Filmer och serier
NU NI! Här uppdaterar jag för fullt! Lite galet sådär!
Sen jag kom hit för lite mer än 3 månader sedan har jag sett på en MASSA franska filmer och serier. Främst barnfilmer tillsammans med ungarna. Till min stora förtjusning förstår jag i stort sett allt i barnfilmerna, ibland tack vare att jag sett filmen tidigare.
Mina favoriter hittills är såklart Hitta Nemo- en film som ALDRIG slår fel på något språk. Franskan var inget undantag, för er som mig kan ungefär alla repliker utantill så kan jag berätta att när de ger Nemo namnet Hajmat i den svenska versionen säger de i den franska Sushi. Jag skrattade så jag inte kunde andas och var tvungen att spola tillbaka en sisådär 10 gånger för att se det igen. Vem sa att man måste växa upp och bli vuxen? Jag blir bara 20 om 3½ månad.
En ny film som familjen visade mig är filmen The Croods. Det är nog en av de bästa barnfilmer jag sett, var klistrad hela filmen. DEN ÄR UNDERBAR. Den är från dreamworks och kom ut i år, helt ny alltså. Det går inte att förklara, man måste se den. Bjuder på trailern i alla fall!
Förutom dessa fina filmer händer det ju faktiskt ibland att jag kollar på fransk tv, nyheterna såklart, men även vissa tvprogram. Jag har hittills funnit mig själv tittandes på serier såsom Fringe, CSI och Doctor Who på franska när jag zappat mig igenom kanalerna. Det är knäppt. Alla har fel röster och osynkade munnar.
Plötsligt förstår jag varför fransmän inte pratar särskilt bra, alternativt ingen, engelska. Bra för min franskaträning dock!
Helgen!
Kära dagbok. Eller kära blogg kanske man ska skriva. Helgen har bjudit på många trevliga stunder. Igår, lördag gjorde jag inte ett skit ända fram till klockan 14, då jag bestämde mig för att åka in till Annecy. Där handlade jag julklappar så nu är alla inhandlade och redo att transporteras hem till Sverige för inslagning till julen, en månad i förväg, god marginal så att säga.
Efter middag med familjen hemma körde jag iväg för att träffa en annan svennebrud, Louise. Vi drog in till Geneve för att festa, vi var på klubben Bypass, vilket var en rätt så nice klubb. Dock dåligt utbud av killar, endast två stycken som var snygga och längre än mig! Vid 04.30 var vi hemma hos Louise igen och däckade i sängen.
Idag gjorde jag ett fruktandsvärt misstag. Först tog jag fel på tiden och trodde jag hade bråttom till Annecy för att träffa Gemma, så jag tog motorvägen. Det finns betalstationer på motorvägen, detta kostade mig 6 euro. Sved i plånboken.
Väl framme och parkerad inser jag att jag är en timme tidig. Då i stort sett allt är stängt på söndagar tog jag en 1 timmes promenad runt i Annecy.
Sedan träffade jag Gemma, vi hittade ett ställe som var öppet och köpte med oss kaffe (eller ja, hon tog te, hon är ju trotts allt britt!) innan vi gick iväg och bowlade!
Efter middag med familjen hemma körde jag iväg för att träffa en annan svennebrud, Louise. Vi drog in till Geneve för att festa, vi var på klubben Bypass, vilket var en rätt så nice klubb. Dock dåligt utbud av killar, endast två stycken som var snygga och längre än mig! Vid 04.30 var vi hemma hos Louise igen och däckade i sängen.
Idag gjorde jag ett fruktandsvärt misstag. Först tog jag fel på tiden och trodde jag hade bråttom till Annecy för att träffa Gemma, så jag tog motorvägen. Det finns betalstationer på motorvägen, detta kostade mig 6 euro. Sved i plånboken.
Väl framme och parkerad inser jag att jag är en timme tidig. Då i stort sett allt är stängt på söndagar tog jag en 1 timmes promenad runt i Annecy.
Sedan träffade jag Gemma, vi hittade ett ställe som var öppet och köpte med oss kaffe (eller ja, hon tog te, hon är ju trotts allt britt!) innan vi gick iväg och bowlade!
Det var allt för idag. Tack och hej, nu ska jag gå och lägga mig!
Kanske världens bästa fredag
Ännu en vecka har gått. Snö och lek med barnen, blöta kläder och så vidare.
Idag är det lördag. Igår var det fredag. En sjukt GRYM fredag. På förmiddagen körde jag ett styrkepass, kände inte helt för att dra ut och springa i slasket och allt det blöta som kommer då snön smälter. Sedan tog jag mig till Annecy för att äta lunch med Mikaela (Finland), vi körde en pytt i panna som de äkta skandinaver vi är!
Sedan var det franskalektion. Det är rätt tugnt med 2½ timme franska utan paus. MEN som tur är hade jag och Gemma (England) ett moment med glädje skrik och allmänt övertaggade utrop. Hon langade nämligen fram biobiljetterna till kvällens bio, Hungergames-Catching Fire.
Efter lektionen var jag ledig. LEDIG. Jag behövde inte åka hem innan bion tyckte Christina, jag blev så sjukt glad att slippa sitta och köra massa extra! Närmaste 3 timmarna spenderades i Courier, (som påminner om Kista galleria fast mycket mindre) med att njuta av alla fina förberedelser inför jul (julkänslan kommer!!!), ta en ensam fika och driva runt i affärerna på jakt efter eventuella julklappar.
Kände mig tvungen att visa bild på fikat åt en "petit bon homme" av någon anledning kände jag att det var det närmaste en pepparkaka jag kunde komma för att få ännu lite mer julstämmning
Klockan 18.30 ställde jag mig i kön för att komma in till bion. Ensam. Då jag nästan var framme (lite panik!) såg jag Milla (Finland) komma in genom dörren och viftade till henne med båda armarna i vädret, folk tittade konstigt på mig. 5 sekunder senare komma även Gemma instormandes. Jag var hysteriskt övertaggad och även Gemma som är ungefär lika stor nörd som jag är. Tur att Milla drog ner oss lite på en mer normal nivå.
Första Hungergames filmen startade och jag grät, skrattade och hade alldeles för mycket känslor (fast jag har sett den massor av gånger förut...), som vanligt det vill säga.
Efter den första filmen var det en paus. Jag och Gemma stormade iväg till Subway för en sen middag medan Milla stannade och vaktade platserna. 10 minuter innan andra filmen skulle börja kom vi tillbaka, picnic i biosalong är väl inte något som händer varje dag.
Gemma och Milla med fina Subwaymackor i Biosalongen. Stiligt värre.
2a filmen var grym. Även om det var på franska så fattade jag allt och var alldeles för exalterad både innan, under och efter. Filmen bjöd på ungefär allt jag förväntat mig, med några små missar. Även denna film fick mig att börja gråta, och faktiskt även skrika till av chock en gång. Tur att mina vänner fanns där och kunde hålla min hand i dessa stunder av för mycket känslor. Nej okej jag var inte ensam om att gråta och skrika så det är okej.
Inser att jag är rätt konstig nu när jag läser igenom inlägget... Undrar vad folk egentligen tror om mig?
Och så kom vintern!
Imorse vaknade jag, som alla andra dagar, allmänt otaggad på att ta mig ur min varma säng. När jag till slut kom ur den och gjort mig i ordning tittade jag ut genom fönstret. ALLT var vitt. Jag fick en chock. På något sätt måste det ha snöat HELA natten.
Att väcka barnen har aldrig varit så lätt, jag började med Romane, in i rummet, en hand på axeln, säger lite försiktigt: "Romane, il neige" (det snöar). Inom loppet av mindre än en sekund bokstavligt talat hoppar hon ur sängen och springer till fönstret, hon skriker av glädje och väcker snabbt sin lillebror med den goda nyheten. Resten av morgonen spenderas till att prata om allt roligt man kan göra nu när det finns snö. Jag har dyrt och heligt lovat att göra en fet snögrotta med ungarna, så snart det är tillräckligt med snö.
Barnen lekte ute i stort sett hela eftermiddagen medan jag och Sarah (min granne från USA för er som glömt) drack te och pratade. Hon gjorde även pumpapaj hos oss, för deras ugn är tydligen trasig, oflyt. Men det resulterade i att vi fick en bra bit av pajen som tack för att hon fick låna ugnen, sjukt gott!
Förutom det har jag idag pluggat massa franska (mer än tidigare då jag bara slappat med en bok eller film eller kanske lite inlärning av verb) för nu har vi nämligen börjat få läxor i franska kursen. En liten text på 2 A4 till fredag blev dagens plugg.
Där fick ni en uppdatering, vet inte riktigt längre vad jag ska skriva här på bloggen så om ni önskar info om något speciellt får ni säga till!
Helg med smak av Sverige
Efter en veckas jobb kom äntligen helgen, min lediga tid. Jag är alltid borta i stort sett hela helgen, det är ju enda chansen jag har att träffa vänner! Denna helgen, för 3e helgen i rad sov jag borta, typ som hemma i Sverige alltså.
Vad gjorde jag denna helg då? Jo, Emelie, min gamla klassis från KG är ju au pair en sådär 45 minuters bilväg från mig. Rätt överkomligt. Så helgen spenderades helt enkelt med henne i klassisk svenska anda. Vi började med en guidad tur i Nyon, men då vädret var grått trist och allmänt otaggande bestämde vi oss för att inte stanna där hela eftermiddagen. ISTÄLLET åkte vi (till min enorma förtjusning) till IKEA!!! Svenska saker, svensk mat, godis och allt annat. Plötsligt var jag hemma igen, nästan. Vi köpte glögg, plockgodis och damsugare.
Kvällen spenderades sedan med att göra sushi (sååååå gott) och sedan Svensk film och massa mys med våra svenska godsaker.
Det är rätt skönt att ha Emelie så pass nära. Även om vi inte träffas så ofta är det som en slags säkerhet och trygghet i sig att ha någon från sitt liv där hemma. Vi inte är världens bästa vänner, men vi har saker gemensamt och vi trivs i varandras sällskap och det är obeskrivligt härligt att ha någon här som vet saker om mig, som har varit en del av mitt liv, som har minnen man med och som man bara kan babbla på med om allt och inget. Måste erkänna att det faktiskt var skönt att få prata svenska också, det händer ju inte så ofta här.
Kanske ska lägga till att Emelie bad mig lite spontant att klippa hennes hår, så nån dm rök där söndag morgon. Rätt skojj! Hon har också en blogg, och uppdaterar oftare än jag gör, dock har den lösen, så fråga henne (eller mig) om ni vill läsa! Passar på att lägga en länk till den här ändå! http://leendelivsresa.blogg.se/
IKEA!!!!
Fikabilder. Kaffe och "sötsak damsugare" (jag tror inte människorna här nere har riktigt koll på hur man ska namnge saker här nere... det finns även "Sylt Lingon" och "Pepparkaka Hus". They got it wrong.)
Sushimaking!
Filmtajm!
Underbar helg så att säga. Nu har jag kraft att ta mig an en ny vecka med nya upplevelser!
(Hej Emelie, jag snodde några bilder från dig.)
Min vecka
Denna vecka har jag jobbat fett mycket. Heldag måndag och onsdag, barnen för lunch alla andra dagar, och såklart eftermiddagar. Tänkte nu dra en snabbversion av min vecka, för jag har verkligen ingen idé om vad jag annars ska skriva om.
Måndagen börjar. En trött Johanna ligger och drar sig i sängen (självklart i sällskap av sin bok) tills hon hör högljudda barn. Dags att göra något åt livet. Klockan är 08.30. Två pojkar springer omkring i huset, Louis och hans kusin som spenderat natten hos oss. Great, nu måste jag lugna ner dom lite, tänker Johanna. Hon beordrar dom strängt att leka på rummet eller sätta sig och rita. Det har önskad effekt. Runt klockan 11 kommer Romane (som sovit hos kusinerna) och kusinen blir upphämtad. Johanna ställer sig i köket för att laga mat. Efter maten tar hon med sig ungarna och en stor väska till bilen. Eftermiddagen spenderas på isen, med skridskor på. Johanna och barnen är alla underbart glada.
Tisdagen kommer. Under förmiddagen gör Johanna inte ett skit. Inget alls. Åtminstone inget värt att nämna. Direkt efter lunchen kör hon till Annecy för sin franskakurs, det går bra. Hon har fått några vänner i klassen som hon gladeligen pratar med (självklart på franska!) i klassen. Efter lektionen kör hon hem och plockar upp barnen,, övar lite piano med Romane innan föräldrarna kommer hem. Maten serveras och Johanna åker sedan iväg på kör, vilket är kul, men en aning vädigt långsamt mot vad hon är van vid. Hon är numera känd i kören som "la "petite" Suedoise" (den "lilla" svensken) vilket kören tycker är otroligt roligt då hon är yngst och endast några få män är längre än henne. På kvällen börjar hon läsa om "Catching Fire", andra boken i Hungerspelsserien för att förbereda sig inför den kommande premiären. Det blir lite för sent.
Onsdag. Johanna vaknar, barnen har dukat frukost, HURRA FÖR LIVET! Barnen leker med grannarna. En av grannarna langar en flygspya över hela köket. Johanna städar. Johanna lagar mat, en aning otaggad pga lukten som fortfarande hänger kvar i köket. Efter mat tar Johanna barnen till Romanes pianolektion. Dom kör hem igen. Johanna tar med sig Romane och grannpojke på en löprunda. Bra träning. Johanna skjutsar Romane och grannpojken till Judo. Johanna kör hem. Johanna badar Louis. Johanna tar ett glas vin. Johanna gillar att skriva sitt namn.
Dags för torsdag. Förmiddagen används till städning. Barnen äter hemma. Eftermiddag spenderas till att ta det lugnt. Johanna inser när hon går och lägger sig (lite för sent) att hon läst ut "Catching fire" för att hon sträckläst på varje ledig sekund senaste två dagarna.
Fredag. Johanna gör franskaläxor, ganska underhållande! Lunch med barnen. Johanna kör till Annecy och träffar Gemma (som är typ Johanna fast i brittisk version, och kort.) för fika i en timme. Innan hon kör hem.
Johanna orkar inte skriva mer så nu är det slut.
12 veckor- 3 månader
Det känns helt otroligt konstigt att jag redan varit här i tre månader, samtidigt som det ibland känns som jag nyss kom. Varvar med lite bilder från tiden här så ni slipper ha bara text.
Hur känns det efter tre månader?
Allt är annorlunda, mitt liv har vänts ut och in och upp och ner på samma gång. Knappast något är likadant här. Det är stundvis sjukt jobbigt, att allt är så inte-mitt-liv-aktigt. Samtidigt har jag skapat mig ett nytt liv här, som också är mitt liv på ett sätt. Jag gillar det mesta med det här nya livet. Självklart finns det saker jag inte är nöjd med, ibland vill jag åka hem igen. Det tänker jag inte göra. Jag ser allt som är bra med att vara här, tar till vara på alla härliga stunder, och njuter av dagen. Jag väljer att se det bästa med livet här. Jag är en person som inte kan ge upp, och oavsett hur svårt det kan vara att vara au pair ibland så tänker jag fortsätta kämpa.
För att vara ärlig har jag vant mig vid livet här, det blir lättare och lättare ju längre tid som går med allt det där som är annorlunda och jag lär mig att uppskatta alla dagar på nya sätt. Även om jag har mina dippar så kommer de mer och mer sällan. Jag mår bra och har aldrig varit så ostressad i mitt liv som jag är nu (tror jag i alla fall!). Jag har börjat gilla min nya livsstil och livsrytm, även om jag gärna skulle ändra på vissa småsaker (som att få sova längre på helgerna!).
Under de här tre månaderna har jag upplevt en massa saker! Jag har börjat komma in i den franska kulturen, och även upplevt en del kulturkrockar. Jag har tid till saker jag vill göra och inte riktigt kunnat göra tidigare, jag är inte längre så pass begränsad. Redan nu har jag fått massa erfarenheter och kunskaper som jag är väldigt tacksam över och kommer värdesätta och använda i mitt fortsatta liv. Förutom det har jag fått tid att lära känna mig själv bättre, reflektera mer över mig själv, vad jag vill i livet och hur jag vill att saker ska vara (okej, nu ska jag inte överdriva, mycket är fortfarande väldigt oklart, men mer klart än tidigare!). Det är ganska skönt att få tid till den insikten i sig själv och kunna må bra i själen av att veta vad jag vill. Exempelvis vet jag redan nu en del saker:
1. Jag vill inte ha barn än.
2. När jag får barn, om jag får barn, kommer jag älska dem sjukt mycket, och antagligen störa mig på dem lika mycket.
3. Jag vill inte bo i en liten by i närheten av Franska Alperna när jag väl flyttat hemifrån.
4.Jag vet ungefär vad för slags hus och inredning jag vill ha när jag skaffar eget ställe.
5. Matlagning är rätt så kul, och man kan göra sjukt goda saker även med en rätt minimal ansträngning.
6. Jag har så stor respekt för alla föräldrar, som utan en extra vuxen (ungdom) klarat av att uppfostra sina barn samtidigt som de: jobbat, städat, tvättat, lagat mat, handlat, skjutsat till aktiviteter, varit med sina barn, åkt iväg på olika saker med barnen. Verkligen, JAG tycker det är jobbigt och tar energi, och jag är ändå hemma hela dagarna utan att åka iväg och jobba!
Vännerna här lär jag känna bättre och bättre, vilket är sjukt härligt! Familjen börjar nästan kännas som min egen, eller mer som 4 stycken rumskamrater kanske. Huset börjar kännas mer och mer som hemma.
Allt börjar fungera, som jag vill att det ska, och även om det tar tid att anpassa sig till ett helt nytt liv med helt nya krav så tror jag faktiskt att jag mer eller mindre har lyckats.
Höst i Frankrike
Tillbaka in i vardagen efter lovet. Skolan sätter igång igen, och jag får för- och eftermiddagarna för mig själv. Ganska härligt faktiskt. Veckan har gått på en sekund, helt plötsligt blev det helg igen. Det är november nu, jag går hela tiden och väntar på att det ska bli mörkt vid klockan 16 och vara mörkt när jag vaknar, att solen ska gömma sig och allt ska bli grått och trist. Men nej, det blir mörkt först vid 17.30 och kl 7 när jag går upp har även solen börjat titta fram. Gräset är fortfarande grönt, bladen på träden i alla höstens färger och solen lyser många dagar. I torsdags kunde jag gå utomhus i tshirt och ändå svettas, det är helt sjukt. Oftast går jag dock inte i tshirt men går fortfarande runt i min jeansjacka, utan att frysa.
Samtidigt saknar jag lite den där hösten hemma i Sverige, dagarna då regnet öser ner, allt är kallt och jobbigt, och då man kan sitta och kolla på film i soffan en hel dag, dricka te med sina vänner och lyssna på regnet utanför.
Dagarna hemma spenderas mer eller mindre likadant som förut. Den här veckan har jag skrivit ett flertal brev i sällskap av min kaffekopp och fransk radio, skriva brev har blivit en av mina favoritsysslor. Jag har även börjat satsa mer på franskan, jag läser på franska, pluggar franska verb och ser massa fransk tv, och jag måste erkänna att jag verkligen märker av förbättringen av språket även om jag är långt ifrån flytande i det.
Det är konstigt hur jag vissa dagar trivs hur bra som helst här, med det här nya livet som jag hoppat in i, samtidigt som jag vissa dagar skulle göra vad som helst för att bara för en dag få tillbaka mitt gamla liv. Kunna sova på helgerna, prata svenska, spontan filmkväll med kompisar, bara få vara i ett liv som jag känner till och känner mig helt 100% bekväm i. Jag saknar allt där hemma, jag medger det, men jag ångrar absolut inte mitt beslut att åka hit, för ja, jag trivs.
Innan året här är slut
Jag har en lista på saker som jag ska ha gjort eller lärt mig (och vissa saker som jag bara tänker "Shit va kul!") innan året här i Frankrike är slut, vissa saker på listan har jag redan lyckats bocka av!
Vad ska man egentligen göra när man är i Frankrike? Jo, här har ni svaret (vissa saker är väl mer relevanta än andra kanske)
- Åka till Paris
- Åka till Lyon på fête la lumiere
- Åka till Franska rivieran
- Fira Lucia med min familj här (projektet ska snart ta sin början!)
- Tala flytande franska
- Veta vad jag ska göra av mitt liv (i alla fall för hela nästa år...)
- Åka skidor i Alperna
- Gå på Fransk klubb CHECK
- Bli raggad på av en fransman CHECK
- Bli expert på ostar
- Bli expert på viner
- Bli en bättre kock
- Åka till Chamonix och Mount Blanc CHECK
- Äta sniglar CHECK
- Föräta mig på ost (går det?)
- Lära mig laga en del fransk mat
- Skaffa vänner från massa olika länder CHECK
- Sightseeing i Annecy CHECK
- Besöka alla sevärdheter i och i närheten av Annecy
- Sightseeing i Genève
- Bila till Italien
- Bli biff pga all tid jag har att träna!
- Läsa alla Game of Thrones böckerna
- Se klart alla avsnitt av: Doctor Who, Game of Thrones och Supernatural som kommit ut. (eller som kommer komma ut innan jag åker hem)
- Skicka 100 brev (jag har 100 kuvert att göra av med)
- Skaffa massa underbara minnen
Så ser listan ut för tilfället, mycket kvar att göra på den, och jag kommer antagligen komma på ännu fler saker.
Är sjukt taggat på de flesta punkter! Ägnar mitt liv åt att uppfylla dem, för det ska jag!
Lycka!
I måndags hämtade jag upp en mycket fin, söt och glad och bara allmänt underbar och härlig tjej (men något förvirrad) på flygplatsen i Geneve efter att ha kört upp med ungarna till deras morföräldrar i Lausanne. Alexandra, ändå från Svea rike, tog sig ett flyg för att hälsa på mig här borta!
På något sätt har vi hunnit göra äckligt mycket saker, ändå känner jag mig nu rätt utvilad. Förutom att prata om allt mellan himmel och jord i ungefär 5 dagar har vi även:
Varit i Annecy, shoppat, varit på museum, ätit fransk middag, hitta presenter till familjemedlemmar, haft filmkväll, lagat mat, druckit te, sovit, turistat lite i Genève, hämtat min lillebror, ätit hemgjorda mini-crepes, sovit på sysslingarnas slott, sightseeing på sysslingarnas slott, spelat tennis, kört bil (massa, överallt!), varit i chamonix, halvt bestigit ett berg innan vi insåg att vi var för sjuka, varit turister till 100%, chillat runt på över 2000 meters höjd, sett fantastiskt vackra saker, tagit bilder av Mont Blanc, tagit JÄTTEMYCKET bilder på allt och såklart, njutit av livet.
Så, här kommer bildbomben! (ett urval av bilderna från veckan)
Lillebror i Genève
Making them Crepes med Alexandra och Lillebror
Alexandra i klocktornet på slottet! Självklart med turistkameran framme.
Infarten till slottet, fancy!
Någon hittade vinförrådet!
Slottet från vägen
Jag i Annecy!
Slottet/museum i Annecy med en superglad tjej!
Alex på 2000 meters höjd.
Titut! Med Mont Blanc i bakgrunden!
Jag på 2000 meters höjd!
Panorama över Mont Blanc och bergen omkring
Sjukt härlig vecka! Så fantastiskt att bara kunna prata med någon helt obehindrat, få ventilera och bara ösa ur sig ALLT utan att behöva fundera på att bli dömd. Nu klarar jag mig nog fram till Jul då jag får träffa fler av mina underbara vänner där hemma igen.
Vissa saker i livet är lite bättre än andra, typ den här veckan
Hej till mitt hus!
Insåg nu att jag filmade den här videon för typ två-tre veckor sen men glömde att lägga upp den (bra gjort Johanna!) så ni får den nu. Ni får lyssna på min vackra stämma som guidar er runt i mitt hus.
OBS, ignorera mig i slutet. Enjoy!
Barn-vandrande pesthärdar
Vanligtvis blir jag sjuk 2-3 gånger per år. Sen jag kom hit har jag lärt mig två ord på franska för sjukdomar, Gastro (magsjuka typ, vilket jag hade under första månaden..) samt angine (halsfluss) vilket jag har legat med nu i fyra dagar. När jag blir sjuk blir jag riktigt sjuk, så sängen har varit min bostad mer eller mindre, utan ork att göra mycket mer än sova, läsa lite, sova, kolla på film, sova och sova lite mer.
Måste erkänna att när jag är sjuk vill jag verkligen inget hellre än att åka hem till Sverige, det är enda gången jag har hemlängtan på riktigt. Att bara få slappna av och veta hur allt fungerar när man är sjuk känns så underbart, och det är inte fallet här, med en okänd familj, ett jobb som egentligen måste skötas och allt omkring.
Jag måste direkt dra min väldigt ökade frekvens av sjukdom till barnen, det är deras fel. Barn har bakterier och baciller överallt och drar med sig all slags skit hem från skolan, som såklart sedan drabbar mig. Dessutom är jag väl extra känslig i ett nytt land med nya fina mutationer av virus och bakterier som min kropp aldrig stött på tidigare. Jag hatar att vara sjuk. Och hoppas för guds skull att det här var sista gången jag blir sjuk här (som om det skulle hända) kanske i alla fall innan jag åker hem för jul.
Nu samlar jag kraft och energi för imorgon är det högskoleprovet i Genève som gäller. Håller tummarna för mig själv!
En händelsernas helg!
Vad har hänt? Jo massor. Och det här inlägget är LÅNGT med MASSOR av info och bilder. Håll till godo!
Fredagen avslutades med film i soffan. Precis då jag är påväg att somna hindrar jag mig själv, nej, jag har ju en sak jag måste göra innan jag sover. En väldigt viktig sak. Jag tittar på klockan, först om en halvtimme ska jag göra det. En kopp kaffe blev räddningen. 30 minuter senare sätter jag mig i bilen och kör iväg till Genève.
Väl vid flygplatsen tar jag mig till plattform ett. Efter ett tag rullar ett tåg in, jag tittar spänt på dörrarna. Ingen kliver av då de öppnas, "shit jag måste vara fel!". Jag vrider på huvudet fram och tillbaka, och längst bort på andra änden av perrongen lämnar en grupp människor tåget. Med snabba steg, (folk måste trott att jag var en galning) springer jag till rulltrappen där hopen av människor åkt upp. Nej, ingen kvar, jag var inte så hypermegasnabb som jag trodde. Panik börjar komma krypande, tänk om vi inte hittar varandra?! Ett lönlöst försök till ett telefonsamtal i rulltrappan upp från perrongen. Jag går en bit, till, spanandes. "Är det där? Näää, eller kanske? JO DET ÄR DET! DET ÄR SIRI!"
Slutligen fann vi varandra och åkte lättade hem till mig. Mitt i natten såklart! Det roliga var att vi båda två har lite problem med språken och blandade gladeligen svenska, engelska, franska (för min del) och tyska (för Siris del), lite förvirrande men ganska underhållande!
Lördagen spenderade vi i Annecy i linne och tshirt och med 20 grader sol! Gigantiskt fikabröd, pizza, vin, shopping och Siri, kan en dag bli mycket bättre? Kvällen avslutades med mina au pair vänner och en filmkväll innan jag körde en trött Siri tillbaka hem till mig.
"Johanna, vi skulle tagit med oss badkläder, det är ju varmt i vattnet"
Kan fortfarande inte riktigt komma över hur fint det är här!
JA, det är oktober?!
Söndagen, regn regn och åter regn. Inte sådär roligt väder skulle jag vilja säga. Vi tog det ganska lugnt och åt lunch med min familj (som för övrigt kommenterade att min vän var SÅ HIMLA trevlig!) innan vi tog oss in mot Genève med bilen.
Jag vill nu berätta om hur det är att köra bil i Genève. Först går det ganska bra. Sen blir man lite osäker på hur filerna går, och vilken man egentligen ska ligga i. Sen missar man gatan man ska svänga in på. Man tänker, nej men det är ju bara att svänga runt, nej! Enkelriktad gata åt vänster, förbjudet att svänga åt höger, okej vi fortsätter rakt fram och tar nästa. Vid nästa korsning svänger man vänster, tänker att man kan göra en fin liten cirkulerande rörelse och komma tillbaka på gatan man var på. NEJ. Det går inte för gatan är avstängd på grund av vägarbete, okej vi tar nästa korsning, enkelriktat. Och så fortsatte det, det var som ett stort skämt. Det tog oss 30 minuter att komma tillbaka på rätt spår, jag överdriver inte, och lyckas hitta in på vägen vi hade missat. Stress och panik i överflöd, jag bröt säkert mot en mängd trafikregler som jag inte visste om, hastiga och spontana filbyten, hög puls, ångest. Att köra bil i Genève är (ursäkta språket) ett RENT HELVETE!
I alla fall, EFTER denna extra halvtimme mötte vi upp Emelie. Vi lyckades (utan missöden!) ta oss till naturhistoriska muséet i Genève och gå runt där lite. Sen började helvetet igen, när vi skulle ta oss till tågstationen och fika. Denna gång bara 20 minuter innan vi kom rätt. Fikat var i alla fall fantastiskt, tog en sjukt god dessert med kaffe och glass och grädde.
Bästa au pairerna i Schweiz! Fina tjejer detdär! <3
För att åka hem igen tog det mig ytterligare 30 minuter att hitta ut ur Genève (jag var ganska så uppgiven och allmänt otaggad på livet i denna stund). Jag är glad att jag lyckades ta mig hem.
För att sammanfatta helgen: Väldigt skönt att träffa folk jag känner, och inte precis har träffat och bara få njuta av deras sällskap. Mycket prat med fina vänner, kärlek, glädje och värme. Vad finns det mer att säga, det var helt fantastiskt!
En vanlig vecka- the Johanna way
Veckorna här är mer eller mindre likadana. Allt börjar falla på plats och jag har fått en sjuk rutin på det mesta. Så nu tänkte jag berätta för alla er där ute hur en vanlig vecka i mitt liv ser ut, mer eller mindre. Då kanske VISSA (inga namn nämnda) förstår varför jag inte alltid har tid att blogga varje dag. Ibland är det rätt späckade dagar så att säga. Här är i alla fall ungefär hur alla mina veckor ser ut!
Måndag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-11.30 Städning av nedervåningen + förbereda lunch, lite tid för läsning/brevskrivning
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen
13.30-15.45 Lite fritid för läsning, skype, film, brevskrivning eller liknande. Eventuellt springtur med Sara (inte grannen, en annan au pair!)
15.45-16.45 Hämta barnen i skolan, fixa mellis
16.45-17.30 Lämna Louis på Judo, öva piano och göra läxor med Romane, hämta Louis på Judo
17.30-18.45 "Fritid" eller hjälpa till med maten
18.45-20.15 Åka med Christina och träna Thaï So
20.15-21.00 Middag med Christina och Eric
21.00-22.30 Dusch, kolla på ett avsnitt av någon serie. SOVA
Tisdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-10.00 Springtur + Dusch
10.00-11.30 Plugg + förbereda lunch
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen
13.30-17.00 Köra till Annecy, franskakurs, köra tillbaka för att hämta barn
17.00-17.30 Läxor och piano med Romane, underhålla Louis på något sätt
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten. Alternativt laga egen mat och äta.
19.30-22.30 Upphämtas av Suzanne, kör till kören, har kör, får skjuts hem. SOVA
Onsdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-11.30 Städa övervåningen, lägga barnens rena kläder i garderober + förbereda lunchen
11.30-13.10 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska
13.10-14.00 Köra till Romanes pianolektion, vara med på lektionen och samtidigt underhålla Louis
14.00-15.00 Skjutsa Romane till ridning (Louis i bilen hela tiden, stackarn), hämta upp hennes vän på vägen, lämna av flickorna. Köra hem med Louis.
15.00-18.15 Leka med Louis, fixa mellis. Läxor med Romane när hon kommer hem. Leka med barnen
18.15-18.40 Skjutsa Romane och grannpojken till Judo
18.40-19.10 Ge Louis ett bad
19.10-19.50 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.50-20.30 Middag med familjen + eventuellt lägga barnen
20.30-22.30 Titta på film/serie. Läsa. SOVA
Torsdag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-10.00 Springtur + Dusch
10.00-11.30 Läsa/brevskrivning, plugga + förbereda lunch
11.30-13.30 Hämta barn, laga lunch, äta lunch, diska, lämna barnen i skolan igen13.30-15.45 Ta mig till ett café för en kaffe, läsning/brevskrivning, åka och handla saker jag behöver eller baka något mumsigt.
15.45-17.30 Hämta barnen i skolan. Fixa mellis. Läxor + piano med Romane. Leka med barnen.
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.30-20.00 Middag med familjen + eventuellt lägga barnen
20.00-22.30 Titta på film/serie. Läsa. SOVA
Fredag
07.00 Väckarklockan ringer
07.30-08.30 Väcka barn, förbereda för skolan samt skjutsa till skolan
08.30-13.30 Köra till Annecy, gå till café läsa/brevskrivning eller träffa vänner. Äta lunch.
13.30-17.00 Franskakurs. Köra hem och hämta upp barnen
17.00-17.30 Läxor och piano med Romane, underhålla Louis på något sätt
17.30-19.30 "Fritid" eller hjälpa till med maten
19.30-20.00 Middag med barnen + lägga barnen
20.00-21.30 Film/läsning
21.30- Ledig för helgen! Eventuellt köra till Annecy för att träffa vänner/sova hos någon
Lördag
09.00 Går upp, sover aldrig längre då barnen låter VÄLDIGT mycket
Vanligtvis ledig, gör saker som:
Åker till Annecy för att träffa vänner. Gör utflykter/vandringar med vänner. Tränar. Gör utflykter/vandringar med familjen. Åker skidor (så snart det blir snö så!) med familjen/vänner. Åker med familjen på lunch/middag hos deras vänner. Går ut med vänner på kvällen. Filmkväll med vänner.
Söndag
09.00 Går upp, sover aldrig längre då barnen låter VÄLDIGT mycket
Vanligtvis ledig, gör saker som:
Åker till Annecy för att träffa vänner. Gör utflykter/vandringar med vänner. Tränar. Gör utflykter/vandringar med familjen. Åker skidor (så snart det blir snö så!) med familjen/vänner. Åker med familjen på lunch/middag hos deras vänner. OBS. I stort sett allt är stängt på söndagar, mataffärer, caféer, butiker.
18.00-19.00 Hjälper till med bad/dusch för Romane och Louis
Ibland är jag dock tvungen att ta hand om och vara med barnen även lördagar och söndagar, dvs inte ledig.
Och ibland ändras schemat, men mer eller mindre såhär. Typ. Ibland lyckas jag nämligen träffa någon som inte bor allt för långt bort på fm eller em då barnen är i skolan. I HAVE FRIENDS!!!
Ungefär såhär ser alla mina veckor ut, fullt upp och inte så mycket vila även om jag ofta har "fritid". Måste ändå erkänna att jag gillar mina veckor, det är rätt skönt att ha saker att göra, det gör mig motiverad!
8 Veckor senare- 2 månader
Jag är numera mer fransk än svensk (nästan), då har jag bott här i två månader. Det känns som två veckor. Idag vid lunchen pratade jag med Romane, hon sa att tiden bara flyger iväg, det känns som att jag kom hit igår och som att jag snart kommer lämna dem. Jag känner samma sak. Jag ska vara här i ca 11 månader, jag har redan varit här i två! Bara en graviditet kvar tills jag ska åka hem till Sverige och huset där igen. Om två månader ska jag tillbaka i nästan 3 veckor för att fira jul och nyår. BARA TVÅ MÅNADER?!? Det är lika länge som jag varit här, ingenting!
Då jag kommer hem över jul kommer jag vara i ständigt behov av vin, ost och baguetter, och yoghurt. Samt honung på macka. Och franska. Min hjärna kommer kollapsa om jag inte får fortsätta på mitt nya superintresse (franskan alltså).
Påtal om ingenting var jag hos doktorn och gjorde en hälsoundersökning, mycket trevlig man, berättade att jag var i extremt bra form (croissanterna har ännu inte fördärvat mig) och hade ett "coeur sportif" (sportigt hjärta), jag tar det som en bra sak!
Jag trivs bättre och bättre, allt ovant och jobbigt är numera rätt så vanligt och vardagligt. Dagarna försvinner på nolltid, jag är upptagen hela tiden känns det som, oklart om det är bra eller dåligt. Ständigt får jag komplimanger för att jag pratar bra franska, vilket gör mig så sjukt motiverad att bli ännu bättre!
Alla nya människor jag lärt känna här har jag faktiskt börjat få riktiga relationer med, vilket känns enormt härligt. Man kan slappna av mer i sällskapet och behöver inte alltid tänka så mycket på om man gör något som kanske får till följd att någon tar illa upp, för vi känner varandra nu.
Ska jag vara ärlig känner jag nästan att jag skulle kunna flytta hit, det är ett otroligt härligt ställe! Inte flytta till familjen, men till det här området. Skulle dock vilja bo lite mer centralt, och kanske inte med massa barn. Men sådär spontant skulle jag inte tacka nej om någon frågade mig om jag ville flytta ihop med dem och bo här efter mitt år som au pair!
Det känns som att jag skriver nästan samma saker i varje inlägg, kul för er där hemma att läsa! Mycket variation osv.
Tack för mig nu ska jag på en träningsgrej!
Otrolig och rätt så underbar helg
Tiden går sjukt fort, veckorna flyger förbi och helt plöstligt är det helg igen och innan man vet ordet av är den slut.
Veckans helg har varit fantastisk! Fredagskvällen spenderades med film tillsammans med barnen, sjukt mysigt.
Igår åkte jag in till Annecy och träffade Deanna (USA) för att snacka och fika, plus att jag hittade en ny jacka som jag köpte, är sjukt nöjd! Efter det åkte jag hem, vi fick gäster, drack te och åt tryfflar, pratade med mamman i familjen väldigt mycket, hon var extremt trevlig! Sen åt vi, fondue, köttfondue och inte ost tyvärr, men lite för gott ändå. Resten av kvällen spenderades sen med några glas vin, mycket prat och många skratt. Kände mig vuxen då jag sitter och pratar och skrattar med två föräldrapar där alla är 40+.
Idag var den allra bästa dagen. Jag tog med mig Sarah (USA) och åkte nästan till Genève, efter att jag 3 gånger fått gå ur bilen och fråga efter vägen kom vi till slut fram. Destinationen var Mount Salève, väl framme mötte vi ca 10 andra au pairer (alla utom jag och en annan tjej var sk. Native english speakers, spännande!) och sedan började bestigningen av berget. 2 timmar senare var vi på 1379 meters höjd, svettiga men glada. Mötte flera nya härliga människor och pratade och lärde känna folk jag redan kände bättre.
Luke (England) och Gemma (England) påväg mot toppen
På väg upp! Karin (Skottland), Sarah (USA), Kira (Kanada), Lia (Holland), Jag (SWEDEEEN!), Tara (Kanada), Luke (England)
Luke (England) ramlade nästan ner för berget. Tur att jag räddade honom.
WE MADE IT! Halva gruppen spexar på toppen.
Nathan (Australien), Luke (England), Sarah (USA), Karin (Skottland), Anna (Tyskland), Gemma (England)
Hela gruppen på toppen!
Michelle (Kanada), Gemma (England), Jag (Svealand), Lia (Holland), Kira (Kanada), Karin (Skottland), Sarah (USA), Nathan (Australien), Anna (Tyskland), Tori (USA), Emily (USA), Luke (England) och Tara (Kanada)
Som sagt. En rätt så underbar helg, har fyllt mig med energi och lycka. Just nu är livet som bäst!
Livet här
Livet rullar på. Jag och barnen kommer på nya saker att göra varje dag, jag är helt slut på kvällarna. Kanske är det fortfarande franskan som gör mig så trött.
Det har börjat bli riktigt kallt ute, jag måste köpa nya skor en en bättre jacka än min jeansjacka, vet dock inte vilket jag borde prioritera, kanske skorna? Idag är det 10 grader och regn, inte helt toppen.
Varje dag kommer byggarbetarna och jobbar på övervåningen (tredje våningen) på det som ska bli mitt nya rum, det låter sjukt mycket med borrar och allt vad de nu har.
Christina har börjat bjuda på lite mer franska maträtter, eller schweiziska.Jag har senaste veckan provat både Tartiflette (potatis, skinka och lite gojs med massa fransk ost på, och in i ugnen, ser ut som jansons frestelse ungefär) och Raclette (supergott! Smälter franska ostbitar, stora, i en liten spatel, sen dränker man en potatis eller två i osten, och väljer en ny ost). Idag åt vi panerad ost (SÅ GOTT) med grönsaker. JAG ÄLSKAR ALL OST I MATRÄTTERNA HÄR!
Skolan har börjat på riktigt och jag hoppas att franska nu ska gå framåt med stormsteg! Påtal om franskan har jag haft flera konversationer på franska med nya och okända människor, mycket givande! Idag var jag även tvungen att ringa ett telefonsamtal (ÅNGEST) till en läkare för att boka tid för en hälsoundersökning. Det gick bra, förutom när kvinnan i luren frågade efter mitt namn. Tog mig ungefär 5 minuter att stava det, är fortfarande inte säker på att hon fick efternamnet rätt....
I tisdags var jag på kör. Blev upphämtad av en urgullig tant som var väldigt trevlig och pratade franska med mig och hjälpte mig när jag försökte säga något. Kören, ja vad ska man säga. Inte som KG. På grund av flera anledningar, kanske framför allt att jag sänkte medelåldern med 15 år då jag kom dit. Vissa var mindre bra på att sjunga, men de flesta var ändå rätt bra, tack och lov. Dock är notläsningen inte på topp. Det är ingen dålig kör, det låter bra! MEN, det går långsamt, alla stycken de ska lära sig tar tid. Inte särskilt effektivt. Fast jag känner att det är en kör, och det känns bra och även om det är långt ifrån KG-standard så får det duga. Är dock lite rädd att jag ska tappa MIN KG-standard som jag fått efter 3 år på KG. Bli sämre på att sjunga, läsa noter osv. Fast det är nog värre om jag inte går i en kör.
Vad finns det mer att säga, allt börjar lägga sig, jag har fått struktur och ordning på mitt liv. Jag trivs och har börjat anpassa mig till att bo och leva på det här sättet :)
Vill även passa på att tacka min fina vän Piglet (även känd som Matilda) för min nya header på bloggen som hon har fixat! :D
Mina svårigheter
Som de flesta antagligen fattar så är inte allt lätt, roligt och perfekt, det är inget här i livet. Så även om mycket här är bra och helt fantastiskt så finns det vissa saker som kan vara svåra och jobbiga.
Ombytet
Livet jag levt i lite mer än 19 år är som bortblåst, dethär är mitt liv nu och allt där hemma i Sverige är ett tidigare liv. Bytet mellan de två liven har varit en aning påfrestande, allt är nytt och man måste anpassa sig till en helt ny livsstil och livsrytm. Jag kan helt ärligt erkänna att jag först nu efter nästan två månader känner att jag nästan har kommit in i det nya livet. Mycket här är annorlunda och ovant, vilket ibland kan känns extremt jobbigt, jag känner mig så oerhört blottat så fort det uppstår situationer jag inte är van vid. Dock har jag nog passerat den värsta delen av denna fas och tycker inte längre att alla olikheter är lika jobbiga.
Språket
Även om min franska har blivit så mycket bättre sen jag kom hit och jag nu kommunicerar på franska med typ alla utom mina vänner i skolan (vi kör fortfarande med engelska), så är det ibland EXTREMT frustrerande att inte kunna få ut det man vill, att inte kunna visa sin personlighet på grund av språkliga begränsningar. Att försöka argumentera med barnen på ett språk jag inte behärskar när de hela tiden tjaffsar emot, avbryter och inte ens försöker lyssna på det jag försöker säga är nog det jobbigaste. Då jag jobbar med att vara med barnen är det ibland så att jag helt enkelt inte kan säga åt dem att göra något eller inte. Oftast är det lättare med vuxna, dock gör min begränsning i språket att jag ibland inte kan uttrycka vad jag vill då jag pratar med föräldrarna, förklara saker och så vidare. Men jag gör mitt bästa!
Situationen
Som au pair är man väldigt utsatt. Man kommer ensam, utan vänner, backup eller stöd, till en familj i ett nytt land. Att läsa av familjen, alla personer, hur man ska handskas och behandla barnen och även föräldrarna har i alla fall gett mig mycket att tänka på. Jag går ständigt runt och funderar över om jag gör något fel, om föräldrarna är missnöjda med något, eller om barnen kanske hatar mig? Jag vet att det inte är så för jag får väldigt ofta höra precis vad alla tycker, väldigt skönt, tyvärr kan jag inte riktigt besvara hur jag själv tycker att det är. Trots att jag vet att familjen tycker om mig och är glada att ha mig här kan jag inte helt skjuta bort tankarna: TÄNK OM.
Placering
I Stockholm bor jag i förorten. Jag bor inte centralt, men det tar mig ändå bara 13 minuter med pendeltåget till centralen, om jag cyklar till stationen tar det mig 20 minuter från att jag lämnat huset. Mataffären ligger 10 minuter gång bort. Jag kunde cykla till skolan på 40 minuter i våras. Det finns mer än ett café 15 minuter gång bort från mitt hus.
Här bor jag på landet. Det tar mig 35 minuter med bil in till stan, då det inte är rusningstrafik. Det går inga bussar eller tåg från där jag bor. Mataffären ligger 10 minuter bort, med bil, ca 1 mil. Om jag skulle cykla till skolan skulle det ta mer än 2 timmar. För att komma till närmaste café måste jag åka bil 10-15 minuter, och hitta parkering.
Att jag dessutom har endast 3h ledigt på fm och 2h på em gör avstånden att jag i stort sett aldrig har tid att åka iväg och göra något.
Avstånden är väldigt annorlunda, och tillgängligheten. Dock känner jag att det är bra att prova på att bo på olika ställen, jag vet redan nu att jag inte vill bo så är off i framtiden, gärna en aning mer centralt, i alla fall någonstans med en mataffär!
Vänner
I Sverige har jag alltid haft vänner nära, jag kan skicka ett sms eller ringa någon 20.00 på kvällen och säga: Hej, ska vi kolla på film? Här är det omöjligt. Jag har Sarah mitt emot, vi är rätt olika men kommer överens, men jag känner inte att vi skulle blir världens bästa kolla-på-film-vänner. Ska jag träffa en vän måste jag bestämma det i förväg, jag måste göra det på helger, fredag förmiddagar eller kvällar efter kl 18 (inte måndag, tisdag, onsdag eller fredag, okej, alltså torsdagkvällar). Jag känner mig väldigt begränsad och saknar att ha de där vännerna jag bara kan vandra över till helt spontant.
Det är även svårt att byta bort alla sina vänner hemma i Sverige som man har känt i flera år och känner utan och innan, mot ett gäng nya människor, där man först måste inse vilka man gillar, vilka som gillar mig, vilka jag vill vara med och vilka som vill vara med mig. Alla människor passar inte ihop även om man gärna vill det. Det är svårt att inte ha någon nära vän här som man kan prata med och anförtro sig åt. Men vänskaper formas med tiden, och de människor jag har hittat här kommer jag närmare för varje dag.
Slappna av
Jag är en person som ofta har behov att kunna slappna av, lugna ner mig och bara tänka på mig själv för ett litet tag. Här är det svårt, jag har svårt att ta mig egentid, även när jag är hemma på dagarna utan barnen är det svårt, för jag vet att det alltid finns sysslor att göra här, ALLTID. När barnen är hemma måste jag alltid vara beredd att rycka in OM det händer något. Jag måste även vara med barnen, ha ansvar, se till att de gör det de ska (läxor, plockar undan efter sig, byter om osv) och säga till när de gör saker de inte får. När föräldrarna är hemma är jag egentligen ledig, men barnen kommer och vill leka med mig ändå, ha hjälp med saker och annat. Jag bor på jobbet och är i stort sett aldrig ledig förutom när jag är utanför huset. Senaste tiden har jag försökt ta en liten stund varje kväll när alla andra har gått och lagt sig, sätta på pianomusik på datorn, tända ljus i rummet och bara sitta och andas en stund. Det hjälper otroligt mycket!
Hemlängtan
För att vara ärlig trodde jag att jag skulle ha mer hemlängtan än jag har. Faktiskt så saknar jag inte min familj (förlåt mamma, pappa, Erik och Olof), dock saknar jag mina katter.. Det känns lite konstigt att inte träffa familjen varje dag, men det är samtidigt rätt skönt att slippa de människor man bott med i 19 år (inget illa menat), och jag vet att jag kommer uppskatta dem så mycket mer när jag kommer tillbaka.
Dock saknar jag mina vänner, mina tillförlitliga, vanliga, svenska, underbara vänner. De där personerna som man kan vara hur störd som helst med utan att man blir dömd, personer man nästan känner bättre än sig själv. Som man kan skratta med, prata med, gråta med, sova med, sitta tyst med, allt, utan att det känns konstigt eller ovant.
Sen saknar jag också ibland, min svenska vardag, mina svenska vanor och mitt svenska liv. Det jag är van vid och har växt upp med, som jag för det mesta har trivts med, men som jag nu inte längre har. Jag saknar att leva som jag vill och inte behöva anpassa mig. Samtidigt som det är så otroligt givande och spännande att vara här.
Sjukt långt inlägg, grattis om du orkade läsa allt!
Liten sammanfattning
Oj, var ska jag börja.
Skolan, efter ett franskaprov har vi nu delats in i klasser, jag går i klassen med nivå B1, vilket är rätt så skapligt. Den högsta nivån för de som läser kursen är för tillfället B2. På tisdag börjar skolan på riktigt, antagligen kommer det också att bli en del läxor.
På tisdag ska jag även testa på en kör som ligger en liten bit härifrån, hoppas att det känns bra så att jag kan börja. Min efter KG-körabstinens börjar kännas av.
Jag får massa komplimanger att jag har ett fantastiskt franskt utal och nästan ingen accent, tummen upp för det.
Imorse tog familjen med mig till en second hand skidutförsäljning. Jag känner mig lite bortskämd, familjen köpte all nödvändig utrustning till mig, skidor, stavar, pjäxor och hjälm. Allt var i fantastiskt skick och och pjäxorna ser knappt använda ut, längtar redan till skidsäsongen börjar. Det bästa var priset, alla mina saker gick på ca 1000 svenska kronor. HELT GALET!
Ikväll är jag ensam med Louis, men har arrangerat med Sarah (som också är ensam med sin minsta!) att fixa en fantastisk kväll för ungarna med "resturang" och "bio" hemma hos dem. Barnen ska få göra biljetter och pengar att använda under kvällen. Jag är SÅ TAGGAD!
Skolan, efter ett franskaprov har vi nu delats in i klasser, jag går i klassen med nivå B1, vilket är rätt så skapligt. Den högsta nivån för de som läser kursen är för tillfället B2. På tisdag börjar skolan på riktigt, antagligen kommer det också att bli en del läxor.
På tisdag ska jag även testa på en kör som ligger en liten bit härifrån, hoppas att det känns bra så att jag kan börja. Min efter KG-körabstinens börjar kännas av.
Jag får massa komplimanger att jag har ett fantastiskt franskt utal och nästan ingen accent, tummen upp för det.
Imorse tog familjen med mig till en second hand skidutförsäljning. Jag känner mig lite bortskämd, familjen köpte all nödvändig utrustning till mig, skidor, stavar, pjäxor och hjälm. Allt var i fantastiskt skick och och pjäxorna ser knappt använda ut, längtar redan till skidsäsongen börjar. Det bästa var priset, alla mina saker gick på ca 1000 svenska kronor. HELT GALET!
Ikväll är jag ensam med Louis, men har arrangerat med Sarah (som också är ensam med sin minsta!) att fixa en fantastisk kväll för ungarna med "resturang" och "bio" hemma hos dem. Barnen ska få göra biljetter och pengar att använda under kvällen. Jag är SÅ TAGGAD!
Börjar få grepp om allt
Vardagen blir mer och mer vardag. Alla dagar är mer eller mindre lika, samtidigt som de är otroligt olika. Jag har numera koll på var alla grejer i huset har sin plats och jag vet vad som finns i frys, kylskåp och skafferi. Sällan tar jag med GPSen när jag ska nånstans, för jag hittar överallt dit jag vanligtvis åker. Jag har även fått en enorm vana med bilen och de smala vägarna här, ett möte är inte längre särskilt obehagligt för att man är så pass nära varandra.
Dagarna blir kortare och vi börjar gå mot hösten, vissa blad har börjat ändra färg, men det är fortfararande runt 20 grader varmt ute under dagen och man behöver bara jacka på morgonen och kvällen, många dagar klarar man sig även utan tjocktröja och långbyxor mitt på dagen. Ganska härligt att slippa det svenska höstrusket som jag antar har sänkt sig över allt och alla där hemma. Det blir ett franskt höstrusk istället, hur det blir återstår att se.
Påtal om franska, min franska går framåt med stormsteg skulle jag nästan vilja säga. Jag pratar endast franska hemma, ENDAST, ibland kan det komma ett enstaka ord på engelska som jag inte orkar förklara, och då är barnen genast på mig. Jag har utvecklats otroligt mycket språkligt sen jag kom hit och är så sjukt begränsad fortfarande (vilket får mig att inse hur dålig jag var för några veckor sen), men trots det har jag även konversationer på franska utanför familjen, lärare eller föräldrar på skolan och vänner till familjen. Idag hade Romane sin första pianolektion, jag pratade med hennes lärare (på franska) som har två barn med svenska namn (Sven och något mer som jag inte kommer ihåg..). Hon blev väldigt glad över att jag spelade piano och höll på med musik, sa att jag gärna fick komma till henne om det var något problem med piano jag ville ha hjälp med, och självklart gav hon mig också noter från min favoritkompositör (vilket jag snabbt berättade när hon visade mig noterna, hon skrattade och höll med om att hans låtar är fantastiska!).
Även vännerna här har jag kommit allt närmare, det börjar även nystas upp vilka jag faktiskt gillar och vill umgås med och vilka som jag antagligen inte kommer hänga med förutom i grupp eller i skolan. Igår efter skolan träffade jag Deanna (USA), och vi spenderade hela eftermiddagen tillsammans och slutade med utsikt över hela staden, varsinn glass och ett grymt deeptalk som verkligen gjorde så att vi klickade!
Livet är rätt så grymt nu. Förutom att jag har fått ont i halsen och inte kan träna. ÄR SÅ RASTLÖS.