Så, var ska jag börja... Min franskakurs har bytt tider (till min förtjusning och Christinas frustration) till 14.00-16.00 på tisdagar och 13.30-15.30 på fredagar (bara en halvtimmes skillnad från innan) vilket innebär att jag inte har tid att ta barnen för lunch någon av dagarna! Två veckodagar för mig själv/kompisar alltså! För övrigt har kursen även förlorat en del folk, många som har åkt hem eller bara hoppat av för att de inte gillar kursen. Jag gillar kursen, jag får träffa några av vännerna och jag gillar läraren. Nu när vi dessutom är färre får man ut mycket mer av lektionen!

Sen så har Louis börjat på musik-dvs att dom typ utforskar instrument och så vidare, lär sig grunderna i teori, för att sedan kunna välja ett instrument att spela.

Jag har även haft lite tid att träffa folk, Mikaela (Finland) fyllde år i torsdags (20 bast!) och bjöd över mig och Sarah (USA) för fika. 

Romane har tagit bort sin pre-tandställnings-ställning som hon har haft i munnen bakom överkäken. Hon tycker det känns konstigt.

Det finns en tradition här, oklart varför, att man på 13-dag jul äter en slags tårta/paj med mandlar. I denna finns det en liten grej, typ en liten figur i plast, man måste vara försiktig när man äter så man inte dödar tänderna på den! Den person som får den lilla figuren i käften blir sedan kung/drottning och får gå runt med en krona av papp som följer med då man köper tårtan. Louis fick figuren-en liten alv från Hobbit om jag inte såg fel, och gick stolt runt med sin lilla krona. 

I torsdags gjorde vi vårrullar (Christina tog en matlagningskurs när de var i Thailand) vi hade inte 100% koll på hur man gjorde och det slutade i mycket skratt och en del frustration. Mitt under allt ringde även telefonen-grannen. Romane svarar och säger att vi gör vårrullar och även "C'est la catastrophe!". Goda blev de i alla fall. 

Jag läser Harry Potter på franska och har vädret är härligt, runt 15 grader med sol. Igår satt jag i solen vid Lac d'Annecy och läste, i endast tjocktröja, SÅ SKÖNT! På måndag ska jag börja ge gitarrlektioner till grannpojken, KLIRR I KASSAN! Plus att han är supermotiverad, i jämförelse med Romane som är äckligt omotiverad när vi tränar piano, det går mig på nerverna att halva piano-övningen går ut på att hon ska gnälla och jag säga emot. Hoppas att Matteo (grannpojken) kommer att ge mig hopp för musiken och dagens ungdomar!