Då man är hemma hela dagarna med barnen har man en del dötid, dvs den tiden då man säger åt barnen att leka själva (jag orkar verkligen inte leka med dem 24/7!) eller då de hittar en av grannarna på gatan och leker med dem ett tag. Jag dukar redan undan bordet och diskar efter mig och lagar mat åt barnen.

Då man har den här dötiden har jag dock börjat ägna mig åt...att städa, diska all smutsig disk och plocka in/ta ut ur diskmaskinen, att plocka undan alla barnens saker, bädda deras sängar och röja lite på deras rum har blivit en ren rutin för mig. 

 

Hemmafru, det är vad jag känner mig som, men samtidigt har jag faktiskt inget emot att göra alla de där sakerna, jag gör dem frivilligt! Anledningen är nog (har jag kommit fram till efter mycket funderande) att jag har väldigt mycket tid, dagarna känns väldigt långa då man dessutom går upp vid 8 på morgonen. Jag hinner göra nästan allt jag vill och ändå ha tid över.

Dessutom orkar jag göra mycket mer nu, då skolan inte längre suger livskraften ur mig 6-8 timmar per dag har jag massa energi att göra av med! (Jag ber nu mina föräldrar att inte få upp hoppet att detta ska fortsätta när jag kommer hem, då kommer jag antingen börja plugga, jobba, resa bort eller flytta hemifrån, ledsen)

Bjuder på en bild från min "bergsbestigning" i onsdags.