade piano och höll på med musik, sa att jag gärna fick komma till henne om det var något problem med piano jag ville ha hjälp med, och självklart gav hon mig också noter från min favoritkompositör (vilket jag snabbt berättade när hon visade mig noterna, hon skrattade och höll med om att hans låtar är fantastiska!).
Även vännerna här har jag kommit allt närmare, det börjar även nystas upp vilka jag faktiskt gillar och vill umgås med och vilka som jag antagligen inte kommer hänga med förutom i grupp eller i skolan. Igår efter skolan träffade jag Deanna (USA), och vi spenderade hela eftermiddagen tillsammans och slutade med utsikt över hela staden, varsinn glass och ett grymt deeptalk som verkligen gjorde så att vi klickade!
Livet är rätt så grymt nu. Förutom att jag har fått ont i halsen och inte kan träna. ÄR SÅ RASTLÖS.