Efter att ha packat ihop allt vad mitt liv har innehållit de senaste sju månaderna och lämnat det mesta av det hos Jessie begav jag mig i fredags till Nice. Här kommer då helgens historia: 

 

Fredagen var varm och jag övervägde shorts men beslutade mig till slut att köra på jeans, tur för det var kallt i flygplanet. Efter en resa på 45 minuter (med en snygg flygvärd som ögongodis under turen) landade jag i Nice. På flygplatsen väntade jag i ungefär en timme med bok i hand innan jag såg det där bekanta ansiktet bland alla människor som kom ut från den automatiska dörren. Med ett litet mesigt skrik halvsprang jag med min feta väska för att få en kram. Jag älskar kramar. Snabb catchup med allt vad livet har bjudit på senaste tiden blev det påväg till bussen, som inte gick för det var strejk, så vi hittade en annan och fortsatte catcha up på den. Något förvirrade letade vi sedan efter hotellet, oerhört tacksamma att i alla fall en av oss (jag) kunde kommunicera med lokalbefolkningen, så lyckades vi få tag på hotellet via telefon och en dam beskrev för mig hur vi skulle ta oss dit. Tack och lov att min franska har en så pass hög nivå att jag kan fråga efter vägen och ta emot en vägbeskrivning. 

 

Väl framme på hotellet installerade vi oss snabbt innan vi tog med oss turistväskan och kameran för att börja vårat turistande. Vi började på turistbyrån (efter en lunch på Donken, inte så fancy), så som man bör, fick en karta och sedan begav vi oss mot de ställen som är värda att besöka. Den coola trädgården mitt i stan, en naken staty, gamla stan, ruinerna av slottet på kullen med tillhörande vattenfall och en liten smak av Promenade d'Anglais (engelska promenaden om man översätter till svenska) hann vi med innan det var dags för ett glas vin på en pub och klockan var 19. En middag, bestående av musslor för min kompanjon och en trerätters med salad, anka och crème caramel för mig, avnjöts innan vi drog oss tillbaka till hotellet för en stillsam kväll. 

Lördag, regn regn och regn. Syndafloden var över Nice och vi köpte varsitt 2 euros paraply för att kunna ta oss till köpcentret utan att bli dränkta. En fransk frukost med kaffe och croissant blev det innan vi bestämde oss för att se vad affärerna hade att erbjuda på, några klädesplagg rikare och ett antal euro fattigare gick vi nöjda tillbaka till hotellet. Efter den medköpta lunchen (exklusivt köpt på närmaste mataffär) övervägde vi vad vi nu skulle göra med våran dag, vi var ju faktiskt turister, då måste man ju göra något! Efter tittande i Guideböcker och sökande på internet bestämmer vi oss för att styra stegen mot "confiserie Florian", med mina fantastiska kartkunskaper markerade jag självklart ut målet på turistkartan vi införskaffat på turistbyrån föregående dag. Halvvägs (eller lite mer) är vi totalt blöta och allmänt otaggade trots våra 2 euros paraplyer. Vi hittar ett Creperie, perfekt det var ju ändå tid för fika! Efter fika och nya krafter går vi mot våran destination ännu en gång. En mindre sjö hade vid denna tidpunkt bestämt sig för att slå sig ner i mina båda skor, vilket även hade drabbat Piglet.

 

Hur som helst kom vi fram. Confiserie är, för er som inte vet det, ungefär en godisfabrik, det vill säga ett ställe där de tillverkar godis och annat mums. En kort guidad tur blev vi inkastade i och sedan blev det provsmakning (supermums!). Piglet fick smak för Violsylten (den var underbart god!) och bestämde sig för att köpa med sig en burk. Nöjda lämnade vi Confiserie Florian, Piglet med en påse innehållande syltburken i en handen. 500 meter senare hör jag plötsligt ett litet skrik och plötsligt ligger hon där på marken. Det första jag får höra är inte "Aj min röv" eller, "jävla regn som gör marken hal" utan "BURKEN, DEN SPRACK!". Mycket riktigt, sylt i halva påsen, så det var bara för oss att vandra tillbaka och förklara situationen för tanten vi köpt burken av. Hon skaffar fram en ny, packar den i bubbelplast (nu kan dom inte ha sönder den igen, hopplösa turister..) och vi går denna gång tillbaka till hotellet utan vidare syltincidenser. 

 

Efter att ha druckit vin, ätit chips, skrivit vykort och powernapat på hotellet tar vi oss ut för en middag, kinesiskt denna gång, klockan var sent så vi var ensamma på restaurangen, lite VIP sådär. Tanken var att efter middagen dra ut på klubb men självklart fick jag en huvudvärk som hindrade oss från det. Inte helt optimalt. 

 

SÅ på söndagen var väckarklockan ställd på 7, vi går upp, samlar ihop de sista av våra prylar, tar på de fortfarande blöta skorna från gårdagen (trots frenetiskt torkande med hårtorken, förgäves..) i mitt fall, och lämnar sedan hotellet för ännu en typisk frank frukost, denna gång kaffe och pain au chocolat. Efter detta skickade jag iväg min kompanjon med bussen till flygplatsen. 

 

Min dag spenderades med min feta bag, vandrandes planlöst runt i Nice (det var sol, molnfritt och varmt i alla fall) och turistade på egen hand. Skorna torkade trots solen och värmen inte, jag försökte få dom att sola, emn trotts mer än en timme i solen var de fortfarande blöta efteråt, men lite mindre än tidigare. Rätt omysigt men vad ska man göra? Mycket vandrande blev det innan jag till slut tog bussen till flygplatsen där jag satt med en bok och choklad i några timmar, självklart på fel terminal, vilket jag insåg någon timme innan mitt flyg skulle gå, bättre sent än aldrig.