Arbetsvecka 1 avklarad.
Redan 5 dagar sedan jag kom hit, herregud vad veckan har dragit förbi. Tänkte dra en kort resumé av min vecka:
Mycket tid har spenderats med att läsa. En del tid har ägnats åt att sörja det icke befintliga pianot i huset, en gitarr finns i alla fall att trösta sig med. Att köra automatväxlad bil var en aning kaos de första två dagarna, väldigt kraftiga inbromsningar då vänsterfoten automatiskt vill stampa ner kopplingen men istället hittar bromsen har blivit min speciallitet! Nu går det bättre, vänsterfoten placeras nu mera på säkert avstånd från pedaler och får hålla sig där för att undvika fler obekvämligheter.
Ett pussel på 1000 bitar tar tid att lägga, misstänker även att vissa bitar saknas, det återstår att se.
En cykeltur på någon timme har jag hunnit med för att utforska min by och de kringliggande, mest var det i jakt på ett café där jag planerar att bli stammis, men hittade inget och återvände hem utan att ha fått min kaffe på mitt nya stammisställe, misson failed. Fick lite bilder i alla fall.
Jag har insett att det är sjukt fint att springa längst sjön här, passade på då jag väntade på en av ungarna som var på gympaträning, kommer definitivt bli en vana! Det finns körsbärsträd överallt och dom blommar för fullt, sjukt vackert! Har även funderat hur spinninginstruktören jag hade i onsdags kunde vara så pass snygg fast han svettades som en gris, men jag blev istället helröd i ansiktet och bara allmänt äcklig. Första kommentaren efter träningspasset av Nina: "Du är helt röd..." Ja jo tack, jag vet.
IDAG VISADE DOM DOCTOR WHO MARATON PÅ TVN HÄR. Tycker bara att alla skule få veta det, gissa vad jag har spenderat dagen med? Titta på tv? Japp det är korrekt!
Förutom allt detta. Jag trivs sjukt bra i min nya familj och ungefär tusen olika resor och utflykter har planerats för de månaderna jag har kvar. Slår vad om att tiden kommer flyga förbi!
Då börjar vi om från början
Som de flesta vet, tror jag, har jag lämnat familjen jag bott hos i 7 månader. Efter resan till Nice blev jag upphämtad och direkt inkastad i livet hos min nya familj, så nu är det full rulle med att komma in i nya rutiner och regler.
Familjen först då. Pappan är från Amerika, han pratar engelska och franska, jobbar som författare. Mamman är Svensk och pratar såklart svenska, men även hon engelska och franska, hon jobbar med marknadsföring om jag inte minns fel och har tydligen alltid mycket i jobbet. Två barn hjälper jag till med. Nina är 8 år, och gillar allt, mer eller mindre. Sidney är 12 år och börjar komma in i tonåren, han är rätt självständig och jag har inte riktigt haft tid att lära känna honom än.
Mitt nya jobbschema är skönare än förut, jag har mer tid för mig själv och mer klara arbetstider. Ofta går det mesta av tiden jag jobbar åt till att skjutsa och hämta barnen på skola och aktiviteter. Även hjälpa till med maten några dagar i veckan och stanna hemma de kvällar då föräldrarna är borta eller sena. Jag är helt enkelt här för att avlasta föräldrarna med vardagliga sysslor som tar tid, och inte ersätta föräldrarna vilket jag ibland kände att jag gjorde i förra familjen. Mitt rum här är större än det förra (sängen står på golvet och stannar där) och jag har precis flyttat in mina 5 ton grejer (det är rätt sjukt hur mycket jag har samlat på mig under tiden här...)och organiserat i ordning. Hemma i huset pratas det svenska, engelska och franska om vart annat, lite förvirrande men rätt bra övning för hjärnan att hålla isär språken också!
Vi bor i en villa med en stor trädgård i en by som heter Messery. Till skillnad från min förra by har denna by MASSA saker i sig. Vi har: en skola, en kyrka, två bagerier, två frisörer, ett litet livs, en tobaksbutik, 2 restauranger, ett postkontor och lite fler mer oklara saker. Lite skillnad från förra familjen där det i byn fanns: en skola och en kyrka. Känner mig alltså en aning mer bekväm med tillvaron här. Dessutom finns det två andra byar, 3 km bort (cykelavståååånd!) där det finns ännu fler butiker och liknande av olik slag. Och 5 km bort finns det en mindre stad med MASSA olika grejer (en bio bland annat!) Jag bor inte alls lika off som förut! PARTY FÖR MIG! För övrigt ligger vi precis alldeles nära Lac Leman, som är den stora sjön vid Geneve. Under sjön om man tittar på kartan. Jag bor alltså nu närmare Geneve än Annecy, 20 min till Geneve och lite mer än en timme till Annecy, en ändå överkomlig sträcka så jag kan fortfarande träffa mina vänner.
Jag ska försöka fortsätta på min franskakurs i Annecy men endast på fredagar, alltså en gång i veckan, och ska idag prova på en franskakurs här också, hoppas det blir bra! Tyvärr måste jag sluta med både kören och pianot eftersom det inte funkar med denna familjs schema, är lite deppig för det. Inget piano finns heller i huset, det blev sålt för en månad sen (nedrans otur), men har en gitarr att trösta mig med i alla fall.
För er som undrar vad som hände med förra familjen. Vi pratade, vi bestämde att jag skulle därifrån för att det inte funkade, de ville att jag skulle åka så fort som möjligt. Barnen var förkrossade och bad mig att inte åka, det var riktigt tufft att säga hejdå till dem. Jag har massa (inte massa men en del) pappersarbete att avklara då jag bytt adress och så vidare. Förhoppningsvis kan jag träffa ungarna igen innan jag åker hem, ska försöka köpa ut mina skidor med tillbehör så måste klara upp hur det ska organiseras.
I övrigt har jag börjat fundera på datum att åka hem och försöker nog att återvända till mitt moderland runt den 10e juli.
Det var allt, klart slut! Har ni frågor om allt detta är det bara att köra på.
Weekend i Nice
Efter att ha packat ihop allt vad mitt liv har innehållit de senaste sju månaderna och lämnat det mesta av det hos Jessie begav jag mig i fredags till Nice. Här kommer då helgens historia:
Fredagen var varm och jag övervägde shorts men beslutade mig till slut att köra på jeans, tur för det var kallt i flygplanet. Efter en resa på 45 minuter (med en snygg flygvärd som ögongodis under turen) landade jag i Nice. På flygplatsen väntade jag i ungefär en timme med bok i hand innan jag såg det där bekanta ansiktet bland alla människor som kom ut från den automatiska dörren. Med ett litet mesigt skrik halvsprang jag med min feta väska för att få en kram. Jag älskar kramar. Snabb catchup med allt vad livet har bjudit på senaste tiden blev det påväg till bussen, som inte gick för det var strejk, så vi hittade en annan och fortsatte catcha up på den. Något förvirrade letade vi sedan efter hotellet, oerhört tacksamma att i alla fall en av oss (jag) kunde kommunicera med lokalbefolkningen, så lyckades vi få tag på hotellet via telefon och en dam beskrev för mig hur vi skulle ta oss dit. Tack och lov att min franska har en så pass hög nivå att jag kan fråga efter vägen och ta emot en vägbeskrivning.
Väl framme på hotellet installerade vi oss snabbt innan vi tog med oss turistväskan och kameran för att börja vårat turistande. Vi började på turistbyrån (efter en lunch på Donken, inte så fancy), så som man bör, fick en karta och sedan begav vi oss mot de ställen som är värda att besöka. Den coola trädgården mitt i stan, en naken staty, gamla stan, ruinerna av slottet på kullen med tillhörande vattenfall och en liten smak av Promenade d'Anglais (engelska promenaden om man översätter till svenska) hann vi med innan det var dags för ett glas vin på en pub och klockan var 19. En middag, bestående av musslor för min kompanjon och en trerätters med salad, anka och crème caramel för mig, avnjöts innan vi drog oss tillbaka till hotellet för en stillsam kväll.
Lördag, regn regn och regn. Syndafloden var över Nice och vi köpte varsitt 2 euros paraply för att kunna ta oss till köpcentret utan att bli dränkta. En fransk frukost med kaffe och croissant blev det innan vi bestämde oss för att se vad affärerna hade att erbjuda på, några klädesplagg rikare och ett antal euro fattigare gick vi nöjda tillbaka till hotellet. Efter den medköpta lunchen (exklusivt köpt på närmaste mataffär) övervägde vi vad vi nu skulle göra med våran dag, vi var ju faktiskt turister, då måste man ju göra något! Efter tittande i Guideböcker och sökande på internet bestämmer vi oss för att styra stegen mot "confiserie Florian", med mina fantastiska kartkunskaper markerade jag självklart ut målet på turistkartan vi införskaffat på turistbyrån föregående dag. Halvvägs (eller lite mer) är vi totalt blöta och allmänt otaggade trots våra 2 euros paraplyer. Vi hittar ett Creperie, perfekt det var ju ändå tid för fika! Efter fika och nya krafter går vi mot våran destination ännu en gång. En mindre sjö hade vid denna tidpunkt bestämt sig för att slå sig ner i mina båda skor, vilket även hade drabbat Piglet.
Hur som helst kom vi fram. Confiserie är, för er som inte vet det, ungefär en godisfabrik, det vill säga ett ställe där de tillverkar godis och annat mums. En kort guidad tur blev vi inkastade i och sedan blev det provsmakning (supermums!). Piglet fick smak för Violsylten (den var underbart god!) och bestämde sig för att köpa med sig en burk. Nöjda lämnade vi Confiserie Florian, Piglet med en påse innehållande syltburken i en handen. 500 meter senare hör jag plötsligt ett litet skrik och plötsligt ligger hon där på marken. Det första jag får höra är inte "Aj min röv" eller, "jävla regn som gör marken hal" utan "BURKEN, DEN SPRACK!". Mycket riktigt, sylt i halva påsen, så det var bara för oss att vandra tillbaka och förklara situationen för tanten vi köpt burken av. Hon skaffar fram en ny, packar den i bubbelplast (nu kan dom inte ha sönder den igen, hopplösa turister..) och vi går denna gång tillbaka till hotellet utan vidare syltincidenser.
Efter att ha druckit vin, ätit chips, skrivit vykort och powernapat på hotellet tar vi oss ut för en middag, kinesiskt denna gång, klockan var sent så vi var ensamma på restaurangen, lite VIP sådär. Tanken var att efter middagen dra ut på klubb men självklart fick jag en huvudvärk som hindrade oss från det. Inte helt optimalt.
SÅ på söndagen var väckarklockan ställd på 7, vi går upp, samlar ihop de sista av våra prylar, tar på de fortfarande blöta skorna från gårdagen (trots frenetiskt torkande med hårtorken, förgäves..) i mitt fall, och lämnar sedan hotellet för ännu en typisk frank frukost, denna gång kaffe och pain au chocolat. Efter detta skickade jag iväg min kompanjon med bussen till flygplatsen.
Min dag spenderades med min feta bag, vandrandes planlöst runt i Nice (det var sol, molnfritt och varmt i alla fall) och turistade på egen hand. Skorna torkade trots solen och värmen inte, jag försökte få dom att sola, emn trotts mer än en timme i solen var de fortfarande blöta efteråt, men lite mindre än tidigare. Rätt omysigt men vad ska man göra? Mycket vandrande blev det innan jag till slut tog bussen till flygplatsen där jag satt med en bok och choklad i några timmar, självklart på fel terminal, vilket jag insåg någon timme innan mitt flyg skulle gå, bättre sent än aldrig.
Och så slutar historian om helgens äventyr!
Vad som händer
Som flera av er såg i det sista inlägget från skidsemestern med min värdfamilj så har jag haft lite problem. Jag tänker nu förklara det lite mer.
Så låt mig förklara enkelt. Under skidsemstern var jag tydligen arrogant, egoistisk och otacksam enligt min värdmamma. Hon skällde ut mig och berättade allt dåligt och oacceptabelt jag gjorde. Hon gav mig ett val- antingen ändrar du dig eller så åker du härifrån. Det hon ville att jag skulle ändra var att säga tack mer. Något vi redan hade haft en diskussion om i Januari och som jag sedan dess försökt ändra på och trodde att jag lyckats. MEN NEJ. Där trodde jag fel, tydligen är jag ett hopplöst fall. Kort och gott, jag beslutade att säga att jag tror att jag väljer alternativet att inte stanna för jag kommer nog inte kunna ändra mig så du blir nöjd. Sagt och gjort, hon säger att jag ska dra så snart som möjligt. Detta bestämdes i söndags.
Som tur var för mig hade jag redan skickat ut en del linor till potentiella nya familjer, och fått napp, av flera faktiskt. På fredag, dvs om typ ett och ett halvt dygn, åker jag på en redan planerad resa till Nice. Efter det, då jag kommer tillbaka på söndag kommer min nya familj att hämta mig på flygplatsen. Jag var i kontakt med ett flertal familjer och gjorde valet att ta det säkra alternativet. En halvsvensk familj- ingen risk för språkbarriärer eller kulturkrockar på samma sätt. Dock bor familjen 1 timme bort från Annecy där jag har de flesta av mina vänner och även min franskakurs, men jag kommer fortfarande ha helgerna för att träffa alla, tack och lov. Och kommer även med största sannolikhet att kunna fortsätta min franskakurs men endast en gång i veckan.
Så ja, där har ni en kortfattad sammanfattning av vad som har hänt. Kommer antagligen skriva mer om detta då jag inte är mitt inne i det. Just nu har jag fullt upp med ledsna ungar, packning, organisation och städning.
Hoppas för allt i världen att det blir bra nu! Senaste tiden har varit en aning kämpig.
Semester i Chamonix!
I onsdags kväll hämtade jag mamma på flygplatsen i Geneve. Riktigt skönt att få träffa henne.
Vi spenderade sedan två fantastiska dagar i Chamonix med skidåkning och mängder av mat och fika. Precis som en skidsemester ska vara. Vi bodde på världens härligaste ställe, ett hostel som var en liten stuga med plats för 8 gäster tror jag. Han som ägde det hette Aaron, kom från Nya Zeeland, var rätt snygg och hade en megacharmig hund som hette Gus. Aaron tipsade oss om vad vi skulle göra och var vi skulle åka, vilket jag är mycket tacksam för! Förutom boende ingick frukost på hostelet, frukost som Aaron lagade själv till oss. Det var DEN BÄSTA frukost jag någonsin ätit. Hur gott som helst och hur mycket som helst. Vi missade att ta kort på den tyvärr..
Efter dessa två skiddagar i Chamonix spenderade vi söndagen (igår alltså) i Annecy där det var karnival!
Självklart tog vi hur många turistiga bilder som helst under våra utflykter.
Vi börjar med Chamonix
Pose vid Mt Blanc
Fräser på i backen!
Glasbur. Lite obehagligt tyckte mor min.
Lite Annecy och Karneval.
Självklart standardpicknicken vid sjön. As usual.
20 år och vuxen på riktigt
Jag har alltid föreställt mig att när jag fyller 20 ska jag ha en fet fest, fira som aldrig förr. Bjuda alla mina vänner och bara ha en stor grym fest och vara så bakis att det håller i flera dagar. Så blev det inte. Min första tårta kom på kvällen innan min födelsedag, Olivia hade bakat. Jag fick även en del presenter från min värdfamilj och den andra familjen vi var på skidsemestern med (inser att detta inlägg är en vecka sent men jag har inte haft tid eller ork förrän nu). På kvällen, dvs natten till min födelsedag gick jag och Olivia ut på en klubb vid skiresorten. Jag har aldrig fått så mycket alkohol för så lite pengar, alla bjöd (alla killar) och jag blev en aning berusad för att uttrycka det milt.
Lördagen- min födelsedag började med att ingen sa Grattis, lite besviken måste jag säga. Men sedan verkade familjen komma på sig och sa grattis ändå. Jag åkte hem med Olivia och hennes värdfamilj. Eftermiddagen spenderades med Jessie i Annecy och en flaska skumpa vid sjön i solen endast iförd tshirt- inte helt tokigt!
På kvällen åt jag middag tillsammans med Jessie och Olivia på en resturang innan vi mötte upp Mikaela, Janne och Lara på en bar för att sedan gå till vårat standard festställe i Annecy. Jag blev bjuden på dricka av ALLA.
Så spenderades alltså mitt 20 års firande, med att supa två kvällar i rad och få lite presenter.
I onsdags kom mamma hit och hade med sig lite paket och framför allt kakor, bullar och tårta. Här kommer lite bilder på mina två tårtor och mina presenter
Skidsemester i Alperna. Del 3.
Glaciären var fantastisk. Vädret under torsdag och fredag var oslagbart. Tänker inte säga mer om glaciären utan visar bara bilder.
Förutom det tänkte jag bara passa på att säga till alla er där hemma som läser min blogg att jag har en del problem med familjen. I torsdags kväll hade jag ett samtal med Christina i vilket hon sa att jag antingen måste ändra på mig eller åka hem.
Försöker hitta en lösning, förhoppningsvis kan jag byta familj, men vi får se hur saker och ting slutar.
Skidsemester i Alperna. Del 2.
Måndag och tisdag- dagar i vitt. Båda dagarna har varit helt vita, jag skojar inte. Vi har bokstavligt talat åkt skidor inuti moln. För alla er som någon gång åkt skidor (vilket jag antar är de flesta) ska jag nu beskriva hur mycket vi har sett under dessa två dagar. Då man sitter i sittliften kan man urskilja konturerna på liften framför, ibland kan man till och med se konturer av folk som åker skidor nedanför liften. Det är ungefär som att hela världen har immat igen, man tror att det är skidglasögonen som immat igen, tar bort dem och inser att nej, ögonen har ta mig tusan också immat igen, det är ju ingen skillnad! För att sedan beskriva hur det var att åka skidor, om ni tänker er det här som man alltid ser på filmer när folk drömmer, de befinner sig i ett helt tomt vitt…grejs, ett sånt där landskap där man inte ser skillnad på vad som är mark och vad som är luft, så var det i backen. Man var i en enda vit dimma, osäker på om man faktiskt stod på marken eller svävade ovanför den. När man sedan skulle åka, det var inte lätt då man inte ser terrängskillnaderna, vet om det är små knölar i backen eller om det är brant eller inte. Det var…spännande, och då och då försvann de jag åkte med bort i dimman. Inte heller var det helt lätt att följa pisten.
"Utsikten" över liften.
Då åker vi då, har vi tur ser vi snart nästa pinne och slipper åka av pisten!
MEN misströsta inte! 5 timmar skidåkning blev det både måndag och tisdag och även med resultatet träningsvärk idag.
Nu måste jag berätta lite om personerna jag är här med och deras skidåkning. Trots dimman körde de vuxna en massa off pist, gärna in i skogen, och tog med oss au pairer några av gångerna, inne i skogen var det inte lika mycket dimma (tack och lov, annars hade jag slutat i ett träd). För er som har sett sällskapsresan där de åker skidor. Mina och Olivias värdföräldrar är som dedär personerna som alltid kommer stormande ut i backen, skriker och tjuter och kaosar sönder, med den fräcka musiken i bakgrunden. Ja, så är värdföräldrarna. Med ett tjut: WOOOOHOOOOO kastar de sig ut i lössnön! Det värsta är att de är grymma också, jag känner mig som ett efterblivet litet barn i jämförelse. Inte rädda om livet där, till skillnad från mig, även om jag kanske inte är rädd att bryta ett ben eller två så tänker jag i alla fall försöka klara mig levande tillbaka efter skidsemestern.
Idag har vädret varit otroligt och jag har spenderat hela dagen bara med Olivia, och vi skippade off pisten också. Så mycket var det om det. Imorgon ska jag och Olivia upp på en glaciär på 3000meter och åka, det kommer vara superväder (enligt prognosen, så jag kommer nog vara förkrossad om den inte stämmer) så hoppas på en stor mängd fina bilder! Tills dess kommer några från dagens åkning.
Skidsemester i Alperna. Del 1.
Låt historien börja:
Lördagen den 1/3 år 2014 tog semestern sin början. Efter ett häktiskt springande runt i huset av hela familjen (exkluderat familjens au pair) kastas allt in i bilen. Bakluckan samt baksätet är kaos och fyllt med diverse oidentifierbara kassar och väskor. DÅ inträffar resans första bakslag, ja redan innan resan ens börjat. "Var är mina skidor?" frågar familjens pappa. Ingen vet. Efter 15 minuters hektisk diskussion kommer familjen fram till att han har GLÖMT sina skidor sist familjen var och åkte skidor över helgen. Hur kan man glömma sina skidor?! Diskussionen börjar nu angående hur lunchen ska gå till samt om ett par nya skidor ska inköpas. Vid halv elva rullar vi ut från uppfarten i en fin bilkaravan där grannarnas två bilar leder och våra två bilar följer. 30 minuter senare stannar de främre två bilarna. För att sedan åka vidare proppas 5 ungar samt 2 vuxna in i en bil med 4 platser, lagligt och så vidare. Jag behåller min plats i passagerarsätet på den överpackade bilen, det kändes mer lagligt.
Mödrar och barn dumpas på tågstationen medan au pairer och pappor följer varandra i bil upp i Schweiz och alperna. Dagen och kvällen går bra, barnen och kidsen kommer fram, snögrottor byggs, vin dricks, spel spelas och allt flyter på.
För att klargöra, skidsemstern spenderas tillsammans med min värdfamilj: mamma, pappa och 2 ungar, samt familjen på andra sidan gatan: mamma, pappa och 2 ungar + au pair Olivia.
Söndag morgon är barnen som sover i samma rum som en viss au pair (jag) uppe med tuppen och för ett sjukt oljud, vilket i sin tur leder till en inte längre sovande au pair. Dagen spenderas sedan i skidbacken. 6 timmar, med 40 minuters paus för lunch. En aning mycket off pist för en som inte känner sig helt 100 på slalomskidor efter ett antal år med en övervägande mängd längd, och som dessutom är rädd om sitt liv (alltså jag igen). Min första offpist slutade i två stycken ryggplask och ett dyk ner i snön, som tur var bestod snön av mjuk pudersnö, tur för mig. Inga fler fall under resten av dagen-lyckat.
Dagens händelse var då vi tar oss nerför en backe och ser att liften, för att ta sig upp och över berget- tillbaka dit därifrån vi kom, är trasig. Vi tänker att vi får vänta tills den är lagad, ända till vi får reda på att, nej, liften kommer inte vara lagad idag. OKEJ, SÅ VAD GÖR VI?! Någons fantasiska idée var att ta sig längst en av bergskammarna och åka ner på andra sidan. 20 minuters stakande, svärande, svettande och långsamt glidande senare kommer vi till platsen där vi ska åka ner på andra sidan. Det gick ju inte alls. SÅ vi bestämmer oss för att åka ner till pisten nedanför, vilken vi kunde tagit från början istället för att svettas sönder längst bergskammen. Snö på mer än 1 meter djup i ca 300 meter ligger mellan oss och pisten, med en inte dålig lutning. JAMÄN DÅ KÖR VI! Den nedgången kommer kännas imorgon, faktiskt, så känns den redan. 40 minuter efter starten med bergkamsutmaningen är vi tillslut framme vid en lift. Jag avled i snön en minut vid denna punkt.
Första åket!
Glada tjejer, jag och Olivia alltså,
Olivia i sen superdjupa snön påväg till pisten efter vårat äventyr, följt av min korta död.
Tummen upp för träningsvärk!
Vackert väder avslutade dagen och jag har nästan börjat få en liten tvättbjörnsbränna...redan, efter en dag. Snyggt sådär.
Inget mer att rapportera förutom att en aningen kanske lite för mycket vin har konsumerats sedan vi kom hit, vilket var igår.
Imorn drar vi ut i backen igen. Min kropp är slut. Så därmed tackar jag för mig och tänker nu släpa mig till min säng.