Erica hörde av sig på eftermiddagen och vill till Yvoire där det var karneval. En härlig promenad i den kvävande värmen blev det och en runda i Yvoire för att se på alla utklädda. Köpte även en klass att smaska på.

 

 

 

 

Igår spenderade jag dagen i trädgården iförd bikini, värd dag. På kvällen åkte jag inte till Geneve för "Fete de l'espoir" vilket betyder typ Hoppets festival. 

 

Mötte där upp Louise och Julia, två andra svenskar som kommer åka härifrån nu i veckan, vilket är lite synd men men vad ska man göra? Vi picknickade lite, fick gratis snacks (supergoda majsgrejer!) och snackade innan vi tänkte ta oss till scenen. Tydligen fick man inte en ballong om man inte var barn, sjukt ledsen. Scenen var inte där vi trodde den var, där var det en stor tvskärm istället. Vadå finns det ingen scen, är det ett skämt?! Vi insåg snart att scenen var inomhus, skumt men okej. Då all alkohol i området var dyr begav vi oss iväg för att köpa en flaska vin på en vanlig affär istället. Vi tog en med kork men hade ingen öppnare. Då fick Louise en smart idé att visa sitt partytrick...vilket slutade med att flaksan sprängdes. Inte helt lyckat trick, så vi köpte en ny flaska med skruvkork denna gång. 

 

Mötte sedan upp Mikaela och Olivia, mina vänner från Annecy och satt och pratade på en gräsmatta. Ett gäng tjejer kom fram random och frågade efter dricka och cigg, nej tyvärr tjejer, vi har inget (eller ja, allt är slut). Men de satte sig och började prata med oss på dålig engelska och det visade sig att de var 15 år, herregud vad gammal jag kände mig där. 

 

Vi tog oss in i byggnaden med scenen och såg några band, dansade lite och jag fick en CD (efter att den knockat mig i bröstkorgen, har fortfarande ont!). Sjukt härlig och galet lyckat kväll! 

 

Oj. Veckan bara försvann, helt. Plötsligt är det fredag igen och dags att vara ledig, för det är ju ju inte hela dagarna..eller? 

I onsdags åt jag middag med Jessie, så himla härligt att se henne igen, har verkligen saknat henne sen jag flyttade och inte längre kan dra över var och var annan sekund. Men i onsdags så återförenades vi i alla fall efter en månad (SÅ LÅNG TID) ifrån varandra. Vi åt en lyxig måltid på donken..(mest för att ingen av oss ville spendera massa pengar) och catchade up om livet. Nästa helg åker jag med henne och två till av tjejerna från Annecy på roadtrip till Italien! Sitter och planerar inför det nu! 

 

Igår var det gym på förmiddagen, gick på bodypump (sjukt bra pass faktiskt!) där en tant var instruktör. Hon måste varit minst 60 år och i TOPPFORM, herregud vad mesig och svag jag kände mig när hon hade minst dubbel vikt av det jag hade på allt, och jag ska föreställa vältränad? 

Efter lunch var det franskakurs, det spöregnade så vi spenderade kursen inne med övningar och prat, självklart bjöd våran lärare på choklad, som han alltid gör. 

På kvällen blev det ännu ett gympass, köttade hårt alltså! Jag har träningsvärk idag. 

 

Idag åkte jag med Paloma och Erica till stranden där vi satt och pratade och tittade på ett gäng barn som skulle segla optimist. Även en fika blev det innan jag drog hem och däckade i trädgården med bikini. Vaknade som tur var efter inte allt för lång tid och tror att jag undvek att bränna mig. 

 

 

Har börjat inse hur kort tid det är kvar och tar till vara på varje dag, varje timme, varje minut, kanske inte riktigt varje sekund, men det är inte långt ifrån. Helgen passerade blixtsnabbt och nu är det måndag igen, solen skiner och jag ska snart ut i solen och plugga lite franska. 

 

Ska berätta om gårdagen i Lyon. Vi var 10 pers som åkte dit, två bilar alltså, på vägen dit åkte vi om varandra hela tiden, varje gång gjorde personerna i den omkörande bilen någon grimas eller liknande. Observera att bilturen tar ca 2 timmar. 

Väl framme letade vi parkering i ca 20 minuter innan vi äntligen hittade. Till skillnad från sist jag var i Lyon i December för Fete les lumieres, var det denna gång ca 25 grader och sol utan ett enda litet moln på himelen, så shorts och linne var för mig en självklarhet, vilket det inte var för sydeuroperna i gruppen. Vi vandrade omkring i Lyon och såg nog det mesta man ska se, alla byggnader och områden, lite glass och picknick ingick självklart! Sedan tog vi oss till en gigantisk park: Jardain de tete d'or. Som tydligen ska vara en av de största, eller bästa eller ja någonting sånt, i Europa. Vi gick vilse ungefär 5 gånger. I parken fanns det förutom allt som finns i en vanlig park (gångvägar, gräs, träd osv) en djurparksavdelning och en botanisk trädgård. 

Helgen har hittills och kommer fullt ut att spenderas med vänner. 

 

Igår åkte jag och Erica till Nyon, det blåste mer eller mindre halv storm vilket var tråkigt då det var superfint väder och man hade lust att vara ute, men då blåste man ju bort. Mötte upp Emelie och hennes söta lilla bebis där och det slutade med att istället för att gå och promenera i Nyon så hamnade vi i hennes lägenhet med kaffe. 

 

Väl tillbaka hemma tog jag bilen för att hämta Nina och åka till gymnastik. På grund av vinden valde jag att avstå från min vanliga löprunda som jag alltid tar mig ut på då hon har gymnastik, istället gick jag till poolen som ligger i samma byggnad som gymnastiken, låg och nötte fram och tillbaka i bassängen i mer än en timme, 2 km simmade jag innan jag gick upp. 

 

På kvällen gick jag och en flaska vin ner till Erica där även Vojta och Paloma var. Efter att desperat ha försökt få igång spisen för att fixa middag försökte vi med micro och till slut brödrost för att värma de färdiga crepesen, det funkade med brödrosten, lite i alla fall. Tur att vi hade efterrätt att äta istället!

 

Idag blev det en promenad med Erica nere vid vattnet innan vi åkte in till Geneve med Paloma, Vojta och Bea. Vi skulle låna cyklar men tydligen var man tvungen att lämna 20 € för varje cykel som man sen fick tillbaka då man lämnade tillbaka cykeln, pengar vi inte hade. Så det slutade med en promenad i Botaniska Trädgården där det även fanns en liten strand som vi satte oss att sola på. Gick förbi FN och den bombade stolen också. 

 

Imorgon blir det tidig morgon, kl 8 bär det av mot Lyon med samma gäng som jag var med idag (och kanske några fler, lite oklart) för att turista runt där över dagen!

 

 

Galen turisthelg. Vad mer finns att säga, helt knas väder, ena sekunden sol, andra regn. Kommunaltrafiken är inte den lättaste att hitta i men åkte inte fel en enda gång! Flyget hem igår var försenat, skitjobbigt men läste ut en hel bok i väntan.  Mycket vandrande och många trappor, ont i fötter. Så kan man väl sammanfatta det hela! Nu blir det bilder istället!

 

Nu blir det ett sånt där långt filosofiskt och tråkigt inlägg igen. Njut av min lilla uppsats! Om ni orkar läsa igenom den!

 

Om två månader åker jag hem, EXAKT 2 månader, idag är det 8e maj, 8e juli åker jag hem, det känns sjukt, jag är taggad men samtidigt orolig. Jag tog ett steg ut ur mitt gamla liv för att börja ett nytt men om två månader kommer jag hoppa tillbaka in i det igen, mer eller mindre. Är faktiskt en aning nervös över hur det kommer gå, kommer jag trivas med mitt gamla liv på samma sätt jag gjorde förut, eller kanske bättre? Eller sämre? 

 

För övrigt måste jag bara säga att livet i min nya familj är riktigt riktigt bra, självklart inte perfekt, men det var inte heller något jag förväntade mig, bara bättre, och det har det verkligen blivit. Dock har jag fortfarande kvar vissa "arbetsskador" om man ska uttrycka det så, från förra familjen. Varje gång någon av föräldrarna kommer och säger: "Du, Johanna...." blir jag helt spänd och nervös, förväntar mig en utskällning och tankarna börjar genast rusa omkring för att komma på vad jag har gjort fel. Men det blir aldrig en utskällning, det är bara lätta informationer och liknande: "Jag åker iväg nu. " " Vill du ha te, jag ska sätta på vattenkokaren." "Tack för att du gjorde dethär" "Vad har du för planer för ikväll?"

Och trots att jag haft det såhär i över en månad så sätter ändå min reaktion igång vid varje tillfälle, rädslan att ha gjort fel, att ha varit en besvikelse. Jag hoppas att detta kommer gå över så snart som möjligt. 

 

 

Livet som au pair är inte lätt, men familjen är en stor del av det, hur man blir bemött, både av föräldrar och barn. Att anpassa sig så totalt till en annans familjs livsstil och förhållningssätt och sätt att hantera ALLT är nog en av de svåraste saker jag någonsin gjort, men också en av de mest lärorika och jag är så himla glad att jag har tagit den här möjligheten, och att jag, trots att det blev totalt kaos (för ja, det var det faktiskt) i min första famlilj, inte gav upp utan bestämde mig för att stanna i Frankrike och avsluta det jag påbörjat. Jag ångrar inte för en sekund att jag bytte familj, även om det innebar att lämna mycket av det liv jag byggt upp under lite mer än 7 månader. 

 

Så många upplevelser har jag haft sedan jag åkte iväg hit, och nu närmar sig slutet med stormsteg, dagarna verkligen flyger iväg utan att jag ens greppar att de går! Jag har bara 2 månader kvar att göra allt jag vill göra, att umgås med mina nya fantastiska vänner och att njuta så mycket av tillvaron som möjligt innan det är dags att lämna livet jag skapat mig här och allt som hör till det. Är rätt jobbigt och lite sorgligt, samtidigt som jag inte kan vänta tills jag får träffa alla vänner och familjen igen. 

 

Jag har hemlängtan, men inte riktigt, mer en saknad av saker jag inte har här. Vardagsmotion, att bara gå ner till centrum, eller till bussen eller tåget, eller till en kompis, saker jag gjorde varje dag, gör jag inte här, inte på samma sätt. Att åka kommunalt, också något jag gjorde varje dag, medan jag här alltid sätter mig i bilen och kör iväg, hur mycket tid som helst som går till spillo bara för att man sitter bakom ratten, resetid, som jag hemma uttnyttjade till att göra saker, plugga, läsa, sova, prata i telefon, stirra ut genom fönstret och förlora mig i mina egna tankar. Jag saknar att dricka ett glas mjölk, mjölken här är inte alls som mjölken hemma, den funkar att ha till flingor eller till kaffe, men inte att dricka bara sådär. Jag saknar mina katter, att ha någon av dem i sängen när jag ska sova, att prata med dem med den där urfåniga rösten som man alltid använder när man pratar med djur eller bebisar. Jag saknar att mobba mina bröder och bli mobbad tillbaka och veta att oavsett vad så kommer vi komma överens igen. Jag saknar att vara upptagen jämt och ständigt med alla mina olika projekt, att försöka pussla ihop varje dag så att jag hinner med allt och lite till. Jag saknar att spela piano och att mina bröder klagar på att det låter för högt (gud vad jag saknar att spela piano!). Jag saknar att dra ut och springa, paddla, åka skidor eller cykla med min pappa, som alltid ska dela med sig av sina enorma (mestadels irrelevanta eller saker jag redan fått berättat för mig) kunskaper och tips oavsett vilken sport som utövas. Jag saknar att ha vänner som verkligen känner mig, vet hur jag funkar och alltid finns där för mig, ni som jag kan prata om vad som helst med, där samtalsämnena aldrig tar slut, ni som jag kan komma till när som helst, och bli mottagen med öppna armar, en kopp kaffe/te och kanske någon godsak om jag har tur och framför allt, som man kan krama utan någon som helst anledning. 

 

 

Dagen har spenderats fullt ut med Nina. Sprang en vända då hon var på gymnastiken. Sista gången med mina gamla älsklingar på fötterna, nästa springtur blir med de nya! 

 

Under eftermiddagen hade Nina en vän här och vi satt alla tre och målade tavlor, båda tjejerna tittade och suckade avundsjukt när de tittade på min (som jag spenderade mer än dubbelt så  lång tid som dem på att göra, tålamod lönar sig!) innan de bestämde sig för att hoppa studsmatta och skada sig båda två så min snälla vårdande sida fick komma fram och säga att nej, ni kommer inte dö. 

 

Nu på kvällen har jag och Nina lagt pussel, dansat "Just Dance" och bakat CHOKLADBOLLAR. Egentligen borde man inte säga baka, man har ju inte in dem i ugnen eller någonting, blanda chokladbollar eller gegga ihop chokladbollar skulle vara mer passande. Fantastiskt gott, hade glömt hur enkelt och gott det är, farligt snacks detdär. Vi åt faktiskt toast och drack lite te innan vi gjorde chokladbollarna så inte helt supersockerspeedad Nina blev det, bara lite. 

 

Promenad och läsning vid vattnet i Evian medan Nina var på gymnastik- köpte även nya löpskor för mina trogna älsklingar är helt nedslitna.

 

I fredags åkte jag, Rebecka, barnen och en av Sidneys kompisar till äventyrsbad. På vägen dit pausade vi i 10 minuter för att införskaffa baddräkt åt mig och Rebecka (hon hade inte med några badkläder och jag föredrar att ha baddräkt så man inte av misstag råkar visa allt och lite mer då bikinin hamnar på snedden i allt lek och stoj). 

Väl framme, eller typ 500 meter ifrån blir vi stoppade av polisen, oh shit, en man kommer fram till fönstret, jag vevar ner rutan med pulsen skyhög. " Ni får vänta här några minuter, det är cyklar som kommer". Lättnad. Jag hade inte gjort något fel i min körning, det vara bara ett cykelrace på gång precis där vi var. 

 

Ett snabbt ombyte till badkläder och sedan körde vi igång. Ström med flytande badringar, mängder av vattenkanor av olika slag, vågpool, jacuzzi och diverse annat som hör äventyrsbaden till hamnade vi i. Mina favoriter var "toaletten" en vattenkana där man åkte som en vanlig kana i början och sedan kom ut som i en stor skål och åkte runt där tills farten tog slut och man åkte ner i det stora hålet i mitten, och även en vattenkana som var HELT svart innuti så man inte såg var eller hur man åkte, läskigt men dödligt kul!

 

Igår kastade jag mig på cykeln och åkte till Yvoire och mötte upp min numera inte-längre-granne Olivia för lunch och lite rundvandring samt catchup då vi inte sett varandra på länge. Riktigt mysigt, och solen kikade fram även om det blåste något som kändes som halv storm. 

 

 

På eftermiddagen kom jag hem till nybakade semlor, årets första! Det var lite på tiden, jag menar, tänk att gå ett helt år utan att äta semlor! FASANSFULLT!!!! Jag är vädligt mycket för traditioner har jag märkt. Speciellt de som innehåller god mat eller liknande saker. Senare under kvällen köpte jag och Rebecka pizza till middag innan vi åkte in till Geneve för utgång! 

Vi mötte upp en av Rebeckas fd au pair vänner på en bar och hängde där innan vi rörde oss vidare mot klubb. MEN uppenbarligen var vi inte tillräckligt uppklädda för att komma in, skitvakt. Synd för dem, inget party utan svenskarna! Så det var bara till att åka tillbaka hem, men vi hade haft en trevlig kväll ändå så vi var nöjda då vi kom i säng. 

 

 

TILL SIST. Idag- Jag körde (efter lite för lite sömn) till bussen med Rebecka och följde med henne in till Geneve där Geneve Marathon var i full gång. Hade två vänner som skulle springa så stod nära mål och spanade i en timme ungefär, fick syn på Vojta från franskaklassen men ingen annan jag kände igen. Kul att kolla på folket ändå måste jag erkänna. Blev även sjukt sugen på att springa/cykla/bara köra ett lopp av något slag när jag är tillbaka i Sverige, eller flera lopp. Någon frivillig att hänga på? Har suttit och kollat igenom internet lite efter diverse motionslopp som jag skulle kunna genomföra nu under eftermiddagen. En kaffe på starbucks med lite läsning blev det innan jag åkte tillbaka hem igen. Somnade nästan i bilen innan jag kom till huset, stabilt. Nu under eftermiddagen har jag legat och degat i soffan, powernappat och ja, letat motionslopp, väldigt intressant.

 

Nu när jag sovit lite känner jag mig faktiskt rätt okej, lite pigg nästan. Klockan 20 ska jag ut och springa med Erica, TAGGAD! 

 

Oooooooch där har ni mitt fullspäckade schema de senaste dagarna! Varsegoda och tack för idag!

 

 

 

 

 

Dagens uppdatering. Idag är det valborg. Nu när jag sitter här iförd cookiepants med expandable waist och min KG-tshirt som just nu tjänar som sovtröja, vet att jag att de flesta av er som kommer läsa det här (antagligen alla) antingen är inne på desserten på den där lite-finare-än-vanligt middagen som ni har med familjen eller vänner, eller står och stirrar in i en gigantisk eld, eller spenderar era föräldrars pengar på lotter och annat som man aldrig får ut något av, eller sitter och skrattar med vänner och en flaska vin/öl i handen. För mig händer inget av detta idag. Idag är precis som alla andra dagar här i Frankrike. Ingen valborg. Ingen eld. Något avlägset och bortglömt. Något som inte firas. 

 

Istället för att fira valborg åkte jag in till Geneve med Erica på förmiddagen då Nina och Sidney var hos kompisar. Vi åkte till naturhistoriska museet där tillsammans med Ericas lilla grabb. Att gå på museum är SÅ mycket roligare med barn! Det fanns en enda levande varelse. Det var en sköldpadda. MED TVÅ HUVUDEN. Jag stod nog i tio minuter och stirrade facinerat=nördstämpel. 

 

Eftermiddagen spenderades återigen med Monopol, jag vann, som förutsett. Innan vi började en ny omgång, som jag också vann. Är kungligt bra på Monopol helt enkelt! 

 

Nina hade gymnastik på kvällen så som vanligt var jag nere och sprang vid sjön när hon hade sin träning. Efter det åkte vi för att hämta upp Rebecka, familjens första au pair som också är svensk. Vi kommer bra överens från första sekund och jag ser fram emot de dagar hon kommer vara här! Middagen blev pasta carbonara toppat med ett glas vin och en dusch. Det var min valborg, nu ska jag gråta i min ensamhet och kolla på alla bilder på sociala medier som ni därhemma lägger upp. JAG VILL OCKSÅ FIRA VALBORG!

För att börja med att berätta om mina extremt spännande bravader igår-på kvällen bestämde jag mig för att åka till Gemma, då vi pratat i över en månad om att ha filmkväll och det aldrig blivit av. Då hon dessutom hade huset tomt bestämde vi även att det skulle bli middag tillsammans. Så, jag satte mig i bilen och körde en timme bort en måndagkväll. En av de finnurliga sakerna med att vara au pair är att man har ganska mycket tid att sova om man är uppe på natten, FÖRUTOM just nu då det är skollov. Hur som helst, vi åt en god risotto innan vi satte oss i soffan och slog igång Rent, har inte sett den på länge så jag var helt i extas. Till filmen hade Gemma bakat muffins. Sjukt värd kväll med hysteriskt mycket skratt inblandat! 

 

Vidare till idag. Jag har varit ensam med barnen HELA dagen, från att jag vaknade tills ja, för någon timme sen. För att dra dagen i kort- jag hade min första riktiga mer allvarliga disput med Sidney, vilket fick mig att tänka: Nej, jag ska nog aldrig ha egna barn. Mest för att jag vill slippa när de kommer in i tonåren, herregud, respekt till alla föräldrar där ute! 

I övrigt har det varit pissigt väder rent ut sagt. Så jag har försökt roa Nina så gott jag kunnat medan Sidney varit med kompisar. Dagen bestod av ett x antal partier UNO (jag tog hem segern i att vinna flest gånger!), cykla till lekplatsen som var tom, leka på tom lekplats, cykla hem, baka nyttig brödig kladdkaka (improviserade en aning där men det blev gott!), plugga och sist spela Monopol, jag har i stort sett alla gator utom 6, har en känsla av att jag kommer vinna, vi ska fortsätta imorgon! 

 

Vid klockan 19 lämnade jag barnen på gymmet där Sidney spelade tennis och Nina mötte upp sin pappa för att simma. LEDIIIIIIIG. Efter en 10 timmars arbetsdag mer eller mindre. Kontaktade min Italienska vän Erica som bor 1 km bort för en förfrågan om gemensam springtur, fick positivt svar och vi joggade runt nere vid vattnet i någon halvtimme, bestämde även att det ska bli en vana, minst en gång i veckan blir det gemensam springtur. Älskar springkompisar! 

 

Så idag är första dagen på de 2 veckor långa skollovet innan slutrushen inför sommarlovet kommer. Lov för barnen, jobb för mig dvs. Dagen har spenderats inne, vid tv och med lite läxor. Allt har varit rätt lugnt, ute regnar det. Jag tog precis Nina till en kompis och Sidney är på sitt rum, lite ledig tid för mig alltså. 

 

Nu under lovet är det alla au pairers maximum av arbetstid då man ofta är själv med barnen hela dagarna, därför kommer jag nu sitta och surfa runt på internet efter olika aktiviteter och liknande som jag kan ta med barnen på då de inte har annat inplanerat. Några hel/halvdagsaktiviteter är inbokade för barnen redan då jag bara kommer behöva skjutsa barnen. Förresten kommer familjens första au pair hit i slutet av veckan, så då kommer vi säkert göra massa saker med henne också! 

Påtal om ingenting. Nina har löss. Det är hemskt.Jag sitter konstant och kliar mig i håret och känner små kryp springa runt i hårbotten fast vi inte hittade några på mig. Är sjukt paranoid! 

 

En sak som jag reflekterat lite över är hur mycket jag sätter mig själv sist. Jag sätter familjen och huset före mig själv och har svårt att sluta göra det. Oavsett hur mycket jag vill göra något eller hur gärna jag vill slippa något sätter jag alltid mina egna behov i skymundan. Erkänner att jag längtar hem till då jag faktiskt kan ta och sätta mig själv först då och då och inte alltid alltid alltid måste tänka på att alla andra har det bra. 

OBS.Bildbomb och långt inlägg!

 

Vid klockan 11 begav vi oss, 4 glada au pairer i en bil, iväg utmed Genevesjön. Hög musik, prat och väldigt mycket skratt i ca 1,5 timmar i det typiska Schweiska landskapet innan vi nådde våran destination. Chokladfabrik. 

 

Som alla vet är Schweiz känt för sin choklad, vi åkte till chokladfabriken Cailler. Besöket började med en rundtur, eller ja en saga mer kanske, om chokladens historia. Hur kakaobönan upptäcktes, hur de transporterade mängder med kakao, hur den kom till europa och alla började dricka choklad men att kyrkan påstod att det var syndens dryck, hur den fanns med under franska revolutionen att att folk ofta sa innan de skulle bli halshuggna av gilijotinen att de ville ha en kopp choklad som sista önskan, sedan hur chokladen kom till Schweiz där de började blanda den med mjölk och socker och fick fram en ny sorts choklad, hur de började tillverka chokladkakor av olika slag och även praliner. Och slutligen hur chokladen påverkar världen idag, mer eller mindre. 

Efter detta moment kom man ut i ett rum fyllt av chokladingredienser man kunde läsa om och smaka och lukta på¨. Sedan var det bara att följa med och facineras över hur choklad tillverkas för att slutligen få smaka den färdiga produkten. Efter detta gick vi in i chokladprovningsrummet. Det fanns 21 olika chokladbitar att prova. Jag provade alla (såklart) och ångrade mig en aning efteråt då illamåendet kom, men det var det värt! Chokladen var SÅ HIMLA GOD. 

Vi köpte alla lite choklad och begav oss sedan vidare till Gruyère, eller inte själva Gruyère där osten finns utan Gruyèresjön, vi hade ätit nog under chokladprovningen och kände oss inte i form för att även kasta oss på ost. Sjön är ganska liten, men har en rätt cool ö mitt i som man kan gå ut till på en smal landremsa. Dock var delar av denna landremsa under vatten för oss. MEN, äventyrliga som vi är bestämde vi oss för att ändå gå över. Mina mer sydeuropeiska vänner påstod att vattnet var "freezing", uppenbarligen har de aldrig vadat genom en fjällbäck. Jag skulle kalla det något kyligt, men fick nästan lust att bada, så det var inte helt sådär jättekallt! Paloma var lite för kort och hade lite för tajta byxor och vattnet gick upp så att hennes byxor blev blöta, detta ledde till att vi fick bära henne en del av vårat vad. Väl framme på den lilla ön fanns det gamla ruiner från ett slott som man kunde gå upp i, riktigt coolt och väldigt mycket av slottet som fanns kvar! 

 

Efter att ha vadat tillbaka igen kände vi oss mer eller mindre klara med äventyr. Vi satte oss i bilen, jag halvsov, och sen var vi framme i Aigle, en sjukt fin stad. Vi vandrade runt lite, tänkte att vi skulle besöka det fina slottet där de har guidade turer om hur man tillverkar vin, men det var för dyrt så vi nöjde oss med att ta bilder på slottet.

 

Imorse var jag dock tvungen att gå upp extra tidigt, vanligtvis tar jag på morgonen hand om Nina, 8 år, som går i skola i byn, då behöver jag inte gå upp förrän 7.30 och se till så hon gör sig i ordning och ta henne till skolan. MEN idag så var jag tvungen att köra Sidney, 12 år, till skolan som ligger ca 20-30 minuter bort, och med morgontrafik och allting var jag tvungen att gå upp 6.20! Lika tidigt som jag gick upp varje morgon under gymnasietiden (med undantag för sovmornarna) vilket jag inte gjort sen just gymnasietiden tror jag.. SÅ trött Johanna, kaffe slut, panik, köra till skola, tänker köpa kaffe på donken på vägen tillbaka, INTE ÖPPET PÅ DONKEN, åker hem, frustration över undernärd av kaffe= sovdags. 

Jag sov fram till klockan 10 kanske, det var sååååå skönt. Sen ägnade jag lite tid åt att stöka undan och diska och vara snäll och vika ihop kläder till familjen samt lägga det i deras sovrum. Insåg vid denna tidpunkt att jag har min lilla egna kaffepress (tack mamma!) och kunde därmed avnjuta mitt livs (eller i alla fall veckans) bästa kaffe. 

 

På eftermiddagen mötte jag upp Erica (Italien) och Paloma (Spanien) och åkte in till Geneve för picknick. Självklart började det regna samma sekund vi gick ur bilen så vi tog en promenad i regnet istället, innan vi satte oss i en park för picknicken då det slutligen blev uppehåll. Vi vandrade ner till sjön och satt där, skrattade, pratade och lyssnade på musik, och tog bilder såklart, innan det var dags att röra sig hemåt igen. Det blev en kaffe på vägen!

Väl hemma låg jag i sängen och lyssnade på musik utan att göra något vettigt i nästan en timme. Ja, mitt liv är väldigt spännande ibland. Hade planerat en lugn hemmakväll med film eller bok i soffa eller säng och när jag fick förfrågan om att barnvakta en liten 2åring här hemma tänkte jag att det var en bra idé. Lillan somnade på 2 sekunder, ska bara finnas här om hon vaknar, min värdfamilj är på restaurang med hennes föräldrar och jag får extra betalt för att vara hemma, softa och smutta alkohol med en bok i handen.

 

 

Igår eftermiddag då jag insett att gräsklipparen inte skulle funka (svaret, som jag fick nu idag på morgonen, var att bensinen som jag blev tillsagd fanns i garaget visade sig vara Diesel, stackars motor) bestämde jag träff med några andra au pairer från min Franska kurs, eftersom våran franskalärare är på semester bestämde vi att h ett möte tillsammans ändå. Det blev en lunch tillsammans där alla hade med sig något från sitt land (utom jag som inte kände för att paniktillverka köttbullar på en halvtimme!) och vi splittade en flaska vin sådär på eftermiddagen, inte helt fel. 

Erica, våran Italienska lilla vän, hade fixat en tiramisu, DEN VAR SÅ GOD!

På torsdagar har vi Indian night här hemma och äter ALLTID indisk hämtmat, så även denna torsdag. Rätt så gott, lite spicey. Till efterrätt (något vi inte har särskilt ofta, om man jämför med den vanliga franska befolkningen där det är efterrätt efter i stort sett varje måltid) fick jag en glad överaskning. Pappan hade varit på IKEA och inhandlat (förutom Kalles Kaviar) en stor låda med delicatobollar. Herregud så goda de är! Så en kopp kaffe och en delicatoboll och min kväll var gjord. 

 

För att avsluta kvällen hörde Paloma (en tjej från Spanien som jag har fått sjukt bra kontakt med efter att ha träffats bara 3 gånger!) av sig och frågade om vi skulle gå en promenad. Jag gav mig iväg och det slutade med en nästan två timmar lång promenad där vi inte kunde sluta prata, och vi pratade endast på franska.