Barnvaktsonsdag
Detta är andra onsdagen i rad som föräldrarna inte kommer hem förrän sent. Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Det är nämligen såhär: när jag är ensam med barnen känner jag mindre press, jag kan göra allt på mitt sätt och när jag känner att det passar. Jag sätter helt enkelt lite mina egna regler osv. Samtidigt så innebär barnvakt på onsdagar att jag har ungarna från 11.30-20.30 ungefär, vilket är VÄÄÄÄLDIGT länge.
Det innebär även att jag måste göra mer än jag gör vanligtvis, allt jag gör på onsdagar då jag är barnvakt (vilket jag gjorde även förra onsdagen) är:
laga lunch till barnen, ta med Romane till hennes pianolektion, skjutsa Romane till ridning, underhålla och leka med Louis, hämta Romane på ridning, fixa mellis, göra läxor med Romane, förbereda och laga middag, organisera mig så att Romane kommer till judo på kvällen utan att lämna Louis ensam i huset, stöka undan i hela huset och diska upp allt i köket, ge Louis ett bad, se till att Romane kommer hem från judo utan att lämna Louis ensam, äta middag med barnen och få båda två i säng innan 20.30.
En del att göra så att säga. Men samtidigt gillar jag det på något konstigt sätt, jag känner mig rätt fri och jag vet att jo, nu jobbar jag faktiskt. Vanligtvis på onsdagar när föräldrarna är hemma så gör jag nästan alla dessa saker, men mer halvt, Christina lagar ofta mat och jag badar Louis, Christina eller jag hjälper Romane med läxorna, det är olika, föräldrarna lägger barnen på kvällen. Och sen är allt lite diffust, vad jag ska göra och inte göra, om jag "jobbar" eller inte.
Det jag gillar med att vara ensam med barnen är i alla fall att jag vet att jag jobbar, inte något diffust mellanting mellan jobb och fritid och jag behöver inte undra över om föräldrarna tycker att jag ska göra något men inte säger till. I DO WHAT I WANT!
Upptagen tjej
Helgen flög förbi, som vanligt alltså. I fredags var det film och myskväll hemma hos Lara (Tyskland) borta i Seyssel (ca 20 min med bil), sjukt härligt! Fick veta i lördags att hennes familj tyckte jag var jättesöt och trevlig och att jag var sååå välkommen tillbaka när jag än ville. Känns bra!
I lördags åkte jag in till Annecy för att äta lunch, snacka och fönstershoppa med Sally (Skottland). Åkte hem för middag och sedan bar det iväg tillbaka till Annecy med Jessie (Kanada) och Olivia (Tyskland) för att träffa massa andra au pairer på en krog. Vi var väl en sådär 20-30 pers, ingen dålig uppslutning! Vi drack, pratade och dansade och det var bara allmänt härligt. I toakön precis vid ingången började jag prata med säkerhetsvakten lite grann. Han frågade var min kompis kom ifrån, hon svarade Tyskland, och vände sig sedan till mig och sa: Och du är fransyska? Jag tror att jag dog lite. Nej jag är svensk. Mannen får ett chockat ansiktsuttryck och säger, men du pratar ju så bra franska och jag hör ingen accent. GISSA om jag blev nöjd med mig själv!?
Så igår åkte jag med min familj och Olivias familj för att åka skidor. Det var kul, men dimma och svårt att se någonting alls. Speciellt i backen, är det ett gupp eller inte, oj det var det. Jag ramlade ett antal gånger, pinsamt.
Mycket mer har jag inte att säga. Ingen rast och ingen vila, äsch, vem behöver det egentligen?
Flera au pairer och fullt ös!
Tiden bara flyger fram, helt plötsligt inser jag att det är helg igen imorgon! Jag kör på högsta växel och 110% varje dag, gör saker och är allmänt upptagen hela tiden. Mitt nya veckoschema (ja, jag älskar scheman och listor) ser ut ungefär såhär:
Helt pedgogiskt med färger och allting! Svart är tiderna jag jobbar eller "jobbar", lite oklara arbetstider ibland. Röd är träning. Ljusblå är aktiviteter. Mörkblå är schemalagt franskaplugg. Lila är franskalektion och grön är göra-vad-jag-vill-tid.
Observera att onsdagar-fredagar varierer en aning på kvällarna beroende på olika faktorer. Mina gröna stunder brukar fyllas med att träffa vänner eller liknande. Och sen har jag ju för det mesta ledigt på helgerna också!
I alla fall, fullt ös medvetslös, nästan i alla fall!
Såhär efter jul har det kommit massa nya au pairer, jag har lyckats träffa flera av dem, men långt ifrån alla! I tisdags kom Sarahs ersättare Olivia från Tyskland till grannfamiljen. Hon är väldigt trevlig och en enkel person, lite blyg dock men jag är säker på att vi kommer komma bra överens! För övrigt har vi Jessie, som jag träffade för första gången för en vecka sen, sedan dess har vi träffats ytterligare 3 ggr, hon är ashärlig! Kommer från Kanada och pratar redan franska, har varit au pair i Spanien och är nu här, i grannbyn! Rena rama lyxen, kan till och med GÅ eller ta cykeln dit (cykel är nog att föredra) och behöver inte ens ta bilen! Idag gjorde vi kladdkaka hemma hos henne, hon älskade det, vem gör inte?! Det är även Jessie som jag har börjat gymma med (första gången ikväll men vi har bestämt att göra det minst 2 ggr i veckan tillsammans) som ni kan se på mitt fina schema finns det en "gym".
Vad mer.. jag har börjat spendera massa tid med barnen, vi har pysslat, spelat spel, haft spa (min favoritlek för jag får massage), lagat mat, kollat på film och ja, allt möjligt, och konstigt nog känns det så mycket bättre att vara med barnen, det känns bra och det är roligt. Självklart är de fortfarande "pains in my ass" ibland, men mer och mer har jag faktiskt börjat verkligen gillla att vara med barnen, även då jag är "ledig".
I övrigt: På lördag ska vi ses massa au pairer i Annecy för att få träffa alla nya och för alla nya att träffa alla oss som redan varit här ett tag (min idé att dra ihop detta, är fett stolt!).
Nu ska jag göra min franskaläxa, läsa lite, kolla på nån serie eller liknande innan jag somnar. Livet är härligt. Tack för mig
Knäpp data, nya vänner och en tysk skål!
Jag vet att alla nu sitter spända och väntar på ett blogginlägg så here we go. Ni vill veta allt om min helg, so I will tell you.
I fredags hände inget speciellt, jag hade min franskakurs och vi sjöng på franska-vilket jag skulle kalla en mer eller mindre katastrof. Men det var rätt kul! På kvällen lärde jag Romane att göra makraméarmband, vilket hon älskade (au pair poäng till mig!). För att gå vidare. Jag har upptäckt att min dator har blivit knäpp, majoriteten av tiden funkar inte tangenterna a och s, (för att de ska funka får man sitta och paniktrycka på en av tangenterna och hoppas att det efter ett tag, ca 5 minuter, dyker upp önskad bokstav på skärmen..) ibland inte heller c, sjukt irriterande när man skriver med folk på facebook eller försöker blogga. Just nu funkar de dock så passar på att blogga (får väl införskatta en ny data eller ett externt tangentbord när jag kommer tillbaka till Sverige...).
Låt oss gå vidare, i lördags vaknade jag och hela familjen var borta på olika saker, helt själv i huset med andra ord. Det blev en lugn förmiddag med en brunch bestående av ägg, rostat bröd och lite frukter tillsammans med en härlig kopp kaffe (mitt instant coffee för våran kaffemaskin är trasig.. tur att jag köpte en stor burk så jag kan dricka kaffe ändå!).
Under eftermiddagen skulle jag egentligen träffa en kille härifrån Frankrike, så jag tänkte att jag åker till Annecy lite i förväg och kan spendera min au pair lön på lite nya kläder, vilket jag tyckte att jag hade förtjänat. Tre nya klädesplagg blev det och sedan en promenad vid sjön i solen. Sjukt härligt!
Sen så gick mina planer i baklås för killen hade fått oväntat besök och kunde inte träffas. Jag kontaktar mina vänner som jag ska träffa senare för att gå ut, alla är upptagna och kan inte ses tidigare och Gemma som jag skulle träffat innan utgången hade fått reda på under samma eftermiddag att hon var tvungen att sitta barnvakt. Detta resulterade i 4 timmar tid utan någonting som helst att göra. Tur att jag hade med mig en bok!
Vid klockan 9 mötte jag upp Mikaela och vi gick bort till Jannes hus. Där drack vi en del vin och Janne lärde oss hur man skålar i Tyskland. Det är nog det bästa jag varit med om. Inte för att jag kan tyska och jag stavar med säkerhet helt fel men skålen går såhär: To de mitte (man sträcker fram handen med glaset) To de titte (man sätter handen mot ena bröstet) To de zack (man sätter handen mellan benen) Zacktsack! (Man lyfter upp handen som en vanlig skål) Och ja, vad det betyder är väl inte så svårt att förstå- men Janne översatte åt oss ändå. "To the middle, to the titty, to the balls. SKÅL!" ungefär så. Himla fyndigt och mitt nya favoritsätt att skåla på.
Jag och Janne (i ett inte 100% nyktert tillstånd)
Kvällen spenderades sedan på en klubb med 5 andra au pairer, som jag har träffat tidigare men aldrig riktigt pratat med men som jag nu satt och hade långa samtal med mellan all dans. Känns bra att numera kunna räkna dessa tjejer till mina vänner!
Igår träffade jag en ny au pair, Sally från Skottland, hon har en supergullig accent och är väldigt trevlig. Vi kom riktigt bra överens och gick genom marknaden i Annecy som är på söndag förmiddagar. Vi åt grodlår. Vi såg att de sålde det, tittade på varandra och kom överens att prova. Det var...speciellt.
Såhär ser grodlår ut, massa gegga och mojs och...ja, det är en groda.
Efter våran vandring runt i Annecy träffade jag då denna franska snubbe jag skulle träffat dagen innan. Det var riktigt svårt att prata franska då han pratade supersnabbt och jag var tvungen att be honom repetera i stort sett allt han sa. Bra övning för min franska i alla fall! Hoppas på fler franska vänner här så jag kan träna min språkliga förmåga!
Kulturkrockar och kulturchockar
Ju längre tid jag är här, ju mer saker upptäcker jag som är helt olika i Sverige och i Frankrike, mest små saker som tar en tid att upptäcka.
För det första: En dag ringde Christina mig och sa att Romane var sjuk så jag måste hämta henne från skolan. Jag hämtar henne och frågar vad som är fel. Yrsel, ont i huvudet och lätt illmående var det tydligen. Jag säger åt henne att dricka mycket och lägga sig i soffan för att försöka vila, hon har väl antagligen bara sovit eller druckit för lite så det lär gå över till ikväll om hon vilar och dricker tänkte jag. Ungefär mitt på dagen ringer Christina igen, hon har bokat en tid hos läkaren för att ta reda på vad som är felet och kommer hem om en timme.
På eftermiddagen då de kommer tillbaka från läkaren visar det sig att Romane har vätskebrist. Ungefär som jag trodde alltså. Hon har med sig ungefär 3 olika mediciner för detta hem.
Slutsats: Fransmännen åker till doktorn för minsta lilla och knaprar medicin och tabletter för allt möjligt, även saker som man själv lätt kan bota eller som går över av sig självt
För det andra: När jag var liten VET jag att jag ibland gick hem från skolan (eller ja, fritids var det väl) själv när jag var 7-8 år. Det tog mig 15-20 minuter och jag gick på trafikerade vägar. Romane är snart 10 år och måste bli hämtad och lämnad i skolan, en 10 minuter lång promenad på en liten 30-väg där det sällan kommer en bil (förutom föräldrar som ska hämt in barn i skolan). Detsamma gäller ALLA ANDRA ungar i skolan! Jag har aldrig sett en enda unge gå hem själv från skolan. Dessutom får man ABSOLUT inte lämna barnen ensamma hemma mer än absolut max en timme (som sagt så är hon snart 10 år).
Slutsats: Föräldrarna är en aning överbeskyddande och låter inte barnen vara självständiga. (I alla fall i jämförelse med alla föräldrar till mig och mina vänner när jag var i den åldern)
För det tredje: En gång satt jag och pratade med Christina. Hon drar då upp att, hon vet inte hur det är i Sverige, men här i Frankrike är det ganska otrevligt att ta mat före alla andra vid bordet har fått. Man serverar tydligen alla andra först och kan till slut lägga upp till sig själv. Självklart serverar jag alltid barnen innan mig själv, men jag låter absolut Eric och Christina ta själva. Lite annorlunda från hemma då alla bara tar själva så man får så mycket man vill ha.
Slutsats: Jag har alltså varit otrevlig vid varenda måltid sen jag kom hit då jag tagit själv istället för att servera alla andra, utan att veta om det. Jag måste servera Eric, Christina, Romane och Louis innan jag själv får ta för mig.
För det fjärde: Varje dag efter skolan äter barnen mellis. I Sverige har jag ett intryck av att mellis innebär en macka, en frukt, te/kaffe/annan dryck eller nån youghurt eller liknande. Det är i alla fall så som jag har växt upp. Här i Frankrike äter man ett paket kakor, ibland två (obs, ett paket kakor innehåller vanligtvis 4-6 små kakor, vilket till och med jag har svårt att trycka i mig på en och samma gång) och kanske en frukt, eller en kompott, vilket är ungefär äppelmos (eller annan frukt/bär) med en MASSA socker. Även godi konsumeras lite när som helt under dagen, utan (vad det verkar som) några restriktioner, kanske ska introducera lördagsgodiset?
Slutsats: Johanna dras med super-sockerspeedade barn hela eftermiddagen, precis som alla andra au pairer. Barnen har också grova humörsvängningar.
För det femte: När man kommer in i ett hus tar man sällan av sig skorna i hallen. Man går omkring i huset med skorna. På vintern eller när det är blött och slaskigt ute är det inte lika mycket, då har man istället tofflor (om man är hemma hos sig själv vill säga) som man byter till och som man går runt i. Dock kan man gå ut i trädgården eller till brevlådan med sina tofflor.
Slutsats: Huset blir skitigt på nolltid och att gå runt i strumpor inomhus är som att gå runt i trädgården med strumpor, de blir smutsiga och förstörda.
För det sjätte: Man säger tack. För allt. Tack för att du skjutsade mig, tack för att du inte stängde dörren, tack för att du tagit ut diskmaskinen, tack för att du gör ditt jobb, tack för att du lagat mat, tack för att du lämnade tvn på, tack för ALLT. Detta är något jag är rätt ovan vid, självklart har jag sen jag kommit hit tänkt på att tacka för saker. Men det är verkligen OTROLIGT hur mycket tack man säger, jag säger tack ungefär dubbelt så mycket som jag gör i Sverige, och ändå säger familjen (och alla andra fransmän) tack 3-4 ggr mer än vad jag gör.
Slutsats: Säg tack så ofta du kan, för minsta lilla grej, eller ibland utan anledning så kanske du kommer upp i hälften av fransmännens kvot.
Dessa är några av sakerna som jag har upptäckt under min tid här som faktiskt stör mig lite. Saker som helt enkelt jag tycker är rätt konstiga och även har svårt att vänja mig vid efter hela mitt liv i Sverige! Sen är det också en del andra saker, men som är mindre störande och lättare att anpassa sig till.
5 månder-jag har slutat räkna veckor
5 månader. Snart har ett halvår gått. Snart har jag varit här mer än halva tiden. Det är rätt sjukt. I och för sig var jag hemma i lite mer än två veckor, men ändå.
Så hur är det här? Det går upp och ner, VÄLDIGT mycket upp och ner. Jag kan spendera en dag med att ifrågasätta varför jag ens åkte tillbaka efter jul och nästa känna att jag absolut inte vill åka härifrån. Många olika faktorer påverkar hur jag känner och vad jag känner och när känslorna kommer, jag känner lite för mycket helt enkelt.
I nuläget befinner jag mig i en: jag tänker inte åka hem från Frankrike innan i alla fall Juli, men jag är öppensinnad för att byta familj- situation.
Det vill säga- jag känner att jag skulle kunna byta familj, men om jag inte hittar någon annan som verkar bättre än den jag har nu så är det här jag kommer stanna. Sen om det helt enkelt inte funkar på grund av olika saker får jag ta tag i det då.
SÅ. nog med min djupa funderingar! Vad har hänt egentligen. Ja efter att jag kom tillbaka hit har jag kommit in i au pair-livet igen. Jag har för mycket tid att döda och försöker fylla varje dag med nya saker.
Min franskalärare ska hjälpa mig (eller försöka i alla fall) att förbereda mig inför DELF-provet i franska som jag planerar att göra i Maj/juni, nivå B2, inte helt lätt alltså. Så på fredag ska jag få börja plugga och hon ska ge mig uppgifter och får även låna en bok. Då provet kostar en del (hoppas på att mina föräldrar kanske kan bidra med några kronor, hehe) måste jag plugga ordentligt så jag faktiskt klarar provet och får mitt certifikat med min Franskanivå.
Imorgon åker Sarah hem, jag och Mikaela sov över hos henne som en liten hejdå-get together förra helgen och tog en vandring upp på "vårat" berg (sjukt fin, måste visa dessa bilder!)
På tisdag kommer den nya au pairen till andra sidan gatan, jag vet att hon heter Olivia och kommer från Tyskland, hoppas verkligen att jag kommer komma bra överens med henne! Det har också kommit många nya au pairer allmänt och jag hoppas få träffa fler av dem inom den närmaste tiden.
Dessutom har Romanes pianolärare erbjudit sig att ge mig pianolektioner, vi måste bara hitta en tid som passar, håller tummarna!
Sitter även nu mycket av min tid och kollar upp och planerar vad jag vill göra (och ska göra) här i Frankrike under våren, väldigt kul och motiverande faktiskt!
Det var nog allt. Jag lever och mår rätt bra. Förutom att jag saknar att det inte är någon snö och har ett gigantiskt sug efter att åka längdskidor.
Mer skidor
I söndags var jag och åkte skidor igen. Denna gång med Gemma (england) då alla andra som skulle följt med var upptagna. Vi tog oss till ett litet skidställe bara 20 min från Annecy, eller vi tog bussen så det tog längre tid än 20 minuter. Det var rätt nice, även om det inte var världens bästa väder men som tur är regnade det inte i alla fall!
Gemma, som åkte slalom för första gången förra veckan blev under dagen min lärling. Hon gjorde rätt bra ifrån sig! Eller så var det kanske min expertis som gjorde att hon bara blev sjukt bra!
Självklart var kameran med! Kan inte sluta att förundras och uppslukas av ur underbart vackert det är här. Bilderna gör inte riktigt verkligheten rättvisa dock.
En kväll i klätterhallen
Jag måste bara berätta om min gårdag.
Sarah, min granne frågade mig om jag ville följa med och klättra, bouldering på kvällen. Mellan alternativen klättra vs sitta och göra ingenting kändes klättra mer lockande. Så vid cirkus halv sju begav vi oss ut i regnet, det var mycket regn, jättejobbigt att köra, och körde till ett boulderingställe i närheten av Geneve.
Nu kommer vi till den biten som jag bara känner att jag måste berätta. För det första måste man gå genom en lång smal våldtäcktsgränd mellan två stycken lagerhus ser det ut som. Sen är det en liten dörr som man knappt ser som man ska in i, det ser ut ungefär som att man är påväg in i en kontainer. När man öppnar dörren och går in är det som en vägg av rök, och inte vilken rök som helst, lukten som slår emot oss är weed. Jag fick en chock. För att sedan betala för klättringen går man uppför en liten trappa upp till en bar (ja, en bar) där det även finns soffor och ett sånt där fotbollsspel som man alltid hade på fritids som liten. Det var rätt sjukt och jag kände ganska starka dragningar att åka därifrån. Men nej, vi betalade och mötte upp en annan au pair, Michelle (Kanada) som tydligen är där någon gång i veckan. Hon var för övrigt sjukt duktig men hon har hållt på med klättring så det är okej. Vi börjar klättra och ja, det går rätt bra. Efter ett tag börjar de fransmän som är i närheten ge tips och kommentarer, supertrevliga var de! Det fanns även vissa av fransmännen som körde utan tröja, de var extra trevliga att prata med då man samtidigt kunde kolla på deras fina klättermuskler.
För att sammanfatta stället: Trevliga vältränade fransmän (vissa var till och med långa och snygga!) som klättrar utan tröja för att sedan ta sig en bärs och röka en joint. Uppenbarligen är det så klättring funkar i Frankrike.
Döda tiden
Det här med att döda tid. Något som alla måste göra, annars blir man sjukt rastlös. När man är hemma hela dagarna och aldrig har tillräckligt med tid för att dra iväg och göra något så blir man rätt bra på att döda tid. Hejhej! Där har ni mig, tidsdödarexperten! 3 timmar på förmiddagen och 2 på eftermiddagen när jag bara är hemma och tomtar omkring. Som tur är har jag faktiskt några intressen och även om det blir lite enformigt och frustrerande ibland så lyckas jag alltid hitta något sätt att roa mig på de här timmarna av ensamhet i huset.
Förutom att bara döda tiden har jag också blivit äckligt bra på att effektivt uttnyttja min tid. För att demonstrera detta ska jag nu ge ett exempel på vad en förmiddag för mig kan innehålla, 3 timmar alltså, håll i er:
Springtur
Dusch
Tvätta kläder
Vika barnens kläder och stoppa in i garderoben
Städa barnens rum
Plugga franska
Läsa bok
Förbereda lunchen
Ja, ungefär så kan det se ut. Jag fyller ut tiden med ett antal olika saker såsom:
- Läsning
- Franskaplugg
- Film
- TV-Serier
- Skriva historier
- Spela piano
- Skriva egen musik
- Träning
- Kolla upp saker att göra på helgerna här
- Baka
- Planera framtiden
- Leta saker jag vill plugga
- Fundera ut vad jag vill göra med mitt liv (utan framsteg dock...)
- Hitta på dumma saker att göra
- Filma dumma saker att göra
- Skriva brev
- Promenera
- Skypea med folk
- Måla naglarna
- Sova
- Testa nya frisyrer på mig själv
- Bjuda över någon för 1-timmesfika
- Åka till någon på 1-timmesfika
- Surfa runt på onödiga sidor på internet
- Städa huset
- Lyssna på svenska radioprogram
- Skriva listor- till allt
Skidåkning!
Då har jag åkt skidor i Frankrike för första gången i mitt liv. Nästan alperna men inte riktigt (fast jag tycker det räknas för det var fett nära alperna. Eller kanske berget ingår i alperna. Geografi har aldrig varit mitt bästa ämne..) Le Grand Bornand heter berget där vi åkte, ca 1 timmes bilresa från huset, lätt överkomligt, särskilt om man kan sitta och halvsova i baksätet. Min familj samt 2 andra familjer var det som åkte dit. En hög med ungar, massa medelålders franskisar och så såklart jag, lite utanför, men vad gör väl de när man bara ska åka skidor?
Jag märkte att jag inte har åkt slalom på ett tag (lite osäker och tekniken satt väl inte helt hundra, ganska ohundra) men det kändes ändå helt okej, jag tog mig nerför alla pister utan att ramla en enda gång. Körde ju även med den nya skidutrustningen som vi köpte under mina första veckor här som jag nu fick inviga!
Sammanfattning: Dagen bjöd på skidåkning på 1500-2000 meters höjd, strålande sol utan ett enda moln på himelen, närmare 15 grader under eftermiddagen och ömma fötter och ben.
Här är några av bilderna jag tog i de korta stunderna av väntan på att hela gruppen skulle samlas!
Första veckan tillbaka
Veckan har gått superfort! Oklart hur det hände. Det är väl bäst att jag bara vräker ur mig vad som hänt i veckan tänker jag.
Så, var ska jag börja... Min franskakurs har bytt tider (till min förtjusning och Christinas frustration) till 14.00-16.00 på tisdagar och 13.30-15.30 på fredagar (bara en halvtimmes skillnad från innan) vilket innebär att jag inte har tid att ta barnen för lunch någon av dagarna! Två veckodagar för mig själv/kompisar alltså! För övrigt har kursen även förlorat en del folk, många som har åkt hem eller bara hoppat av för att de inte gillar kursen. Jag gillar kursen, jag får träffa några av vännerna och jag gillar läraren. Nu när vi dessutom är färre får man ut mycket mer av lektionen!
Sen så har Louis börjat på musik-dvs att dom typ utforskar instrument och så vidare, lär sig grunderna i teori, för att sedan kunna välja ett instrument att spela.
Jag har även haft lite tid att träffa folk, Mikaela (Finland) fyllde år i torsdags (20 bast!) och bjöd över mig och Sarah (USA) för fika.
Romane har tagit bort sin pre-tandställnings-ställning som hon har haft i munnen bakom överkäken. Hon tycker det känns konstigt.
Det finns en tradition här, oklart varför, att man på 13-dag jul äter en slags tårta/paj med mandlar. I denna finns det en liten grej, typ en liten figur i plast, man måste vara försiktig när man äter så man inte dödar tänderna på den! Den person som får den lilla figuren i käften blir sedan kung/drottning och får gå runt med en krona av papp som följer med då man köper tårtan. Louis fick figuren-en liten alv från Hobbit om jag inte såg fel, och gick stolt runt med sin lilla krona.
I torsdags gjorde vi vårrullar (Christina tog en matlagningskurs när de var i Thailand) vi hade inte 100% koll på hur man gjorde och det slutade i mycket skratt och en del frustration. Mitt under allt ringde även telefonen-grannen. Romane svarar och säger att vi gör vårrullar och även "C'est la catastrophe!". Goda blev de i alla fall.
Jag läser Harry Potter på franska och har vädret är härligt, runt 15 grader med sol. Igår satt jag i solen vid Lac d'Annecy och läste, i endast tjocktröja, SÅ SKÖNT! På måndag ska jag börja ge gitarrlektioner till grannpojken, KLIRR I KASSAN! Plus att han är supermotiverad, i jämförelse med Romane som är äckligt omotiverad när vi tränar piano, det går mig på nerverna att halva piano-övningen går ut på att hon ska gnälla och jag säga emot. Hoppas att Matteo (grannpojken) kommer att ge mig hopp för musiken och dagens ungdomar!
Chrsitina flänger just nu runt i huset och städar och lagar mat, jag håller mig ur vägen. Nu ska vi nämligen fira en andra julafton med Erics föräldrar och bror.
Återkomsten
Efter lite mer än två fantastiska och underbra veckor hemma är jag nu tillbaka i Frankrike. Det var riktigt svårt att faktiskt åka tillbaka, framför allt för att jag insåg hur bra jag trivs hemma i Sverige och hur mycket jag saknat mitt liv där, och sen var det ju det att säga hejdå till folk-det där med att säga hejdå har jag stora problem med. Inte så kul att behöva säga hejdå en andra gång till alla man älskar. Men nästa gång jag kommer hem, som det ser ut nu, kommer det vara att komma hem på riktigt, och inte bara åka på besök. Jag ser verkligen fram emot det.
Nu börjar alltså andra etappen av mitt au pair år. Igår flög jag tillbaka till Frankrike. Jag ska berätta om min resa.
Vid klockan 11 lämnar jag Arlanda efter att ha blivit skjutsad dit av Piglet och med sällskap av mamma (även en fika hann vi med innan mitt plan lyfte). Jag sov hela resan, inte helt otroligt med tanke på att jag sov ungefär 2 timmar natten mellan lördag och söndag. Vid 13 är jag framme på Amsterdams flygplats. där jag har 4 timmar innan nästa flyg går. För er som inte varit på Amsterdams flygplats kan jag säga att det finns världens mysigaste ställe, gröna, sköna soffor där man kan sitta/halvligga, träd (antagligen inte riktiga) inomhus, och högtalare som de spelar sköna naturljud i, fågelkvitter och så vidare. Där tillbringade jag mestadelen av de 4 timmarna, då jag inte tog en kaffe på starbucks, som för övrigt också var hur mysigt som helst och hade världens härligaste soffor.
17.15 skulle mitt plan ha gått, men pågrund av skidsäsongen i Alperna var det "flygplanskö" för att få åka till Geneve, så vi åkte väl ungefär en halvtimme senare. Även på detta flyg sov jag.
Framme i Geneve inser jag att jag ätit ungefär fikat på morgonen, en kopp kaffe och en liten macka på hela dagen-inte konstigt att jag är hungrig. Min väska tar god tid på sig att komma, ni vet sådär lång tid så man faktiskt tror att den har försvunnit i bytet. När den väl kommer ska jag ta en buss till WHO i Geneve där Eric lämnat min bil. Det gick ju inte. För det första hade han sagt att det gick en buss från flygplatsen och dit-det gjorde det inte. När jag väl sprungit runt och till slut hittat någon som kunde hjälpa mig visade det sig att jag skulle ta en buss och sen byta till den som åkte till WHO. Jag åkte alltså den första bussen och gick av där jag fått intruktioner. Jag sökte upp busshållplatsen för nästa buss och letade upp tidtabellen. Inga tider på söndagar.
Föreställ dig nu att du har sovit två timmar plus 4 osammanhängande timmar på flygplan, inte ätit särskilt mycket på hela dagen, har ångest över allt och alla du lämnat hemma samma dag, redan har sprungit runt på flygplatsen i cirka en timme, inte hittar i Geneve och dessutom har två feta väskor du släpar på- där har ni mig igår kväll. Jag var en aning frustrerad och allmänt förtvivlad över situationen.
På busshållplatsen hittade jag en karta. Okej, jag är inte så långt fråm WHO, verkar det som. Jag memoriserar vägen och börjar knata. 45 minuter senare, med blåsor i handflatorna, svetten rinnande längst hela kroppen och värkande armar och axlar kommer jag fram till parkeringen. Jag hittar bilen och kör hem.
Inte världens bästa start på mitt återkomst. Det fanns mat framställt på bordet när jag kom tillbaka-men jag var helt ärligt för slut för att äta den. Eric var vaken och vi pratade kort, jag tror han märkte att jag var trött.
Sen gick jag in till mitt rum och somnade-utan att borsta tänderna eller ens byta om till pyjamas.
Påväg hem
Om ganska precis 5 timmar är jag i Sverige igen. Herregud.4 månader senare - 17 veckor
I fyra månader har jag nu levt i Frankrike. I fyra månader har jag bott hos en familj som inte är min egen, kämpat mig fram på ett språk jag är väldigt begränsad i, tagit hand om barn som jag inte kände sen innan, anpassat mig efter andras krav och önskemål. Jag ska inte ljuga, det har varit riktigt tufft ibland, de senaste två veckorna har jag majoriteten av tiden bara velat ge upp, kura ihop mig i sängen och försvinna bort ett litet tag.
Att vara au pair är inte lätt, det är så mycket svårare än man kan föreställa sig. Samtidigt som det är en fantastisk möjlighet och ett sätt att utvecklas som person och lära sig så otroligt mycket. Jag har hittat så många fina människor här som jag numera är glad att kalla mina vänner. Jag har lärt känna mig själv mycket bättre och blivit mycket självständigare. Efter att laga mat minst 4 ggr varje vecka har jag blivit ungefär 27 gånger bättre på matlagning än tidigare. Min bilkörning har utvecklats enormt, jag känner mig helt hemma med att köra bil och har blivit (inte för att skryta) KUNG på att fickparkera med min bil, eller kung kanske är att överdriva, men riktigt bra i alla fall! Franskan går framåt, även om jag knappt märker skillnaden så kan jag nu verkligen ha konversationer och följa konversationer utan att ens anstränga mig. Många fina stunder har satt sig i mitt minne och jag vet att det är minnen för livet. Och jag ser fram emot våren då jag vet att jag kommer få många fler stunder att lägga till de där minnena.
Under dessa fyra månader har jag under mina dagar hemma:
lyckats läsa ungefär såhär mycket:
Och fått ungefär såhär mycket beundrarpost:
Spelat piano ca 5 timmar per vecka-det blir ungefär 85 timmar totalt
Spenderat närmare 150 timmar med filmer och serier
Städat huset i sammanlagt 50 timmar
Pluggat franska själv i ca 60 timmar och i ca 90 timmar om man räknar med lektionerna
...och en massa andra saker
Mycket är bra, mycket är mindre bra. Men oavsett vad ska det bli så enormt skönt att få komma hem ett tag. Att kunna slappna av för första gången på 4 månader, slappna av på riktigt. Om två dagar är jag hemma. Jag får träffa familjen, vännerna, njuta av att det blir kväll vid halv 4 som det ska på vintern, äta svensk mat, känna julstämning, befinna mig i en mer eller mindra kravlös tillvaro, prata svenska, bara få leva livet så som jag faktiskt är van vid och känner till. Ett liv jag är helt bekväm i 110%.
Fyra månader är en lång tid, en tredjedel av tiden jag ska vara här. Det är rätt sjukt ändå, att jag har varit här en tredjedel av mitt år. Vad som oroar mig mest är: kommer jag verkligen vara flytande i franska när jag åker hem på riktigt till sommaren?
Noël à la maison
Inte för att vara sån, men helgen har varit grym.
Igår hade jag och Romane pianokonsert. Tillsammans gjorde vi ändå en hyffsad version av Adeles Someone like you och jag lyckades även ta mig igenom mitt eget pianostycke utan märkbara fel. 2 timmar spenderades med att lyssna på andra elever som spelade piano, 4 andra stycken av min favoritkompositör förutom det jag spelade, inte helt fel!
På kvällen var det sleepover hos Gemma (England), vi promenerade i någon timme i Annecy först och njöt av alla fina ljusgrejer de har satt upp inför julen. Sen tog vi oss hem till henne, åt middag och satte på en film med en hög choklad som tilltugg. Sjukt mysigt om jag får säga det själv! Efter det var det dags att sova, eh ja, det råkade bli så att vi låg och pratade i 2-3 timmar innan vi insåg vad klockan var och bestämde oss för att faktiskt sova.
Idag har vi haft Noël à la maison, alltså Jul hemma. Den lite komplicerade familjesituationen blev äntligen helt klar för mig. Erics föräldrar är skiljda, hans pappa har en ny, han har även ett tidigare äktenskap med en dansk kvinna, och en dotter med henne. Erics mamma, hans före detta fru samt deras dotter och hennes man var det som kom hit idag. Dottern är 27 år och gifte sig nu i höstas.
Alla var extremt trevliga och jag pratade ganska mycket med både Erics mamma och hans före detta. En ENORM hög paket blev utdelade. Jag skojjar inte, det var sjukt mycket saker och nästan allt var till barnen, gissa vilka som var i extas? Det blev ju faktiskt så att även jag fick lite presenter, två paket till och med! Otroligt gulligt och snällt, fick lite skuldkänslor att jag inte hade köpt något men jag har ju tänkt att köpa grejer i Sverige och ge dem till familjen när jag kommer tillbaka.
Mina två presenter, handkrämer (har haft problem med supertorra händer senaste månaden typ..) och fin schweizisk choklad i en julkula. SUPERNÖJD!
Vi åt en fantastisk tre rätters måltid som Christina hade gjort och drack en del vin innan våra gäster begav sig hem. Efter det spenderade jag 1 timme med att bygga Lego med Louis (inser att jag fortfarande älskar det, kanske ska önska mig lite lego i julklapp??), som hade fått 2 gigantiska byggsatser och 3 mindre, det gigantiska är för 8-14 år, han behövde rätt mycket hjälp, inte för att jag klagar!
Nu sitter jag på rummet och tar mig lite egentid efter en heldag med familj och ungar med på tok FÖR mycket energi. Har tänt 3e ljuset i min improviserade adventsstake och ska nu ta fram en bok att roa mig med.
Lucia var det va?
13e december, idag är första Lucian på...massa år som jag har vaknat senare än 05.30, rätt så sjukt. Jag har inga Luciatåg, inget hoppande in och ut ur lucialinnet för att springa vidare till bussen, tåget eller vad som nu ska föra mig till nästa tåg. Inga ljus, inga luciasånger, inga lussebullar eller pepparkakor. Jag måste säga att det känns rätt ledsamt att inte ha allt det där.
NOSTALIGISKA LUCIABILDER! Det är ju obligatoriskt
Jag har ju haft som tanke rätt länge att fira Lucia med ungarna här, insåg dock under natten att shit, jag har ju inte lärt dom någon sång. Kaos. Ska försöka lära dom en snabb Nu tändas ikväll, klä upp dom i vitt (och mig själv också...har inte med mig lucialinnet ju) och tina lussebullar som jag fryst in från när vi bakade dom. Sen ska vi ha ett tåg, det bestämmer jag! Om inte annat får jag sjunga och dom stå och vara söta, japp, så får det bli!
Man kan ju verkligen inte INTE fira Lucia!
Over and out
Uppträda eller framträda kanske det är?
Såhär nu in i juletider (julkänslan är på minimum tyvärr!) händer det ju massa saker. Barnen får snart jullov, precis som jag, alla aktiviteter ska ha någon slags julavslutning, man ska baka massa, handla julklappar, julstäda och julpynta och så vidare. Alla julklappar är redan fixade (utom typ 2..), städa gör jag ju varje vecka, men vi har i alla fall en gran...i plast.
Det här med avslutning av aktiviteter då. Jag går ju i en kör, vi har en slags avslutning på tisdag kväll där folk från byn får komma och lyssna på oss, och självklart bjuds det på vin chaud, soppa, kakor och diverse annat mumsigt. Våran dirigent frågade mig om jag skulle kunna tänka mig att sjunga någon jullåt på svenska på den här avslutningen, ja jo, varför inte? Så på tisdag står jag där och ska sjunga Jul, jul för massa franskisar, solo och allt men som tur är med piano ackompangemang!
Sen så är det ju så att Romane spelar piano, hennes pianolärare är supergullig och allmänt ashärlig. Avslutningen för pianot är på lördag, då ska Romane spela Someone like you (Adele-låten ni vet) som hon har lärt sig och strulat med nu hela hösten. Hon spelar NÄSTAN felfritt. I alla fall, pianoläraren föreslog att jag skulle sjunga till för det är rätt segt att bara lyssna på pianokompet, så ja, på lördag sjunger jag Someone like you inför en massa franskisar också.
Juste, pianoläraren vet ju att jag också spelar piano och tyckte att jag skulle spela något på lördag också. SÅ jamän självklart ska jag spela ett stycke, insåg precis att det är ca 6-7 minuter långt.. oj.
Jag har alltså nu tagit på mig att göra tre stycken framträdanden inom närmaste veckan, soloinsatser mer eller mindre, inför massa franska människor. Jomän visst!
Om en vecka är jag hemma i Sverige igen. Längtar ungefär SÅHÄR mycket efter pepparkakor, glögg, svenska, familjen, vänner, mörker och såklart själva julen!
Fête des Lumières
Helgen spenderades i Lyon på Fête des Lumières, ett sjukt stort och helt fantastiskt evenemang. Jag körde dit med Mikaela (Finland) och Janne (Tyskland), det tog ca 1,5h, rätt ok avstånd. Här i Frankrike måste man ofta betala för motorvägen, vilket suger, bara så ni vet.
Lördag morgon vid 9.45 ganska exakt är vi framme. Eftersom evenemanget är ungefär hur stort som helst så är alla hotell och vandrarhem bokade långt i förväg, så när vi skulle boka var allt såklart redan fullt. SÅ vi bestämde oss för att couchsurfa! Ett extremt bra val då vi råkade hamna hos en tjej som jobbar på turistbyrån i Lyon. Det var till henne vi kom 9.45. Efter att ha fått kartor och massa hundra tips av henne (Amina) begav vi oss till tunnelbanan in till Lyon. Jag insåg att jag verkligen har saknat att åka kommunalt, jag tar ju bilen överallt här. Att bara få sitta på tunnelbanan var fantstiskt, efter ca 4 månader utan det. Tunnelbanelinjerna var sjukt korta för övrigt, ungefär som mellan Brommaplan och Hötorget.
I alla fall, vi turistade en del i Lyon, shoppade lite (jag köpte en väska) och åt på McDonalds, nyttigt värre.
Janne (Tyskland) och Mikaela (Finland)
Jag och Janne (Tyskland)
Vi tre tjejer. (Kom ihåg denna byggnad!)
Framåt kvällen tog vi oss upp på ett berg med en katedral eller någon annan slags kyrklig byggnad på. Där såg vi hur staden lystes upp när mörkret föll. Det var sjukt mäktigt.
Lyon by night
Sen började festivalen. Med 4 miljoner andra turister tog vi oss runt i Lyon och tittade på alla de fantastiska saker som festivalen bjöd på. Eller nej, vi såg inte allt, det var lite för mycket för det. När jag såhär i efterhand tittar på bilder från andra au pairer som också var där blir jag lite ledsen att vi missade vissa saker, men vi hann med mycket i alla fall! På gatorna var det tjockt med folk, ibland fick man stå ihopklämd utan att kunna röra sig i 15 minuter. Lite känsla av att vara på en konsert, förutom att det inte var en konsert.
Överallt fanns det människor (jag antar folk som bor i Lyon och har sett festivalen ett antal tusen gånger) som sålde "Vin Chaud" påminner om glögg, crepes, gaufres, hot dog, osv, vi köpte en del att mumsa på för att hålla oss nogolunda varma i kylan. Vi hittade även några som gav ut Gratis Vin Chaud! Vi gick förbi ca 4 ggr, det var lika gratis och gott varje gång.
Känner ni igen byggnaden??
Vinter-bild
Samma plats 3 minuter senare. Vår-bild.
Det var allt. Eller nej, men det var mycket. Måste säga att allt var ungefär 1000 gånger coolare och mäktigare i verkligheten!
Fête des Lumières är absolut ett av de coolaste evenemangen jag någonsin har varit på, absolut ett måste göra i livet!
Med jul pågång!
Den här helgen har jag jobbat, dvs varit ensam med barnen. Vi har haft det grymt ändå! I lördags åkte vi tillsammans med Sarah och hennes två barn till Jultomtens hus nämligen! Det var rätt grymt. Jag och Sarah var nog mer engagerade och uppspelta än barnen. På kvällen bakade vi sedan lussebullar, jag var ju tvungen!
Tomtens släde, såklart!
Den sjuka renen som ätit för mycket nutella :(
Tomtens skrivbord
Alla leksaker!
Nöjd tjej vid tomtens bord. Notera den extra platsen för magen i bordet!
Tomtens bok där man själv fick fylla i sitt namn och en lite hälsning till tomten. Jag skrev, hehhe, på svenska.
OCH SJÄLVKLART! Ett möte med självaste tomten blev det också!
Sen i söndags när föräldrarna var hemma igen mötte jag upp Reillie (USA) och Holly (USA) för att köra 1,5 timmar upp till Schweiz och Montreux, en otroligt vacker stad. Där gick vi omkring på den supermysiga julmarknaden i några timmar, utan att köpa annat än mat dock. Jamän, lite fler bilder- varsegoda!
Jag och Holly (USA) trotsar våra rädslor och tar oss längst ut på en pir!
Reillie (USA), Holly (USA) och så jag.
Det här med språket
Ja, det var ju det här med språket. Franskan framför allt. Vilket jag fortfarande håller på att lära mig.
Såhär är det. Jag pratar franska hela dagarna, hemma, hela tiden, med andra föräldrar vid skolan, på franskalektionerna, i min kör. Jag hör franska hela tiden, på radio, på tv, av folk jag pratar med. Samtidigt så läser jag, ser filmer och pratar med mina vänner här på engelska. Ovanpå det bloggar jag, pratar på skype, chattar och ser överallt på internet allt på svenska.
Att tänka och använda 3 språk samtidigt är inte det allra lättaste jag har gjort, och det leder till att jag gör massa fel i alla tre språk (okej franska gör jag massa fel i ändå...). Framför allt blir det ibland så att jag mixar språk, det händer faktiskt ganska ofta. Det händer även att jag byter ut några bokstäver här och där...så vissa ord blir en aning annorlunda än vad jag egentligen menar.. Här har ni några exempel på felsägningar av mig:
"Je le trouve pas dans la room"
"OH she looks so skojjig!"
"Tu es un peu knas"
"I was going to take a douche...."
"So I put the sense in the voiture"
"Tu aime manger les petit pieds?"
"Since we belong to the European Onion..."
Trotts dessa felsägningar (listan blir längre och längre för varje dag..) får jag ändå positiv feedback på min franska. Och ibland även min engelska. Samt många goda skratt. Susanne som jag alltid åker med till kören på tisdagar påstod senast att jag har blivit bättre än jag var i början. Enligt henne pratar jag mer, snabbare och med mindre fel än när jag började i kören vilket var... 1 månad...eller 2 månader sen, lite oklart.
Trevligt att folk märker mina framsteg då jag själv ärligt talat har lite svårt at göra det, även om jag märker att jag pratar mer nu så känns det inte riktigt som jag lärt mig så pass mycket franska alls. Men kanske har jag fel. Hur som helst när jag pratar svenska så känns det helt fel, engelska eller franska går bättre, men med svenskan känns det som om orden inte riktigt hör hemma i min mun, att språket och hur jag uttrycker mig känns rätt avlägset. Har lite svårt att bestämma mig för om det är positivt eller negativt.