Tiden bara flyger fram, helt plötsligt inser jag att det är helg igen imorgon! Jag kör på högsta växel och 110% varje dag, gör saker och är allmänt upptagen hela tiden. Mitt nya veckoschema (ja, jag älskar scheman och listor) ser ut ungefär såhär:

Jag vet att alla nu sitter spända och väntar på ett blogginlägg så here we go. Ni vill veta allt om min helg, so I will tell you. 

 

I fredags hände inget speciellt, jag hade min franskakurs och vi sjöng på franska-vilket jag skulle kalla en mer eller mindre katastrof. Men det var rätt kul! På kvällen lärde jag Romane att göra makraméarmband, vilket hon älskade (au pair poäng till mig!). För att gå vidare. Jag har upptäckt att min dator har blivit knäpp, majoriteten av tiden funkar inte tangenterna a och s, (för att de ska funka får man sitta och paniktrycka på en av tangenterna och hoppas att det efter ett tag, ca 5 minuter, dyker upp önskad bokstav på skärmen..) ibland inte heller c, sjukt irriterande när man skriver med folk på facebook eller försöker blogga. Just nu funkar de dock så passar på att blogga (får väl införskatta en ny data eller ett externt tangentbord när jag kommer tillbaka till Sverige...). 

 

Låt oss gå vidare, i lördags vaknade jag och hela familjen var borta på olika saker, helt själv i huset med andra ord. Det blev en lugn förmiddag med en brunch bestående av ägg, rostat bröd och lite frukter tillsammans med en härlig kopp kaffe (mitt instant coffee för våran kaffemaskin är trasig.. tur att jag köpte en stor burk så jag kan dricka kaffe ändå!). 

Under eftermiddagen skulle jag egentligen träffa en kille härifrån Frankrike, så jag tänkte att jag åker till Annecy lite i förväg och kan spendera min au pair lön på lite nya kläder, vilket jag tyckte att jag hade förtjänat. Tre nya klädesplagg blev det och sedan en promenad vid sjön i solen. Sjukt härligt!

Sen så gick mina planer i baklås för killen hade fått oväntat besök och kunde inte träffas. Jag kontaktar mina vänner som jag ska träffa senare för att gå ut, alla är upptagna och kan inte ses tidigare och Gemma som jag skulle träffat innan utgången hade fått reda på under samma eftermiddag att hon var tvungen att sitta barnvakt. Detta resulterade i 4 timmar tid utan någonting som helst att göra. Tur att jag hade med mig en bok! 

 

Vid klockan 9 mötte jag upp Mikaela och vi gick bort till Jannes hus. Där drack vi en del vin och Janne lärde oss hur man skålar i Tyskland. Det är nog det bästa jag varit med om. Inte för att jag kan tyska och jag stavar med säkerhet helt fel men skålen går såhär: To de mitte (man sträcker fram handen med glaset) To de titte (man sätter handen mot ena bröstet) To de zack (man sätter handen mellan benen) Zacktsack! (Man lyfter upp handen som en vanlig skål) Och ja, vad det betyder är väl inte så svårt att förstå- men Janne översatte åt oss ändå. "To the middle, to the titty, to the balls. SKÅL!" ungefär så. Himla fyndigt och mitt nya favoritsätt att skåla på. 

Kvällen spenderades sedan på en klubb med 5 andra au pairer, som jag har träffat tidigare men aldrig riktigt pratat med men som jag nu satt och hade långa samtal med mellan all dans. Känns bra att numera kunna räkna dessa tjejer till mina vänner! 

 

Igår träffade jag en ny au pair, Sally från Skottland, hon har en supergullig accent och är väldigt trevlig. Vi kom riktigt bra överens och gick genom marknaden i Annecy som är på söndag förmiddagar. Vi åt grodlår. Vi såg att de sålde det, tittade på varandra och kom överens att prova. Det var...speciellt. 

Efter våran vandring runt i Annecy träffade jag då denna franska snubbe jag skulle träffat dagen innan. Det var riktigt svårt att prata franska då han pratade supersnabbt och jag var tvungen att be honom repetera i stort sett allt han sa. Bra övning för min franska i alla fall! Hoppas på fler franska vänner här så jag kan träna min språkliga förmåga!

 

 

Ju längre tid jag är här, ju mer saker upptäcker jag som är helt olika i Sverige och i Frankrike, mest små saker som tar en tid att upptäcka.

 

För det första: En dag ringde Christina mig och sa att Romane var sjuk så jag måste hämta henne från skolan. Jag hämtar henne och frågar vad som är fel. Yrsel, ont i huvudet och lätt illmående var det tydligen. Jag säger åt henne att dricka mycket och lägga sig i soffan för att försöka vila, hon har väl antagligen bara sovit eller druckit för lite så det lär gå över till ikväll om hon vilar och dricker tänkte jag. Ungefär mitt på dagen ringer Christina igen, hon har bokat en tid hos läkaren för att ta reda på vad som är felet och kommer hem om en timme. 

På eftermiddagen då de kommer tillbaka från läkaren visar det sig att Romane har vätskebrist. Ungefär som jag trodde alltså. Hon har med sig ungefär 3 olika mediciner för detta hem. 

För det andra: När jag var liten VET jag att jag ibland gick hem från skolan (eller ja, fritids var det väl) själv när jag var 7-8 år. Det tog mig 15-20 minuter och jag gick på trafikerade vägar. Romane är snart 10 år och måste bli hämtad och lämnad i skolan, en 10 minuter lång promenad på en liten 30-väg där det sällan kommer en bil (förutom föräldrar som ska hämt in barn i skolan). Detsamma gäller ALLA ANDRA ungar i skolan! Jag har aldrig sett en enda unge gå hem själv från skolan. Dessutom får man ABSOLUT inte lämna barnen ensamma hemma mer än absolut max en timme (som sagt så är hon snart 10 år). 

För det tredje: En gång satt jag och pratade med Christina. Hon drar då upp att, hon vet inte hur det är i Sverige, men här i Frankrike är det ganska otrevligt att ta mat före alla andra vid bordet har fått. Man serverar tydligen alla andra först och kan till slut lägga upp till sig själv. Självklart serverar jag alltid barnen innan mig själv, men jag låter absolut Eric och Christina ta själva. Lite annorlunda från hemma då alla bara tar själva så man får så mycket man vill ha.

För det fjärde: Varje dag efter skolan äter barnen mellis. I Sverige har jag ett intryck av att mellis innebär en macka, en frukt, te/kaffe/annan dryck eller nån youghurt eller liknande. Det är i alla fall så som jag har växt upp. Här i Frankrike äter man ett paket kakor, ibland två  (obs, ett paket kakor innehåller vanligtvis 4-6 små kakor, vilket till och med jag har svårt att trycka i mig på en och samma gång) och kanske en frukt, eller en kompott, vilket är ungefär äppelmos (eller annan frukt/bär) med en MASSA socker. Även godi konsumeras lite när som helt under dagen, utan (vad det verkar som) några restriktioner, kanske ska introducera lördagsgodiset?

För det femte: När man kommer in i ett hus tar man sällan av sig skorna i hallen. Man går omkring i huset med skorna. På vintern eller när det är blött och slaskigt ute är det inte lika mycket, då har man istället tofflor (om man är hemma hos sig själv vill säga) som man byter till och som man går runt i. Dock kan man gå ut i trädgården eller till brevlådan med sina tofflor.

För det sjätte: Man säger tack. För allt. Tack för att du skjutsade mig, tack för att du inte stängde dörren, tack för att du tagit ut diskmaskinen, tack för att du gör ditt jobb, tack för att du lagat mat, tack för att du lämnade tvn på, tack för ALLT. Detta är något jag är rätt ovan vid, självklart har jag sen jag kommit hit tänkt på att tacka för saker. Men det är verkligen OTROLIGT hur mycket tack man säger, jag säger tack ungefär dubbelt så mycket som jag gör i Sverige, och ändå säger familjen (och alla andra fransmän) tack 3-4 ggr mer än vad jag gör. 

5 månader. Snart har ett halvår gått. Snart har jag varit här mer än halva tiden. Det är rätt sjukt. I och för sig var jag hemma i lite mer än två veckor, men ändå. 

Så hur är det här? Det går upp och ner, VÄLDIGT mycket upp och ner. Jag kan spendera en dag med att ifrågasätta varför jag ens åkte tillbaka efter jul och nästa känna att jag absolut inte vill åka härifrån. Många olika faktorer påverkar hur jag känner och vad jag känner och när känslorna kommer, jag känner lite för mycket helt enkelt. 

Det vill säga- jag känner att jag skulle kunna byta familj, men om jag inte hittar någon annan som verkar bättre än den jag har nu så är det här jag kommer stanna. Sen om det helt enkelt inte funkar på grund av olika saker får jag ta tag i det då. 

 

SÅ. nog med min djupa funderingar! Vad har hänt egentligen. Ja efter att jag kom tillbaka hit har jag kommit in i au pair-livet igen. Jag har för mycket tid att döda och försöker fylla varje dag med nya saker.

 

Min franskalärare ska hjälpa mig (eller försöka i alla fall) att förbereda mig inför DELF-provet i franska som jag planerar att göra i Maj/juni, nivå B2, inte helt lätt alltså. Så på fredag ska jag få börja plugga och hon ska ge mig uppgifter och får även låna en bok. Då provet kostar en del (hoppas på att mina föräldrar kanske kan bidra med några kronor, hehe) måste jag plugga ordentligt så jag faktiskt klarar provet och får mitt certifikat med min Franskanivå. 

 

Imorgon åker Sarah hem, jag och Mikaela sov över hos henne som en liten hejdå-get together förra helgen och tog en vandring upp på "vårat" berg (sjukt fin, måste visa dessa bilder!)

 

  På tisdag kommer den nya au pairen till andra sidan gatan, jag vet att hon heter Olivia och kommer från Tyskland, hoppas verkligen att jag kommer komma bra överens med henne! Det har också kommit många nya au pairer allmänt och jag hoppas få träffa fler av dem inom den närmaste tiden.

 

Dessutom har Romanes pianolärare erbjudit sig att ge mig pianolektioner, vi måste bara hitta en tid som passar, håller tummarna! 

 

Sitter även nu mycket av min tid och kollar upp och planerar vad jag vill göra (och ska göra) här i Frankrike under våren, väldigt kul och motiverande faktiskt!

 

 

I söndags var jag och åkte skidor igen. Denna gång med Gemma (england) då alla andra som skulle följt med var upptagna. Vi tog oss till ett litet skidställe bara 20 min från Annecy, eller vi tog bussen så det tog längre tid än 20 minuter. Det var rätt nice, även om det inte var världens bästa väder men som tur är regnade det inte i alla fall! 

Gemma, som åkte slalom för första gången förra veckan blev under dagen min lärling. Hon gjorde rätt bra ifrån sig! Eller så var det kanske min expertis som gjorde att hon bara blev sjukt bra! 

 Självklart var kameran med! Kan inte sluta att förundras och uppslukas av ur underbart vackert det är här. Bilderna gör inte riktigt verkligheten rättvisa dock.

 

Jag måste bara berätta om min gårdag. 

Sarah, min granne frågade mig om jag ville följa med och klättra, bouldering på kvällen. Mellan alternativen klättra vs sitta och göra ingenting kändes klättra mer lockande. Så vid cirkus halv sju begav vi oss ut i regnet, det var mycket regn, jättejobbigt att köra, och körde till ett boulderingställe i närheten av Geneve. 

Nu kommer vi till den biten som jag bara känner att jag måste berätta. För det första måste man gå genom en lång smal våldtäcktsgränd mellan två stycken lagerhus ser det ut som. Sen är det en liten dörr som man knappt ser som man ska in i, det ser ut ungefär som att man är påväg in i en kontainer. När man öppnar dörren och går in är det som en vägg av rök, och inte vilken rök som helst, lukten som slår emot oss är weed. Jag fick en chock. För att sedan betala för klättringen går man uppför en liten trappa upp till en bar (ja, en bar) där det även finns soffor och ett sånt där fotbollsspel som man alltid hade på fritids som liten. Det var rätt sjukt och jag kände ganska starka dragningar att åka därifrån. Men nej, vi betalade och mötte upp en annan au pair, Michelle (Kanada) som tydligen är där någon gång i veckan. Hon var för övrigt sjukt duktig men hon har hållt på med klättring så det är okej. Vi börjar klättra och ja, det går rätt bra. Efter ett tag börjar de fransmän som är i närheten ge tips och kommentarer, supertrevliga var de! Det fanns även vissa av fransmännen som körde utan tröja, de var extra trevliga att prata med då man samtidigt kunde kolla på deras fina klättermuskler. 

 

Det här med att döda tid. Något som alla måste göra, annars blir man sjukt rastlös. När man är hemma hela dagarna och aldrig har tillräckligt med tid för att dra iväg och göra något så blir man rätt bra på att döda tid. Hejhej! Där har ni mig, tidsdödarexperten! 3 timmar på förmiddagen och 2 på eftermiddagen när jag bara är hemma och tomtar omkring. Som tur är har jag faktiskt några intressen och även om det blir lite enformigt och frustrerande ibland så lyckas jag alltid hitta något sätt att roa mig på de här timmarna av ensamhet i huset. 

Förutom att bara döda tiden har jag också blivit äckligt bra på att effektivt uttnyttja min tid. För att demonstrera detta ska jag nu ge ett exempel på vad en förmiddag för mig kan innehålla, 3 timmar alltså, håll i er: 

 

Ja, ungefär så kan det se ut. Jag fyller ut tiden med ett antal olika saker såsom: 

 

 

 

 

 

Då har jag åkt skidor i Frankrike för första gången i mitt liv. Nästan alperna men inte riktigt (fast jag tycker det räknas för det var fett nära alperna. Eller kanske berget ingår i alperna. Geografi har aldrig varit mitt bästa ämne..) Le Grand Bornand heter berget där vi åkte, ca 1 timmes bilresa från huset, lätt överkomligt, särskilt om man kan sitta och halvsova i baksätet. Min familj samt 2 andra familjer var det som åkte dit. En hög med ungar, massa medelålders franskisar och så såklart jag, lite utanför, men vad gör väl de när man bara ska åka skidor?

Jag märkte att jag inte har åkt slalom på ett tag (lite osäker och tekniken satt väl inte helt hundra, ganska ohundra) men det kändes ändå helt okej, jag tog mig nerför alla pister utan att ramla en enda gång. Körde ju även med den nya skidutrustningen som vi köpte under mina första veckor här som jag nu fick inviga!

Här är några av bilderna jag tog i de korta stunderna av väntan på att hela gruppen skulle samlas!

Så, var ska jag börja... Min franskakurs har bytt tider (till min förtjusning och Christinas frustration) till 14.00-16.00 på tisdagar och 13.30-15.30 på fredagar (bara en halvtimmes skillnad från innan) vilket innebär att jag inte har tid att ta barnen för lunch någon av dagarna! Två veckodagar för mig själv/kompisar alltså! För övrigt har kursen även förlorat en del folk, många som har åkt hem eller bara hoppat av för att de inte gillar kursen. Jag gillar kursen, jag får träffa några av vännerna och jag gillar läraren. Nu när vi dessutom är färre får man ut mycket mer av lektionen!

Sen så har Louis börjat på musik-dvs att dom typ utforskar instrument och så vidare, lär sig grunderna i teori, för att sedan kunna välja ett instrument att spela.

Jag har även haft lite tid att träffa folk, Mikaela (Finland) fyllde år i torsdags (20 bast!) och bjöd över mig och Sarah (USA) för fika. 

Romane har tagit bort sin pre-tandställnings-ställning som hon har haft i munnen bakom överkäken. Hon tycker det känns konstigt.

Det finns en tradition här, oklart varför, att man på 13-dag jul äter en slags tårta/paj med mandlar. I denna finns det en liten grej, typ en liten figur i plast, man måste vara försiktig när man äter så man inte dödar tänderna på den! Den person som får den lilla figuren i käften blir sedan kung/drottning och får gå runt med en krona av papp som följer med då man köper tårtan. Louis fick figuren-en liten alv från Hobbit om jag inte såg fel, och gick stolt runt med sin lilla krona. 

I torsdags gjorde vi vårrullar (Christina tog en matlagningskurs när de var i Thailand) vi hade inte 100% koll på hur man gjorde och det slutade i mycket skratt och en del frustration. Mitt under allt ringde även telefonen-grannen. Romane svarar och säger att vi gör vårrullar och även "C'est la catastrophe!". Goda blev de i alla fall. 

Jag läser Harry Potter på franska och har vädret är härligt, runt 15 grader med sol. Igår satt jag i solen vid Lac d'Annecy och läste, i endast tjocktröja, SÅ SKÖNT! På måndag ska jag börja ge gitarrlektioner till grannpojken, KLIRR I KASSAN! Plus att han är supermotiverad, i jämförelse med Romane som är äckligt omotiverad när vi tränar piano, det går mig på nerverna att halva piano-övningen går ut på att hon ska gnälla och jag säga emot. Hoppas att Matteo (grannpojken) kommer att ge mig hopp för musiken och dagens ungdomar! 

Efter lite mer än två fantastiska och underbra veckor hemma är jag nu tillbaka i Frankrike. Det var riktigt svårt att faktiskt åka tillbaka, framför allt för att jag insåg hur bra jag trivs hemma i Sverige och hur mycket jag saknat mitt liv där, och sen var det ju det att säga hejdå till folk-det där med att säga hejdå har jag stora problem med. Inte så kul att behöva säga hejdå en andra gång till alla man älskar. Men nästa gång jag kommer hem, som det ser ut nu, kommer det vara att komma hem på riktigt, och inte bara åka på besök. Jag ser verkligen fram emot det. 

 

Nu börjar alltså andra etappen av mitt au pair år. Igår flög jag tillbaka till Frankrike. Jag ska berätta om min resa.

Vid klockan 11 lämnar jag Arlanda efter att ha blivit skjutsad dit av Piglet och med sällskap av mamma (även en fika hann vi med innan mitt plan lyfte). Jag sov hela resan, inte helt otroligt med tanke på att jag sov ungefär 2 timmar natten mellan lördag och söndag. Vid 13 är jag framme på Amsterdams flygplats. där jag har 4 timmar innan nästa flyg går. För er som inte varit på Amsterdams flygplats kan jag säga att det finns världens mysigaste ställe, gröna, sköna soffor där man kan sitta/halvligga, träd (antagligen inte riktiga) inomhus, och högtalare som de spelar sköna naturljud i, fågelkvitter och så vidare. Där tillbringade jag mestadelen av de 4 timmarna, då jag inte tog en kaffe på starbucks, som för övrigt också var hur mysigt som helst och hade världens härligaste soffor. 

17.15 skulle mitt plan ha gått, men pågrund av skidsäsongen i Alperna var det "flygplanskö" för att få åka till Geneve, så vi åkte väl ungefär en halvtimme senare. Även på detta flyg sov jag. 

 

Framme i Geneve inser jag att jag ätit ungefär fikat på morgonen, en kopp kaffe och en liten macka på hela dagen-inte konstigt att jag är hungrig. Min väska tar god tid på sig att komma, ni vet sådär lång tid så man faktiskt tror att den har försvunnit i bytet. När den väl kommer ska jag ta en buss till WHO i Geneve där Eric lämnat min bil. Det gick ju inte. För det första hade han sagt att det gick en buss från flygplatsen och dit-det gjorde det inte. När jag väl sprungit runt och till slut hittat någon som kunde hjälpa mig visade det sig att jag skulle ta en buss och sen byta till den som åkte till WHO. Jag åkte alltså den första bussen och gick av där jag fått intruktioner. Jag sökte upp busshållplatsen för nästa buss och letade upp tidtabellen. Inga tider på söndagar.

Föreställ dig nu att du har sovit två timmar plus 4 osammanhängande timmar på flygplan, inte ätit särskilt mycket på hela dagen, har ångest över allt och alla du lämnat hemma samma dag, redan har sprungit runt på flygplatsen i cirka en timme, inte hittar i Geneve och dessutom har två feta väskor du släpar på- där har ni mig igår kväll. Jag var en aning frustrerad och allmänt förtvivlad över situationen.

På busshållplatsen hittade jag en karta. Okej, jag är inte så långt fråm WHO, verkar det som. Jag memoriserar vägen och börjar knata. 45 minuter senare, med blåsor i handflatorna, svetten rinnande längst hela kroppen och värkande armar och axlar kommer jag fram till parkeringen. Jag hittar bilen och kör hem.

 

Inte världens bästa start på mitt återkomst. Det fanns mat framställt på bordet när jag kom tillbaka-men jag var helt ärligt för slut för att äta den. Eric var vaken och vi pratade kort, jag tror han märkte att jag var trött.