4 dagar i Italien och HERREGUD vad mycket som hände.Härmed presenterar jag för er: The Italy Story

 

Våran resa börjar onsdag kväll, tre glada tjejer i en liten Fiat på väg mot Italien. Muffins, pasta, choklad, chips och annan färdkost var en självklarhet i bilen. Färden gick utan svårigheter fram till Mont Blanc och gränsen till Italien där en kö på nästan en timme hade bildats. Men inte gick det någon nöd på oss för det, vi picknickade i bilen med pastan. Några timmar senare är vi framme i Savona vid Italiens kust. En halvtimme för sent. Vårat hostel som vi tänkt övernatta på har redan stängt och det är mitt i natten vilket gör det mer eller mindre omöjligt att hitta någon annan stans. Därför blev det bara till att dra igång plan B- sova i bilen. Inte särskilt mycket plats, inte särskilt bekvämt och inte särskilt varmt, men 4-5 timmar lyckades vi i alla fall sova. Tvätt, ombyte och tandborstning skedde sedan på McDonalds toalett, (lyxigt så att säga) efter intagen frukost bestående av kaffe och bakverk. 

 

Vi har alltså nu kommit in på torsdagen. Solen sken ner på oss och eftersom vi alla tre är mer eller mindre från norr åkte självklart sommarkläderna på direkt. Vandring omkring i staden och slapp på stranden ägnades dagen åt fram till klockan 15 då vi tyckte att vi hade fått tillräckligt med sol. Glada och med en begynnande solbränna satte vi oss återigen i bilen för att fortsätta vår resa.

Natten skulle spenderas på camping med vacker utsikt och planer för en BBQ hade tagit form i våra hjärnor. Efter att ha anlänt i la Spezia, insåg vi att fel adress hade blivit inslagen i GPSen och att vi skulle åkt av motorvägen 30 min innan la Spezia, jaha, bara att åka tillbaka då. Nu börjar problemen, håll i er.  5 minuter efter att vi startat bilen för att åka till campingen slutar den helt plötsligt att accelerera, jag kör för tillfället och undrar vad jag nu gjorde för något, försöker allt möjligt, men motorn har lagt av. Ska här lägga till att jag är stolt över att ha kört i Italien, jag menar, utan att krasha, för ryktena stämmer- de kör verkligen som idioter- livsfarligt! Vi befinner oss mitt i en tunnel, jag kör in till kanten med den sista farten vi har och så stannar vi. Äsch, motorn kanske är överhettad eller så är det låg oljenivå eller något liknande tänker jag och vi kollar allt möjligt. Nej, allt ser bra ut. Här passar det väl bra att säga att INGEN av oss hade en telefon som fungerade, karma. Olivia tar sig för att springa fram till en man som kommer gående i tunneln och fråga om han kan hjälpa oss på något sätt (vi måste ha sett ganska panikslagna och desperata ut, vilket vi också var.) och det slutar med att han ringer en mekaniker. 20 minuter står vi där, i tunneln med blinkande varningsljus och varningstriangeln uppsatt. Många förbipasserande stannar och börjar prata med oss på italienska. Frågar om vi behöver hjälp, försöker hitta felet med bilen, försöker starta bilen, men nej, ingenting funkar. Ett par poliser stannade också, sa att vi hade skött det bra med triangeln och att vi kört upp på sidan. VUXENPOÄNG TILL MIG SOM TÄNKTE SÅ LÅNGT?!

 

Bärningsbilen tar oss till Fiat verkstaden och lämnar oss sedan med 3 män som talar ytterst begränsad engelska. Tillslut lyckas vi kommunicera fram att det är bensinpumpen som det är fel på, okej....och vad innebär det? Jo, att de måste beställa en ny och montera in den innan vi kan få tillbaka bilen, det borde vara klart fredag eftermiddag. Skönt, bara en dag utan bilen i alla fall. Vi får ta vårat bagage och sedan går vi ut från verkstaden. Vi har ingen aning om var vi är, vi har ingenstans att sova för natten, vi har ingen bil, vi har ingen fungerande telefon och vi kan inte italienska. Framgångsrikt koncept! 

Vi hoppar på en buss, skiter i att betala (badass) för att vi inte riktigt fattar hur man gör, och hoppar av då vi verkar vara inne i staden igen. Sökandet efter Wifi eller butik att köpa simkort i börjar. Genom att prata en blandning av engelska, spanska, franska och några få ord på italienska som vi lyckats snappa upp frågar vi ett x antal människor om vägen. Tillslut lyckas vi köpa ett telefonkort, och tar plats på Burger King för middag. Vi söker länge efter någonstans att sova men då högsäsongen precis börjat och vi var sent ute hittade vi ingenstans där vi kunde sova som gick in i vår budget. "Vi är hemlösa och kommer få sova på gatan" var en tanke som växte sig starkare och starkare. Till slut började vi gå runt till folk på Burger King och försökte prata engelska, berätta situationen och fråga om de visste något ställe. Två killar (sjukt snygga också) hjälper oss, ringer massa samtal och hittar tillslut något. Killarna kör oss dit också och pratar med mannen som äger stället, vi var MER än tacksamma då vi äntligen kom in i rummet och fick lägga oss i sängarna och även ta varsinn dusch. BK-killarna räddade oss från att bli uteliggare.

 

Fredagen börjar, 1 desperat timme ägnas åt att hitta någonstans att sova även denna natt då vi bara skulle sovit på campingen en natt och couchsurfat den andra natten, men tydligen blev det inte så. Efter att ha ringt runt till massa ställen inser vi att loppet är förlorat och bestämmer oss för att åka till Milano på kvällen när vi fått tillbaka bilen, där visste vi att vi kunde couchsurfa hos en kille. Vi packade ihop alla våra saker och gick med feta väskor mot tågstationen, inte skulle en trasig bil och lite motvind förstöra våra planer att turista och se Cinque Terre! Olivia upptäckte att hennes bankkort inte funkade, illa. En ännu mer begränsad budget alltså. Jag köpte en hatt på en marknad på vägen till tåget, den är min nya bebis. Vi köpte tågbiljett för tåg och buss till och i alla byar i Cinque terre, lämnade in väskorna på tågstationen och drog iväg med tåget. Vi besökte 3 av de 5 byarna, (det är otroligt och obeskrivligt vackert), åt friterade fiskar och skaldjur. Köpte en drunk ass bucket (fylld med Sangria, mums!) tog hur mycket bilder som helst och hann även med lite chill på stranden innan vi åkte tillbaka till la Spezia för att hämta upp våran bil. Här börjar ännu lite problem. Vi vet att bussen vi tog från verkstaden hade nummer 11, alltså behöver vi bara hitta den för att ta oss tillbaka. Vi frågar runt igen, vilket är svårt med tanke på att vi inte pratar italienska och de flesta italienare inte pratade något annat språk än just italienska (ändå har vi en ganska bred språkkunskap tillsammans, svenska, tyska, franska, engelska lite malaysiska och lite spanska). Paniken uppstår när vi inser att vi inte kommer hinna hitta bussen och ta oss till verkstaden innan den stänger. Efter att nästan ha blivit överkörda lyckas vi få hjälp av en kille att beställa en taxi och kommer fram till verkstaden i tid. 

 

Vi kommer fram till Milano och våran värd för 2 dagar, en Indisk kille som heter Raju och är där med utbytesprogrammet Erasmus. Lägenheten är liten och det finns bara en säng för oss, men vi sov i en bil första natten, så vi klagar inte direkt över att två av oss får sova på en hög täcken på golvet. 

 

Lördagen spenderas inne i själva Milano med lite sightseeing, mat på donken (vårt andra hem) och italiensk glass som smälte alldeles för fort och kladdade ner hela min hand. På kvällen åt vi ost och vin innan vi fixade oss och drack champagne och åkte in till stan igen för att festa. Vi gick till Alcatraz, en av de största klubbarna i Milano med 3 olika dansgolv. Vi träffade några killar från USA (oklart om alla var därifrån men de flesta var nog det) som bjöd med oss till VIP stället i klubben, inte som att man tackar nej. Det var rätt segt i början då all musik var italiensk och man inte kände igen en enda av låtarna men lite senare kom det massa musik vi kände igen och vi dansade till runt halv 4. På något vis hängde vi med amerikanarna till en annan klubb där vi kom in men inte dem, osis. Så vi hängde med hem till dem istället, snackade och sov lite innan vi blev skjutsade tillbaka hem till Raju vid klockan 9 på morgonen. Vi sov lite mer innan vi packade våra saker och begav oss in till Milano en sista gång. 

 

Inne i Milano igen träffade vi Olivias italienska kompis (henne hade vi behövt tidigare under resan för att förenkal mycket), gick till en fantastisk kyrkogård följt av en liten picknick i en gigantisk park. Kvällen avslutades i äkta italiensk anda med Pizza till middag innan vi återigen satte oss i bilen och körde hem.