Med bara några få dagar kvar börjar nerverna verkligen gå mig på nerverna. Idag fick jag frågan: Hur känner du dig då?

Svaret blev: Mycket, allt. 

Har även fått ett mejl från familjen. Mejlet bekräftade att ja, jag KOMMER ha WiFi i huset. Så ni som vill ha kontakt med mig, do not fear. 

De skrev också att " Vi är mer än redo att välkomna dig!" och "Vi ser fram emot att ta emot dig" (direktöversatt från Franska, känner mig lite duktig). 

Med dessa ord i huvudet känns det rätt bra, familjen är antagligen lika spänd, förväntansfull och nervös som jag är. Hoppas jag.

I stort sett det enda jag har kvar nu är väl det jobbigaste, att säga hejdå, till alla. Jag har redan börjat ta farväl (gud vad hemskt det låter) av några vänner. Det var inte lika jobbigt som jag trodde det skulle vara, samtidigt som jag tror att det blir jobbigare ju närmare jag kommer flytten. På lördag är det optimala hejdå-et, då min hejdå-picnic äger rum med typ alla jag känner. Antagligen kommer det bli en del tårar i alla fall från mitt håll, man har ju inte ett hjärta helt av sten.