Tillbaka in i vardagen efter lovet. Skolan sätter igång igen, och jag får för- och eftermiddagarna för mig själv. Ganska härligt faktiskt. Veckan har gått på en sekund, helt plötsligt blev det helg igen. Det är november nu, jag går hela tiden och väntar på att det ska bli mörkt vid klockan 16 och vara mörkt när jag vaknar, att solen ska gömma sig och allt ska bli grått och trist. Men nej, det blir mörkt först vid 17.30 och kl 7 när jag går upp har även solen börjat titta fram. Gräset är fortfarande grönt, bladen på träden i alla höstens färger och solen lyser många dagar. I torsdags kunde jag gå utomhus i tshirt och ändå svettas, det är helt sjukt. Oftast går jag dock inte i tshirt men går fortfarande runt i min jeansjacka, utan att frysa. 

Samtidigt saknar jag lite den där hösten hemma i Sverige, dagarna då regnet öser ner, allt är kallt och jobbigt, och då man kan sitta och kolla på film i soffan en hel dag, dricka te med sina vänner och lyssna på regnet utanför. 

 

Dagarna hemma spenderas mer eller mindre likadant som förut. Den här veckan har jag skrivit ett flertal brev i sällskap av min kaffekopp och fransk radio, skriva brev har blivit en av mina favoritsysslor. Jag har även börjat satsa mer på franskan, jag läser på franska, pluggar franska verb och ser massa fransk tv, och jag måste erkänna att jag verkligen märker av förbättringen av språket även om jag är långt ifrån flytande i det.

 

Det är konstigt hur jag vissa dagar trivs hur bra som helst här, med det här nya livet som jag hoppat in i, samtidigt som jag vissa dagar skulle göra vad som helst för att bara för en dag få tillbaka mitt gamla liv. Kunna sova på helgerna, prata svenska, spontan filmkväll med kompisar, bara få vara i ett liv som jag känner till och känner mig helt 100% bekväm i. Jag saknar allt där hemma, jag medger det, men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka hit, för ja, jag trivs.