Detta är andra onsdagen i rad som föräldrarna inte kommer hem förrän sent. Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Det är nämligen såhär: när jag är ensam med barnen känner jag mindre press, jag kan göra allt på mitt sätt och när jag känner att det passar. Jag sätter helt enkelt lite mina egna regler osv. Samtidigt så innebär barnvakt på onsdagar att jag har ungarna från 11.30-20.30 ungefär, vilket är VÄÄÄÄLDIGT länge.

 

Det innebär även att jag måste göra mer än jag gör vanligtvis, allt jag gör på onsdagar då jag är barnvakt (vilket jag gjorde även förra onsdagen) är:

laga lunch till barnen, ta med Romane till hennes pianolektion, skjutsa Romane till ridning, underhålla och leka med Louis, hämta Romane på ridning, fixa mellis, göra läxor med Romane, förbereda och laga middag, organisera mig så att Romane kommer till judo på kvällen utan att lämna Louis ensam i huset, stöka undan i hela huset och diska upp allt i köket, ge Louis ett bad, se till att Romane kommer hem från judo utan att lämna Louis ensam, äta middag med barnen och få båda två i säng innan 20.30. 

 

En del att göra så att säga. Men samtidigt gillar jag det på något konstigt sätt, jag känner mig rätt fri och jag vet att jo, nu jobbar jag faktiskt. Vanligtvis på onsdagar när föräldrarna är hemma så gör jag nästan alla dessa saker, men mer halvt, Christina lagar ofta mat och jag badar Louis, Christina eller jag hjälper Romane med läxorna, det är olika, föräldrarna lägger barnen på kvällen. Och sen är allt lite diffust, vad jag ska göra och inte göra, om jag "jobbar" eller inte.