Det här med språket

Ja, det var ju det här med språket. Franskan framför allt. Vilket jag fortfarande håller på att lära mig. 
 
Såhär är det. Jag pratar franska hela dagarna, hemma, hela tiden, med andra föräldrar vid skolan, på franskalektionerna, i min kör. Jag hör franska hela tiden, på radio, på tv, av folk jag pratar med. Samtidigt så läser jag, ser filmer och pratar med mina vänner här på engelska. Ovanpå det bloggar jag, pratar på skype, chattar och ser överallt på internet allt på svenska. 
 
Att tänka och använda 3 språk samtidigt är inte det allra lättaste jag har gjort, och det leder till att jag gör massa fel i alla tre språk (okej franska gör jag massa fel i ändå...). Framför allt blir det ibland så att jag mixar språk, det händer faktiskt ganska ofta. Det händer även att jag byter ut några bokstäver här och där...så vissa ord blir en aning annorlunda än vad jag egentligen menar.. Här har ni några exempel på felsägningar av mig: 
 
"Je le trouve pas dans la room"
 
"OH she looks so skojjig!" 
 
"Tu es un peu knas"
 
"I was going to take a douche...."
 
"So I put the sense in the voiture"
 
"Tu aime manger les petit pieds?" 
 
"Since we belong to the European Onion..."
 
Trotts dessa felsägningar (listan blir längre och längre för varje dag..) får jag ändå positiv feedback på min franska. Och ibland även min engelska. Samt många goda skratt. Susanne som jag alltid åker med till kören på tisdagar påstod senast att jag har blivit bättre än jag var i början. Enligt henne pratar jag mer, snabbare och med mindre fel än när jag började i kören vilket var... 1 månad...eller 2 månader sen, lite oklart.
 Trevligt att folk märker mina framsteg då jag själv ärligt talat har lite svårt at göra det, även om jag märker att jag pratar mer nu så känns det inte riktigt som jag lärt mig så pass mycket franska alls. Men kanske har jag fel. Hur som helst när jag pratar svenska så känns det helt fel, engelska eller franska går bättre, men med svenskan känns det som om orden inte riktigt hör hemma i min mun, att språket och hur jag uttrycker mig känns rätt avlägset. Har lite svårt att bestämma mig för om det är positivt eller negativt.
 
 
 
 

Kommentarer
Siri säger:

Känner PRECIS samma sak. Det är ju inte så att man glömmer svenskan, men man måste anstränga sig för att ställa om. Ibland tänker jag på tyska när jag pratar svenska med någon, då gäller det att koncentrera sig...

2013-12-12 | 14:52:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback