I torsdags tog jag flyget tillbaka till Sverige, upp till Norrland. Här har jag tillbringat helgen. Det var härligt att få träffa familjen och stora delar av släkten (även om jag uppriktigt inte känner igen ens hälften av släktingarna...). Att prata svenska igen kändes helt overkligt, man är så obehindrad och kan uttrycka exakt allt man vill få fram! Anledningen till allt detta var, som de flesta kanske vet, min farfars begravning. Själva begravningen var inte lika härlig som återseendet av alla nära och kära, men jag är enormt tacksam att jag kunde delta.

 

Lite positiva sidor med den snabba besöket hemma: Jag fick träffa familjen. Jag har ätit supermumsig mat. Jag har fått med mig vinterkläder tillbaka till Frankrike (och även lite kläder som jag inte fick ner i väskan när jag packade för att åka i augusti). Mamma klippte mitt hår (bara topparna, men ändå). Jag fick prata svenska.

 

Jag sitter nu på flygplatsen med min feta hörlurar inkopplade i datorn och tittar på lite serier, jag har 8 timmars resa framför mig (jag ser inte fram emot det...) innan jag landar i Genève. Det känns lite jobbigt att lämna familjen efter några rätt känslosamma dagar.

Påtal om resa, mitt flyg är försenat. Jippie... Mina tidigare 40 minuter på Arlanda mellan flygen minskade till 20, jag hoppas det inte blir mer försenat. Jag har utformat en plan om att springa ur planet när vi landar, sprinta till terminal 5, glida igenom säkerhetskontrollen, spurta den sista biten till gaten och komma fram till disken precis när kön tagit slut för att sedan i lugn och ro gå ombord på planet. Väl på planet ska jag ta fram min dator och titta på film, även fiska upp lite godis ur väskan som belöning efter den hårda träningen från terminal 4 till 5 (jag har redan förberett med godis, det är lugnt, det ligger i väskan). Det är en bra plan.