Då allt är nytt är det i början ganska jobbigt, man blir trött av allt nytt, för att man inte är van. Efter någon vecka eller två börjar man vänja sig, vid livsrytmen, vid språket, vid personerna, vid allt. Man lär sig nya saker varje dag, och lär sig uppskatta dem.

 

Det finns mycket här som är väldigt skönt. Att jag inte behöver anstränga mig hur hårt som helst för att lära mig franska, det kommer av sig självt mer och mer, är otroligt skönt. Hur underbart vackert det är här gör mig glad så fort jag går utanför dörren, oavsett väder. Det är ganska skönt att inte bo i en storstad, att bara bo i en liten by uppe bland bergen, det är så mycket lättare att slappna av. Att jag orkar göra allt det där som jag inte orkade då skolan tog upp alla tid och energi, underhålla mina intressen. Att jag har väldigt lätt att skaffa vänner, speciellt då i stort sätt alla jag träffar har en sak gemensamt med mig-de är au pairer. Jag känner mig aldrig stressad över någonting. Jag tänker inte på att jag jobbar och får pengar för det jag gör. Jag längtar inte hem (än i alla fall). 

 

Min nya familj är underbar, och de berättar ofta att de tycker om mig, tycker det är kul att jag är här osv.

 

Mina nya vänner är inte riktigt lika bra som de hemma i Sverige, men ligger inte långt efter. Nästan alla här nere är så sjukt öppna, trevliga och lätta att umgås med, det är svårt att inte tycka om det nya gäng jag börjat träffa allt oftare. 

 

Mina nya vanor är många och flera av dem sådana som jag aldrig trodde jag skulle ha. 

 

Mitt nya hus, jag gillar det, det har en speciell stil som jag är bekväm med, det är varken för städat eller för stökigt. 

 

Mitt nya språk (franskan) börjar falla på plats. Det är som att jag under skoltiden har byggt kanten av ett pussel och nu fyller pusslet med de svårare bitarna i mitten, fler och fler för varje dag som går. 

 

Mitt nya land, Frankrike är ett fantastiskt land, mycket är annorlunda från Sverige (allt detta pussande på kinderna tex...) men mycket är även väldigt lika.

 

Mitt nya liv, tar sakta men säkert form, ibland måste formen ändras på grund av mig eller på grund av omgivningen. Att anpassa sig är något jag aldrig riktigt har haft problem med och i mitt nya liv är det väldigt mycket "Give and Take" anpassning både för mig och familjen och alla runt omkring.