Lördagen den 1/3 år 2014 tog semestern sin början. Efter ett häktiskt springande runt i huset av hela familjen (exkluderat familjens au pair) kastas allt in i bilen. Bakluckan samt baksätet är kaos och fyllt med diverse oidentifierbara kassar och väskor. DÅ inträffar resans första bakslag, ja redan innan resan ens börjat. "Var är mina skidor?" frågar familjens pappa. Ingen vet. Efter 15 minuters hektisk diskussion kommer familjen fram till att han har GLÖMT sina skidor sist familjen var och åkte skidor över helgen. Hur kan man glömma sina skidor?! Diskussionen börjar nu angående hur lunchen ska gå till samt om ett par nya skidor ska inköpas. Vid halv elva rullar vi ut från uppfarten i en fin bilkaravan där grannarnas två bilar leder och våra två bilar följer. 30 minuter senare stannar de främre två bilarna. För att sedan åka vidare proppas 5 ungar samt 2 vuxna in i en bil med 4 platser, lagligt och så vidare. Jag behåller min plats i passagerarsätet på den överpackade bilen, det kändes mer lagligt. 

Mödrar och barn dumpas på tågstationen medan au pairer och pappor följer varandra i bil upp i Schweiz och alperna. Dagen och kvällen går bra, barnen och kidsen kommer fram, snögrottor byggs, vin dricks, spel spelas och allt flyter på. 

 

Söndag morgon är barnen som sover i samma rum som en viss au pair (jag) uppe med tuppen och för ett sjukt oljud, vilket i sin tur leder till en inte längre sovande au pair. Dagen spenderas sedan i skidbacken. 6 timmar, med 40 minuters paus för lunch. En aning mycket off pist för en som inte känner sig helt 100 på slalomskidor efter ett antal år med en övervägande mängd längd, och som dessutom är rädd om sitt liv (alltså jag igen). Min första offpist slutade i två stycken ryggplask och ett dyk ner i snön, som tur var bestod snön av mjuk pudersnö, tur för mig. Inga fler fall under resten av dagen-lyckat. 

Dagens händelse var då vi tar oss nerför en backe och ser att liften, för att ta sig upp och över berget- tillbaka dit därifrån vi kom, är trasig. Vi tänker att vi får vänta tills den är lagad, ända till vi får reda på att, nej, liften kommer inte vara lagad idag. OKEJ, SÅ VAD GÖR VI?! Någons fantasiska idée var att ta sig längst en av bergskammarna och åka ner på andra sidan. 20 minuters stakande, svärande, svettande och långsamt glidande senare kommer vi till platsen där vi ska åka ner på andra sidan. Det gick ju inte alls. SÅ vi bestämmer oss för att åka ner till pisten nedanför, vilken vi kunde tagit från början istället för att svettas sönder längst bergskammen. Snö på mer än 1 meter djup i ca 300 meter ligger mellan oss och pisten, med en inte dålig lutning. JAMÄN DÅ KÖR VI! Den nedgången kommer kännas imorgon, faktiskt, så känns den redan. 40 minuter efter starten med bergkamsutmaningen är vi tillslut framme vid en lift. Jag avled i snön en minut vid denna punkt.

 

Inget mer att rapportera förutom att en aningen kanske lite för mycket vin har konsumerats sedan vi kom hit, vilket var igår.