Inkastad i allt!

Christina och Eric (föräldrarna) skäms oerhört mycket och har massa skuldkänslor för att de har kastat in mig i livet här. Båda två jobbar hela dagarna vilket betyder att jag är ensam med barnen, ca 10 timmar per dag, från att de vaknar till att föräldrarna kommer hem mellan 17-18 på eftermiddagen. Det innebär att jag måste komma på saker att göra med barnen hela tiden, inte helt lätt med tanke på att jag inte känner till området. Hittills har det i alla fall gått bra då föräldrarna hjälper mig kvällen innan att planera vad jag ska göra på dagen med barnen. Vi har varit hemma, spelat spel, gjort kojor, badat i poolen och lagat mat. Vi har också åkt till Lac de Minzier två gånger. Det är en liiiten sjö precis utanför Minzier där det finns massa grodor och en liten fontän. Gårdagen tillbringade jag med barnen hela dagen på Vitam Parc, och deras vattenland. 
 
Lac de Minzier
 
En del av Vitam Parc (det stora kupolhuset innehåller vattenkanor och massa bassänger)
 
Baksidan av huset med poolen
 
 Det är ganska ansträngande att vara med barnen då de har äckligt mycket energi, ungefär 10 ggr mer än mig, vilket resulterar i att jag också är ungefär 10 ggr tröttare än dem på kvällen. När föräldrarna väl kommer hem tvingar (eller ja, snarare beordrar på ett vänligt sätt) de ofta mig att "ta ledigt" från barnen. Dvs gå till mitt rum och ta det lugnt.
Det brukar resultera i att jag går och läser på rummet i en halvtimme innan jag går ut till köket och vill hjälpa till med maten och prata lite med föräldrarna. 
 
Jag är extremt trött i huvudet hela tiden, blir man tvungen att prata franska hela dagarna är det sånt som händer. Faktiskt så är jag väldigt förvånad över hur mycket franska jag kan, vilket jag insett först nu (det var väl på tiden..). Framför allt är både jag och familjen imponerade över hur mycket jag förstår även om jag inte är sådär superbra på att prata (än!). Av någon anledning har jag redan (eller ja, efter bara två dagar faktiskt) börjat tänka på franska. "Åh vad bra!" Visst, det är ganska bra, men min "tankefranska" är ungefär lika bra som min "pratfranska", inte alls bra alltså. Det är svårt att tänka och tankarna är på dålig franska och många ord saknas..Som tur är kan jag prata lite engelska (tack och lov!) och slappna av en aning när föräldrarna kommer hem på kvällarna, men de svarar oftast på franska...
 
Jag kommer glömma hur man pratar svenska...Men kommer vara kung på franska!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback