Måndag och tisdag- dagar i vitt. Båda dagarna har varit helt vita, jag skojar inte. Vi har bokstavligt talat åkt skidor inuti moln. För alla er som någon gång åkt skidor (vilket jag antar är de flesta) ska jag nu beskriva hur mycket vi har sett under dessa två dagar. Då man sitter i sittliften kan man urskilja konturerna på liften framför, ibland kan man till och med se konturer av folk som åker skidor nedanför liften. Det är ungefär som att hela världen har immat igen, man tror att det är skidglasögonen som immat igen, tar bort dem och inser att nej, ögonen har ta mig tusan också immat igen, det är ju ingen skillnad! För att sedan beskriva hur det var att åka skidor, om ni tänker er det här som man alltid ser på filmer när folk drömmer, de befinner sig i ett helt tomt vitt…grejs, ett sånt där landskap där man inte ser skillnad på vad som är mark och vad som är luft, så var det i backen. Man var i en enda vit dimma, osäker på om man faktiskt stod på marken eller svävade ovanför den. När man sedan skulle åka, det var inte lätt då man inte ser terrängskillnaderna, vet om det är små knölar i backen eller om det är brant eller inte. Det var…spännande, och då och då försvann de jag åkte med bort i dimman. Inte heller var det helt lätt att följa pisten.

Då åker vi då, har vi tur ser vi snart nästa pinne och slipper åka av pisten!

MEN misströsta inte! 5 timmar skidåkning blev det både måndag och tisdag och även med resultatet träningsvärk idag.

Nu måste jag berätta lite om personerna jag är här med och deras skidåkning. Trots dimman körde de vuxna en massa off pist, gärna in i skogen, och tog med oss au pairer några av gångerna, inne i skogen var det inte lika mycket dimma (tack och lov, annars hade jag slutat i ett träd). För er som har sett sällskapsresan där de åker skidor. Mina och Olivias värdföräldrar är som dedär personerna som alltid kommer stormande ut i backen, skriker och tjuter och kaosar sönder, med den fräcka musiken i bakgrunden. Ja, så är värdföräldrarna. Med ett tjut: WOOOOHOOOOO  kastar de sig ut i lössnön! Det värsta är att de är grymma också, jag känner mig som ett efterblivet litet barn i jämförelse.  Inte rädda om livet där, till skillnad från mig, även om jag kanske inte är rädd att bryta ett ben eller två så tänker jag i alla fall försöka klara mig levande tillbaka efter skidsemestern.

Idag har vädret varit otroligt och jag har spenderat hela dagen bara med Olivia, och vi skippade off pisten också.  Så mycket var det om det. Imorgon ska jag och Olivia upp på en glaciär på 3000meter och åka, det kommer vara superväder (enligt prognosen, så jag kommer nog vara förkrossad om den inte stämmer) så hoppas på en stor mängd fina bilder! Tills dess kommer några från dagens åkning.