I fyra månader har jag nu levt i Frankrike. I fyra månader har jag bott hos en familj som inte är min egen, kämpat mig fram på ett språk jag är väldigt begränsad i, tagit hand om barn som jag inte kände sen innan, anpassat mig efter andras krav och önskemål. Jag ska inte ljuga, det har varit riktigt tufft ibland, de senaste två veckorna har jag majoriteten av tiden bara velat ge upp, kura ihop mig i sängen och försvinna bort ett litet tag.

 

Att vara au pair är inte lätt, det är så mycket svårare än man kan föreställa sig. Samtidigt som det är en fantastisk möjlighet och ett sätt att utvecklas som person och lära sig så otroligt mycket. Jag har hittat så många fina människor här som jag numera är glad att kalla mina vänner. Jag har lärt känna mig själv mycket bättre och blivit mycket självständigare. Efter att laga mat minst 4 ggr varje vecka har jag blivit ungefär 27 gånger bättre på matlagning än tidigare. Min bilkörning har utvecklats enormt, jag känner mig helt hemma med att köra bil och har blivit (inte för att skryta) KUNG på att fickparkera med min bil, eller kung kanske är att överdriva, men riktigt bra i alla fall! Franskan går framåt, även om jag knappt märker skillnaden så kan jag nu verkligen ha konversationer och följa konversationer utan att ens anstränga mig. Många fina stunder har satt sig i mitt minne och jag vet att det är minnen för livet. Och jag ser fram emot våren då jag vet att jag kommer få många fler stunder att lägga till de där minnena.

 

Mycket är bra, mycket är mindre bra. Men oavsett vad ska det bli så enormt skönt att få komma hem ett tag. Att kunna slappna av för första gången på 4 månader, slappna av på riktigt. Om två dagar är jag hemma. Jag får träffa familjen, vännerna, njuta av att det blir kväll vid halv 4 som det ska på vintern, äta svensk mat, känna julstämning, befinna mig i en mer eller mindra kravlös tillvaro, prata svenska, bara få leva livet så som jag faktiskt är van vid och känner till. Ett liv jag är helt bekväm i 110%.