Kulturkrockar och kulturchockar

Ju längre tid jag är här, ju mer saker upptäcker jag som är helt olika i Sverige och i Frankrike, mest små saker som tar en tid att upptäcka.
 
För det första: En dag ringde Christina mig och sa att Romane var sjuk så jag måste hämta henne från skolan. Jag hämtar henne och frågar vad som är fel. Yrsel, ont i huvudet och lätt illmående var det tydligen. Jag säger åt henne att dricka mycket och lägga sig i soffan för att försöka vila, hon har väl antagligen bara sovit eller druckit för lite så det lär gå över till ikväll om hon vilar och dricker tänkte jag. Ungefär mitt på dagen ringer Christina igen, hon har bokat en tid hos läkaren för att ta reda på vad som är felet och kommer hem om en timme. 
På eftermiddagen då de kommer tillbaka från läkaren visar det sig att Romane har vätskebrist. Ungefär som jag trodde alltså. Hon har med sig ungefär 3 olika mediciner för detta hem. 
Slutsats: Fransmännen åker till doktorn för minsta lilla och knaprar medicin och tabletter för allt möjligt, även saker som man själv lätt kan bota eller som går över av sig självt
 
För det andra: När jag var liten VET jag att jag ibland gick hem från skolan (eller ja, fritids var det väl) själv när jag var 7-8 år. Det tog mig 15-20 minuter och jag gick på trafikerade vägar. Romane är snart 10 år och måste bli hämtad och lämnad i skolan, en 10 minuter lång promenad på en liten 30-väg där det sällan kommer en bil (förutom föräldrar som ska hämt in barn i skolan). Detsamma gäller ALLA ANDRA ungar i skolan! Jag har aldrig sett en enda unge gå hem själv från skolan. Dessutom får man ABSOLUT inte lämna barnen ensamma hemma mer än absolut max en timme (som sagt så är hon snart 10 år). 
Slutsats: Föräldrarna är en aning överbeskyddande och låter inte barnen vara självständiga. (I alla fall i jämförelse med alla föräldrar till mig och mina vänner när jag var i den åldern)
 
För det tredje: En gång satt jag och pratade med Christina. Hon drar då upp att, hon vet inte hur det är i Sverige, men här i Frankrike är det ganska otrevligt att ta mat före alla andra vid bordet har fått. Man serverar tydligen alla andra först och kan till slut lägga upp till sig själv. Självklart serverar jag alltid barnen innan mig själv, men jag låter absolut Eric och Christina ta själva. Lite annorlunda från hemma då alla bara tar själva så man får så mycket man vill ha.
Slutsats: Jag har alltså varit otrevlig vid varenda måltid sen jag kom hit då jag tagit själv istället för att servera alla andra, utan att veta om det. Jag måste servera Eric, Christina, Romane och Louis innan jag själv får ta för mig. 
 
För det fjärde: Varje dag efter skolan äter barnen mellis. I Sverige har jag ett intryck av att mellis innebär en macka, en frukt, te/kaffe/annan dryck eller nån youghurt eller liknande. Det är i alla fall så som jag har växt upp. Här i Frankrike äter man ett paket kakor, ibland två  (obs, ett paket kakor innehåller vanligtvis 4-6 små kakor, vilket till och med jag har svårt att trycka i mig på en och samma gång) och kanske en frukt, eller en kompott, vilket är ungefär äppelmos (eller annan frukt/bär) med en MASSA socker. Även godi konsumeras lite när som helt under dagen, utan (vad det verkar som) några restriktioner, kanske ska introducera lördagsgodiset?
Slutsats: Johanna dras med super-sockerspeedade barn hela eftermiddagen, precis som alla andra au pairer. Barnen har också grova humörsvängningar. 
 
För det femte: När man kommer in i ett hus tar man sällan av sig skorna i hallen. Man går omkring i huset med skorna. På vintern eller när det är blött och slaskigt ute är det inte lika mycket, då har man istället tofflor (om man är hemma hos sig själv vill säga) som man byter till och som man går runt i. Dock kan man gå ut i trädgården eller till brevlådan med sina tofflor.
Slutsats: Huset blir skitigt på nolltid och att gå runt i strumpor inomhus är som att gå runt i trädgården med strumpor, de blir smutsiga och förstörda.
 
För det sjätte: Man säger tack. För allt. Tack för att du skjutsade mig, tack för att du inte stängde dörren, tack för att du tagit ut diskmaskinen, tack för att du gör ditt jobb, tack för att du lagat mat, tack för att du lämnade tvn på, tack för ALLT. Detta är något jag är rätt ovan vid, självklart har jag sen jag kommit hit tänkt på att tacka för saker. Men det är verkligen OTROLIGT hur mycket tack man säger, jag säger tack ungefär dubbelt så mycket som jag gör i Sverige, och ändå säger familjen (och alla andra fransmän) tack 3-4 ggr mer än vad jag gör. 
Slutsats: Säg tack så ofta du kan, för minsta lilla grej, eller ibland utan anledning så kanske du kommer upp i hälften av fransmännens kvot.
 
 
Dessa är några av sakerna som jag har upptäckt under min tid här som faktiskt stör mig lite. Saker som helt enkelt jag tycker är rätt konstiga och även har svårt att vänja mig vid efter hela mitt liv i Sverige! Sen är det också en del andra saker, men som är mindre störande och lättare att anpassa sig till.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback