1 månad till

Idag är det EXAKT en månad kvar tills jag är tillbaka hemma i Sverige. Tiden går verkligen sjukt snabbt såhär i slutet och det både på gott och ont. Jag har så mycket saker jag känner att jag vill hinna med, personer jag vill vara med innan jag åker hem igen. Samtidigt längtar jag så oerhört mycket efter att få vara hemma, mitt rum, min säng, mina katter, min familj, mina vänner och där jag vet hur livet funkar och alltid har saker att sysselsätta mig med. Om en vecka kommer jag ha en tatuering (fin souvernir sådär!) och om två ska jag försöka fixa något mindre midsommarfirande (för midsommar SKA firas till varje pris!). Sen är det bara två veckor kvar. Jag vet inte riktigt vad mer jag ska säga. Allting utom det som är just här och just nu har blivit lite satt på paus, förutom möjliga framtidsplaner som jag älskar att tänka på och kolla upp grejer om. Men det är mer som en slags drömvärld av resor och liknande jag vill genomföra. Inget särskilt fast och jordnära lyckas ta sig in i skallen och ärligt talat känns livet i Sverige lite som en dröm, något som inte riktigt existerar. 
 
För övrigt måste jag erkänna, jag har fortfarande inte kommit över hur onaturligt vackert det är här och kommer på mig själv när jag är ute och springer, cyklar eller sitter i bilen med att stirra och stirra och stirra och få den där WOW-känslan man kan få ibland, lite dåligt när det händer i bilen och jag tappar fokus på körningen (men jag kör ju automat så det är lugnt!). Senaste dagarna (och dagarna framöver) kan siffran 30 avläsas på termometern, eller mer. Värmen är galen! Man bränner sig av 30 minuter i solen om man glömt att smörja in sig (cykelturen i fredags blev en röd upplevelse) och jag spenderar mer tid inne än jag skulle vilja, men DET ÄR SÅ VARMT. Just nu sitter jag och väntar på att temperaturen ska sjunka till 25 eller så, vilket är okej värme för att ta sig ut och springa. 
 
Jag har börjat packa. Nej jag skämtar inte. Jag ska skicka med en resväska med min värdmamma i slutet av juni då hon ska till Sverige med jobbet över någon dag eller två. I denna väska har diverse tjocktröjor, utlästa böcker och annat skit sakta men säkert börjat ta plats. Oroar mig fortfarande för huruvida alla mina grejer kommer få plats i väskan och komma med hem till Sverige. 
 
Med det tackar jag för mig. För varje sekund blir resan hem närmare. Jag vill åka hem, men samtidigt stanna. Förstår inte för mitt liv varför vi människor skapades smarta så man kan reflektera och tänka så pass mycket över saker.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback